Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Så ska pressetiken utvecklas

Expressen tar nu nästa steg för att utveckla pressetiken.

[space] Vi har gått igenom alla klander under de senaste åtta åren, och i de fall artiklarna publicerats på Expressen.se redovisar vi nu detta i direkt anslutning till artiklarna.

[space] Vi gör för att vi tror att transparens ger trovärdighet.

(slut ingress på krönikan i dagens tidning)

I år har det i branschmedierna diskuterats hur redaktionerna egentligen ska förhålla sig till gamla publiceringar som har klandrats av Pressens Opinionsnämnd (PON)?

Ska innehållet, trots fällningarna, finnas kvar på mediesajterna? Eller ska det, trots kanske viktig journalistik, tas bort bara på grund av nämndens uppfattning?

Om materialet ligger kvar på nätet trots klander: Ska man då redigera bort de formuleringar och bilder som PO-anmälningen avsåg? Eller ska originalversionerna finnas kvar – samtidigt som det anges att dessa fällts?

Och omvänt: Om man helt avstår publiceringarna – ska man då förtiga att PON riktat kritik?

## Svåra frågor utan enkla svar. Men nu har Expressen tagit initiativ till en ny redovisning av PON-klander.

Som, tror jag, första stora dagstidning vi gått igenom 47 klander gällande artiklar som publicerats sedan januari 2003.

I de fall artiklarna publicerats på webben anges numera tydligt, högst upp på artikelsidan, att publiceringen i fråga har klandrats av PON. I flera fall  sammanfattar vad vi fällts för och till de klandrade artiklarna har vi dessutom lagt ut en webblänk till Allmänhetens Pressombudsman (PO), där man kan läsa hela PON-beslutet.

Biträdande chefredaktören Per-Anders Broberg och editionschefen Mattias Lundell har granskat fällningarna utifrån tre olika förhållningssätt:

  • Klander som berör barn har, oavsett vår inställning till PON-beslutet under den tidigare PO-processen, avpublicerats från Expressen.se med hänsyn till att det handlar om minderåriga.
  • I vissa fall har bilder eller specifika uppgifter, som PON anmärkt på, tagits bort. Men resten av reportagen finns kvar, eftersom Expressen anser att de är relevanta.
  • I några fall konstaterar vi bara att PON gjort en fällning, men materialet i fråga finns – ograverat – på sajten som tidigare på grund av att vi faktiskt anser att fällningen var fel eller publiceringen viktig.

Varför gör vi då detta?

Expressen vill vara transparent och öppet redovisa kritik som Pressens Opinionsnämnd har riktat.

Det är också ett led i vårt utvecklingsarbete, tidigare i år presenterades ju Expressens nya ”Kvalitetspolicy” som på 76 punkter sammanfattar hur vi blir – och uppfattas – bättre.

## För två veckor sedan blev Expressen också först med att redigera ut ett PON-klander på ett tydligt och läsbart sätt på en tidningssida: med en riktig rubrik, information om det pressetiska systemet och hur man själv kan anmäla en publicering.

Jag vill att Expressen ska vara aktiv i debatten om pressetik, vi ska vara drivande i arbetet med att utveckla det självsanerande systemet.

Därför går vi i bräschen för att PON-besluten inte bara ska hällas in som en lång grå textmassa på en oläslig sida utan förklarande fakta; därför vill vi också på sajten klargöra kritik från PON.

Men.

Det finns mycket kvar att göra.

  • PON-besluten måste skrivas enklare och kortare, idag är det nog få som orkar ta sig igenom dem.
  • Klandren bör alltid redigeras ut slagkraftigt i tidningarna.
  • Kanske ska ansvariga utgivare förbehålla sig rätten att, exempelvis i en blogg, trots allt kommentera klanderbeslut om det är intressant för publiken.

En annan sak som är helt otidsenlig är också principen om att inte berätta om PO-anmälningar.

Det har tidigare ansetts vara en hederssak att inte ge uppmärksamhet åt den som anser sig utsatt för publicitetsskada, men principen om att mörka PO-anmälningar är orimlig 2011 när redaktionerna förespråkar transparens.

Här måste Tidningsutgivarna, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Tidskrifter och Publicistklubben – som gemensamt utgör Pressens Samarbetsnämnd – modernisera förhållningssättet.

I Sverige tillämpas idag en mycket restriktiv pressetik. Det är i grunden bra.

Men när frånsteg från försiktighetsprincipen görs, då ska redaktionerna också kunna berätta om eventuell kritik mot de publicistiska besluten.