Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Berns och diktaturen i Eritrea som fängslat Dawit Isaak

Berns pågår just nu en utställning som nöjesstället beskriver som ”tecknade porträtt av mördare, våldtäktsmän och andra brottslingar”. Det är den rumänske konstnären Remus Grecu som visar upp sina verk, och att döma av Berns egna ord skulle uppenbarligen en viss Isaias Afewerkis ansikte platsa väl på Berns väggar. Han är, som ni vet, diktatorn som tog makten i Eritrea och som aldrig släppte den. Några fria val har aldrig hållits, mänskliga rättigheter respekteras inte, oppositionella har dödats, den fria pressen är stängd och en av alla som kastats i fängelse utan rättegång är den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak som låstes in redan 2001.

Kritiken mot en sådan här regim är förstås stenhård. Organisationen Reportrar utan gränser slår fast att Eritrea har ”minst pressfrihet i världen” – det är alltså värre där än i exempelvis Nordkorea! FN, EU, Amnesty International… alla kräver förstås att Eritrea ska skärpa sig. Ändå höll det i veckan på att bli en pinsamhet i Stockholm – bara ett stenkast från utrikesdepartementets lokaler, där man arbetar för Dawit Isaaks frigivning.

För Berns hade nämligen hyrt ut en lokal till ett propagandamöte för den eritreanska diktaturen. En kulturförening stod för kontraktet, men arrangörer för festen på torsdag var diktaturens ungdomsförbund – YPFDJ – och först efter några dagars kritisk rapportering i Expressen kom i går beskedet om att evenemanget ställs in. Det var för väl.

På anrika Berns hemsida kan man ju läsa att nöjesstället står för ”omtanke”, och det hade då förstås varit rena hånet mot Dawit Isaaks plågade familj i Göteborg om Berns hade tjänat pengar på att hyra ut till diktaturens anhängare. Det hette i går, efter först ett internt krismöte, därefter ett möte med den tilltänkta hyresgästen, att man ”kommit överens” med föreningen om att arrangemanget inte ska äga rum. ”Varför är mellan oss och kunden”, sa Berns vd och tillade att kovändningen – förstås! – inte hade det minsta att göra med medieuppmärksamheten och kritiken…

Hur ska man då tolka detta? Jo, att Berns möjligen kunde agerat snabbare men ändå ska ha all heder av att diktaturen nu inte kommer att hyllas i de klassiska lokalerna.

Lika rakryggat agerade inte pensionsjätten Alecta, vars ordförande – en före detta finansminister – började svamla om ”mötesfrihet” när han fick frågor om varför ett annat möte för regimtrogna i helgen kunde hållas i en Alecta-fastighet, World Trade Center, i Stockholm. Här bör man dock erinra sig att mötesfrihet ju faktiskt inte medför någon skyldighet för en kommersiell aktör att hyra ut och tjäna pengar på propagandamöten för hårdföra diktaturer. Det går ju alldeles utmärkt att hälsa intressenten att det går bra att återkomma om man, exempelvis, gjort ett ställningstagande för mänskliga rättigheter och efterlevande av FN:s beslut. Och så vidare.

Alectas agerande avslöjar tyvärr hur tafatt det svenska samhället agerar. I Göteborg, den stad där Dawit Isaaks hustru och tre barn väntar på honom, har politiker och partier i ord alltidställt upp för journalisten. Men när det i fredags hölls ett möte för regimtrogna, ja då var det Göteborgs kommun som hyrde ut lokalen och som stod fast vid beslutet också efter att det uppdagats vilka som dolde sig bakom arrangörerna. Ett kommunalråd gick visserligen ut och sa att sånt här måste stoppas i framtiden, men man undrar ju ändå hur slarvigt lokaler förvaltas inom Göteborgs kommun.

En svensk-eritreansk demokratiaktivist har i en intervju jämfört det regimtrogna ungdomsförbundet som ville hyra lokalen på Berns med ”Hitlerjugend”, en annan ungdomsorganisation som stödde en annan diktatur. Sådana liknelser är egentligen omöjliga att göra, men hennes spontana formulering beskriver kanske hur provocerande såna här propagandamöten kan uppfattas.

Expressens roll, då? Ja, vi fortsätter att försöka berätta hur diktaturen agerar mot sina medborgare i Eritrea och via sina stödorganisationer i exempelvis Sverige. Företrädare för regimen och dess anhängare är ungefär lika entusiastiska till Expressen som Wikileaks och dess anhängare, senast häromdagen publicerade ju Wikileaks-talesmannen nya – falska – påståenden om Expressen. Men vårt uppdrag är inte att söka beröm från Isaias Afewerki eller Julian Assange. Vi ska nyhetsförmedla.

Vi har dock, och det bör verkligen poängteras, många gånger återgett de mycket relevanta uppgifter som Wikileaks presenterat om bland annat den amerikanska krigsmaktens övergrepp. För sådana viktiga avslöjanden förtjänar Wikileaks beröm, och den som kan sin Expressen vet att vi ofta gett Wikileaks kredd för detta.

Det vore mycket önskvärt om Expressen också fick anledning att publicera positiva nyheter om Eritrea. Om vi fick citera oberoende valobservatörer, om vi fick skriva om en fungerande rättsstat där medborgarna har samma rättigheter som i andra demokratier. Den dagen kommer för Eritrea.