Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Näthat och journalisthat

MALMÖ. Efter en rättegång där vi diskuterat undersökande journalistik läser jag på Twitter på nätet:

”Om nu ytterligare en terrorcell skall slå till i Norge, snälla gör det när svenska journalister gör studiebesök.”

Ännu en anonym rasist som skriver om ”muslimsk massinvandring” och ”analhungriga våldtäktsaraber” är förstås ingen nyhet för oss som följer mikrobloggen.

En hel del konspirationsteorer letar sig ju också in i min mejlbox, där jag ofta kallas ”marxist” eller ”landsförrädare” men lika ofta ”USA-lakej” eller ”högertidningsman”.

Fast ändå.

Ibland undrar man ju.

I det Twitter-flöde där någon efterfrågar ett attentat mot svenska medierepresentanter, kan man också läsa om bland annat det ”journalistiska sveket”.

Och så:

”VARFÖR VARFÖR kunde inte Breivik skjutit journalister istället. Då hade inga människor kommit till skada.”

## Det fria ordet är alltid hotat, brukar publicister påminna sig, men dessa hot kan se olika ut.

Journalistikens utmaningar beskrivs ofta som nya medievanor, affärsmodeller och svårigheten att finansiera framtidens kvalitetsinnehåll.

Ibland handlar det om lagstiftningsfrågor och inskränkt offentlighet, som när man vill införa ”Caroline-domen” i Sverige och skriva om grundlagarna och stänger öppna register och vill kriminalisera fotografering.

Det finns, för publicisterna, orsak att vara på sin vakt.

## Näthatet är allvarligt. Men ogenerade vansinnigheter, som främlingsfientlighet och önskemål om nya terrordåd, är inte allt.

Här finns också det som ordföranden för Svenska Journalistförbundet, Jonas Nordling, har kallat för ”journalisthatet”.

I en debattartikel i Aftonbladet skrev SJF-ledaren:

”I diskussionerna angående det journalistiska uppdraget i samband med våra fängslade kolleger i Etiopien ser och hör jag reaktioner som närmast liknar ett journalisthat.”

Det är ju otroligt: frilansjournalisterna Martin Schibbye och Johan Persson greps under en reportageresa i Etiopien och dömdes – men det finns folk, och jag har hört samma kritik, som tycker att reportern och fotografen får skylla sig själva.

Samma sak med fallet Dawit Isaak. Varje gång Expressen uppmärksammar att den svensk-eritreanske journalisten hållits inspärrad sedan 2001, så får jag mejl om att också han minsann gott kan sitta kvar där.

## Journalisthatet finns där och jag tänker på detta efter ännu en dags rättegång, där de fängslade kollegorna i Etiopien och Eritrea har nämnts som exempel på att journalister ibland tvingas till svåra överväganden.

Jag menar naturligtvis inte att kammaråklagaren, som åtalat mig och reportern Diamant Salihu och nyhetschefen Andreas Johansson för olika vapenbrott hyser något journalisthat, självklart inte, och jag gör heller inga jämförelser mellan rättsväsendena i Addis Abeba och Asmara och de förhållanden som råder i sal fyra i Malmö tingsrätt.

Min poäng är en annan och den handlar inte om åklagare Jörgen Larsson, som var i sin fulla rätt att stämma Expressen-journalister om han – som han sa i slutpläderingen i går – ansåg att vi ”objektivt sett” agerat kriminellt.

Jag tänker istället på de obehagliga reaktioner som också det så kallade Expressenåtalet framkallat från en del anonyma röster på nätet.

## Bland publicister är ju kritiken mot den här processen stenhård, både branschorganisationer och konkurrerande tidningar har tagit ställning mot försöket att få oss fällda.

Och så sent som i går sa Jonas Nordling, alltså Journalistförbundets ordförande, så här i branschtidningen Resumé:

–     Det var ett så tydligt journalistiskt uppsåt att det drar ett löjets skimmer över åklagarväsendet.

Och ändå. Nu är vi här.

Expressen ville, när skottlossningarna pågick dag efter dag i Malmö hösten 2010, undersöka om politikers och polischefers påståenden om den illegala vapenmarknaden stämde?

Så jag beslöt att Expressen skulle försöka köpa ett vapen, och att vi skulle överlämna den här pistolen till polisen.

## I går yrkade åklagaren på att jag, Salihu och Johansson borde få villkorlig dom och dagsböter som straff.

Åklagaren tittade på oss sa:

–     Det är inga gröngölingar som sitter här!

–     Vapenlagen gäller för alla. Om det finns undantag, vem är den tillämplig på?

–     Mattsson kanske ska dömas strängare än de andra, han har varit drivande.

Jörgen Larsson sammanfattade vad vi, de åtalade, själva berättat och menade väl mer eller mindre att vi i princip erkänt vapenbrott respektive anstiftan till vapenbrott. Han hänvisade inte till några andra rättsfall eller utlåtanden om vapenbrott.

Försvarsombuden, advokaterna Ulf Isaksson och Esa Kymäläinen från Danowsky & Partners, gick däremot igenom en rad omständigheter, lagtexter och utlåtanden.

Förre överåklagaren Sven-Erik Alhem var på plats och tyckte att försvarets sammanfattning var ”bättre än en föreläsning på universitet”. Han sa till Sydsvenskan:

– Det var en briljant slutplädering. Min personliga åsikt är att det är fullständigt uteslutet med villkorlig dom. Det är en alldeles för tufft. Antingen ogillas det, eller så blir det påföljdseftergift.

## Alhem trodde att sista ordet om Expressens vapenreportage kommer att sägas av Högsta domstolen – eller till och med Europadomstolen.

Advokaterna Isaksson och Kymäläinen pekade på flera faktorer som borde frikänna journalisterna.

Händelsen var ”socialadekvat”, och de nämnde artikel 10 i Europakonventionen och flera skrivelser av svenska professorer i straffrätt.

De menade också att rekvisitet ”utan att ha rätt till det”, som är en förutsättning för att fällas för vapenbrott, inte är uppfyllt.

– I straffrättslig mening saknas uppsåt, sa advokat Kymäläinen och ett utlåtande från Suzanne Wennberg, professor emerita i straffrätt, lästes upp.

– Överlämnande av vapen till polisen kan, med inget mått mätt, vara ett vapenbrott, sa advokat Isaksson.

## Jag ska inte rabbla upp fler argument, nu ska ju domstolen göra sin rättsliga bedömning, men det nämndes också många konkreta fall av nyhetsförmedling.

De tidigare kända exemplen där tidningar köpt och hanterat illegala vapen, lämnat in dessa till polisen och fått ett tack, kompletterades nu med beskrivningen av hur en överåklagare på en presskonferens tackat Expressen för att vi gett polisen en revolver.

Dessutom togs det upp att en reporter åtalats för att ha varit inne i ett hus där det pågick en olaglig husockupation, ockupanterna dömdes men journalisten – som var där för att rapportera – friades tack vare sitt uppdrag.

Den 18 maj avkunnar Malmö tingsrätt dom, lite senare än väntat – men bara på grund av att lagmannen ska vara bortrest.

Och kanske finns det ändå något positivt med att det är just en stor dagstidning – som Expressen – som tvingats till alla dessa resonemang.

För vi har ju möjlighet att mobilisera ett ordentligt försvar mot denne åklagare. En mindre redaktion, en frilansare eller en bloggare hade inte kunnat göra det med samma resurser och därför tycker jag att våra förklaringar är så viktiga.

## Anonyma näthatare vill kanske se oss döda, men än lever journalistiken.

Det finns idag åtta ouppklarade mord efter skottlossningar i Malmö. I går kväll sköts också en man i Landskrona, som i natt vårdades på sjukhuset i Lund.