Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

PON om Ola och vi testar en ny design för klander

I dag publicerar vi ett så kallat klander från Pressens Opinionsnämnd (PON). Vi berättar också, helt frivilligt, om fällningen på Expressens löpsedel som en del i vår strävan att öka transparensen och trovärdigheten för det pressetiska systemet. Också kritik som en redaktion anser är felaktig, måste kunna få föras fram.

Nyligen bloggade jag (”Så ska pressetiken utvecklas”) om att Expressen, som första stora tidning, gått igenom alla PON-klander sedan 2003. Vi har fattat nya aktiva publiceringsbeslut och i flera fall har texter och bilder redigerats bort eller avpublicerats helt, i andra fall länkar vi till PON-klandren.

Nu handlar det om Expressens avslöjande av knarkbrottsmisstankarna mot Ola Lindholm, som senare dömdes i domstol. Fakta är ostridiga. Ingen påstår att det som Expressen skrev var fel. Kritiken handlar istället om tidpunkten för publiceringen, som Ola Lindholm ansåg var för tidig. Expressen har dock hela tiden ansett att det, givet redaktionens publiceringsunderlag, var rimligt att berätta att barnidolen Lindholm hade tagits för knark.

Polisen ertappade Lindholm på en allmän och offentlig plats där det var många ungdomar, och Lindholm var ju heller inte vem som helst: som styrelseledamot i Barnens Rätt i Samhället (Bris), programledare för ”Wild kids” i SVT:s Barnkanalen och chefredaktör för Kamratposten hade Lindholm själv – ansåg jag – sökt en snarast exceptionell offentlighet, för att där inneha en likaledes exceptionell förtroenderoll gentemot barn. Med en sådan position följer ansvar.

Nåväl. Vad som hände sedan är redan väl känt – Lindholm åtalades, dömdes och spåren av kokain i barnidolens kropp gjorde också att han fick lämna Bris, SVT och Kamratposten. Trots detta anmälde han Expressen till Allmänhetens Pressombudsman (PO) och nu har PON gett Lindholm rätt.

PON-klander är ofta intressanta debattinlägg i den ständiga diskussionen om pressetik, men de blir ibland också till bara tycke och smak när PON fäller oss trots att allt som skrevs var korrekt. Så var det i fallet Ola Lindholm, och jag konstaterar verkligen inte detta som kritik mot nämnden; Expressen har ju, för att skydda arbetsmetoder och källor, mycket medvetet avstått från att presentera publiceringsunderlaget och därför underkastar vi oss också lojalt nämndens beslut.

Så måste man ibland göra. Viktigare än att vinna PO/PON processer är att värna diskretionen kring redaktionernas informationsinhämtning och därmed, menar jag, att agera i enligt med de intentioner i Tryckfrihetsförordningen som formuleras i paragraferna om meddelarfriheten. Den generella principen måste vara att redaktionerna inte ska röja hur nyhetsförmedlingen går till, om den kunskapen kan försvåra framtida journalistiskt arbete, och att vi så långt som möjligt ska skydda våra tipsare.

Men, och det vill jag verkligen klargöra, det är ändå viktigt att den som upplever sig som drabbad av publicitetsskada kan pröva sin sak hos PO och PON.

Redan innan Ola Lindholm gjort sin PO-anmälan framträdde PO själv, Ola Sigvardsson, i flera sammanhang och riktade kritik mot Expressen. Om det var Sigvardssons opinionsbildning som fick Lindholm att anmäla oss och om den dessutom påverkade PON-ledamöternas inställning till Expressen vet inte jag, men hans agerande är i linje med tidens tecken.

Som Allmänhetens Pressombudsman bör en PO – som dessutom är ny och säkert söker profilfrågor, som den ofta anförda skillnaden mellan ”nyfikenhet” kontra ”allmänintresse” – få delta i debatten. Jag tycker faktiskt att det är bra. För den enskilde anmälaren är nog ett eventuellt klander viktigast, det uppfattas säkert som en upprättelse. Men för publicisterna som vet att en PO/PON-process, oavsett utslag, inte alltid ger en heltäckande bild kan istället den öppna debatten vara mer givande och då bör förstås en PO delta i denna.

Ja, så tydliga markeringar som PO gjorde om Lindholm-publiceringen i ett så tidigt skede underminerar kanske värdet av ett senare klander. Men, nej, jag vill inte att pressetiken ska avhandlas bakom stängda dörrar – det är därför som jag också tidigare slagit fast att det kommer att bli vanligare att tidningarna informerar i spalterna om att man har PO-anmälts. Idag förväntas man tillstå kritik enbart efter ett eventuellt klander, men det är väl inte särskilt transparent och trovärdigt? Vi avgör från fall till fall, men jag tror att jag vågar lova att Expressen kommer att bli mer generös och öppen med att skriva om PO-anmälningar.

Öppenhet är bra, så länge den inte riskerar att försvåra fortsatt journalistik. Ola Lindholm, exempelvis, skrev ett uppmärksammat blogginlägg där han gick till storms mot Expressen genom att återge hur våra reportrar agerat. På bland annat Facebook fick han starkt stöd för att han utsatts för ett ”drev”. Men: reportrarna agerade föredömligt och bloggposten dokumenterade i själva verket utmärkt agerande – ett fåtal kontaktförsök under en månads tid, artigt formulerade SMS och ett sakligt skrivet brev. Bara när Sveriges Radios ”P1 Morgon” ville få mig att debattera denna mediekritik skickade man på en enda tag fler SMS och gjorde fler kontaktförsök, än vad Expressen gjorde på en hel månades Ola Lindholm… Detta noterades också i branschen, förstås, och ett flertal chefer på de största redaktionerna som läst de upprörda orden på bloggen berömde i samtal med mig faktiskt våra reportrar för deras seriösa agerande. Det var vänligt, och visade hur öppenhet även från den granskade kan visa sig vara bra.

I dag försöker vi i alla fall att redigera ut den nu aktuella fällningen mer tydligt än någonsin tidigare. Det är ju vanligt att tidningar mer eller mindre gömmer undan klander genom att rita in dessa som långa svårlästa textsjok, men min ambition är att Expressen ska bli mest transparent i branschen. Så här ser det alltså ut i dag (samma faksimil som överst i denna bloggpost):

Är det här det bästa sättet att redovisa PON-beslut? Jag vet inte. Vi har i alla fall försökt göra kritiken mer lättläst – trots att vi inte håller med om den. Senast vi klandrades gjorde vi som nedan, det är en variant av den sida vi kör i dag men som du ser saknas flera moment både i toppen och botten:

Jag bloggade om den sidan här ovan, ”Expressen klandrad – ny presentation av fällningen”, men var inte helt nöjd. Därför utvecklade vi formen i dag.

Tidigare har jag under ett föredrag hos Tidningsutgivarna lanserat modellen nedan, som du ska se som ett utkast snarare än ett skarpt förslag:

Men exemplet ovan är inte genomförbart, trots att genomslaget skulle bli mycket stort. En sådan halvsida skulle ingen missa, men PON skriver för långa beslut för att klandren ska få plats.

Här är nyheterna på dagens klandersida:

  • Faksimiler av både den PO-anmälda och PON-fällda förstasidan och uppslaget inne i tidningen gör sidan mer grafiskt tillgänglig. Faksimilerna innehåller bara rubriker som också återges också i PON:s egen text så jag anser inte att anmälaren, alltså Ola Lindholm, orsakas någon extra publicitetsskada. Om klandret däremot hade avsett exempelvis närgångna bilder, så hade det knappast varit aktuellt att redovisa faksimilerna.
  • Under rubriken ”DETTA HAR HÄNT” försöker vi sammanfatta både det som publiciteten handlade om och debatten därefter. Redan samma dag som Expressen avslöjade brottsmisstanken namngavs Lindholm i flera andra medier, bland andra SVT och Aftonbladet, och alla stora redaktioner inklusive SVT:s ”Rapport” och TV4:s ”Nyheterna” berättade om åtalet och domen. Denna helhetsbild, om än kort sammanfattad, är relevant att ge i samband med klandret eftersom själva PON-beslutet endast fokuserar på just det som Lindholm PO-anmält.
  • Längst ner förklarar vi också vad PO och PON är och anger ödmjukt: ”SÅ GÖR DU EN PO-ANMÄLAN: WWW.PO.SE
  • En annan nyhet är hänvisningen till denna bloggpost, jag tycker nämligen att det är rimligt att den ansvarige utgivaren ibland kommenterar klander. PON-besluten är förvisso inte några prejudikat att förhålla sig till i framtiden, varje publicering är ju unik och måste prövas efter sina förutsättningar, men PON:s ställningstaganden bör ibland både förklaras och analyseras.

Pressetiken är inte enkel. Expressen, som hade ett eget publiceringsunderlag, PO-anmäldes och PON-fälldes för en nyhet om en brottsmisstanke som slutade med en lagakraftvunnen dom. Andra stora medier som återgav Expressens korrekta nyhet, men utan egna uppgifter och utan egna källor, vare sig anmäldes eller fälldes. Detta framstår säkert inte som helt logiskt för allmänheten, men så är heller inte allt logiskt.

Flera riks- och lokala medier har de senaste åren namngett politiker som bara sitter i kommunfullmäktigen som misstänkta sexförbrytare, trots att de har nekat. Expressen har inte gjort det. Lokala medier namnger olycksoffer, trots att familjen vädjar om anonymitet. Expressen har inte gjort det. Ibland har vi olika beslutsunderlag, men det viktiga för en ansvarig utgivare är att man vet v a r f ö r man bestämmer sig för det ena eller det andra.

Sedan finns det alltid olika åsikter. Tycke och smak.

—-

FOTNOT: Aftonbladet publicerar också ett PON-klander i dag. Det redigeras ut mer… diskret: