Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Henning Sjöström, Bo Strömstedt och den där boken

Henning Sjöström är död, berättade Expressen i måndags. Han var Sveriges förste kändisadvokat och livsgärningen handlade det förstås om allt från Haijby-affären, Keith Cederholm, Björn Borg och Jan Guillou till operasjungandet, uteslutningen ur Advokatsamfundet och mycket mer. Henning Sjöström blev 89 år.

Vilket liv.

Men den här klassiska bilden från ett debattprogram i Sveriges Television kom inte med på våra minnessidor:

Det är Bo Strömstedt, Expressens dåvarande kulturredaktör, som hotar att kasta en bok på Henning Sjöström – i direktsänd tv! – och ni kan ju tänka er vilken uppmärksamhet det fick 1975. Men advokaten, han kunde han också.

Sjöström försöke visa ut Strömstedt ur studion, och bakgrunden kan man läsa om i den senares memoarer, ”Löpsedeln och insidan”, där Strömstedt konstaterar att han skrev om Sjöström första gången redan 1966. Den recensionen av advokatens bok – ”Det glatta livet”, som Expressen dessutom tryckt avsnitt ur – gjorde till och med tidningens nyhetschef Sigge Ågren sur. Man kan anta att Sjöström inte var mycket muntrare.

1975 recenserade Strömstedt återigen Sjöström, som då gett ut ”Mördaren i byn”. Och eftersom Sjöström ännu 17 år senare, i boken ”I Stormens öga”, hävdade att Strömstedt nog inte hade läst ”Mördaren i byn” när han tyckte till om den på kultursidorna förstår ni lite mer om stämningen när de möttes i tv.

Strömstedt menade att Sjöström hängde ut klienter i sina böcker, ”Mördaren i byn” handlade utgick nämligen från fallet med den tingshusmördare som Sjöström själv varit ombud för. Bara åtta dagar efter att recensionen publicerats stämde han Expressens ansvarige utgivare Per Wrigstad för grovt förtal.

Den 18 oktober 1975 var Sjöström gäst i Gary Engmans tv-program, som sändes från Malmö, och sa att Expressen bara ville öka upplagan och smäda honom. Strömstedt svarade, både i hos Engman – som senare blev chefredaktör för Aftonbladet och där vände upplagan till plus – och i Expressen. Den 22 oktober drogs stämningen tillbaka.

Men det var i Siewert Öholms program ”Mot väggen” som det stora tv-bråket brakade loss. Per Wrigstad hade tackat nej, han ville processa i domstol och inte i tv-studio, men enligt Strömstedts memoarer flög både han och Sjöström med samma plan till inspelningen i Umeå. Strömstedt skriver om vad han sa och hur han agerade under debatten:

”Rättssalens verktyg är analysen. TV:s är suggestionen. ”Om man reser sig och talar i TV” – sa jag, och reste på mig, och höjde rösten – ”kan det verka som om orden hade mera innebörd än de har.” ”Om man slår handen i bordet” – och jag slog handen i bordet – ”kan det verka som om det var ett argument.” ”Om jag kastar den här boken på Henning Sjöström” – och jag lyfte boken som för att kasta, ”ja, gör det”, sa Sjöström, vilket nästan fick mig att kasta – ”kan det bli ett argument som blir ihågkommet i flera år trots att det inte är något argument.” Jag blev sannspådd. Fortfarande, snart tjugo år senare, möter jag människor som säger: ”Å, jag minns när du kastade en bok på Henning Sjöström.

Jag kasade ingen bok. Jag satte mig och sa, med det dramaturgiska övertag jag ett ögonblick vunnit: ”Men jag behöver inte sådana argument eftersom det finns mycket effektivare och obarmhärtigare sätt att kritisera Sjöström.”

Sen fortsatte ordväxlingen. En timme och 37 minuter pågår bråket, programmet drar över sin tid, och Expressens referat dagen efter slutar så här:

”Tumult i studion. Henning Sjöström är mycket upprörd. Han skriker. Alla pratar i munnen på varandra. Programledaren tonar bort ljudet. Debatten kommer säkerligen att fortsätta, hinner Siewert Öholm säga innan det blir svart i rutan.”

Kaoset fortsatte. På Expressens redaktion ringde alla telefoner och redaktionschefen Lasse Persson kunde på natten meddela Strömstedt att svenska folket reagerat. Det blev ett par sidor med tittarreaktioner.

Den i ”Mördaren i byn” omskrivne klienten stämde 1976 Sjöström, men advokat friades i ett tryckfrihetsmål.

Hela den här historien hade förstås inte låtit sig återges i måndagstidningen, när Expressen sammanfattade Henning Sjöströms liv. Och kanske hade det heller inte varit rätt tid och plats för att påminna om den gamla tvisten med Expressen?

Bråket hos Siewert Öholm säger ändå en del om Sverige och det tv-landskap som vi hade 1975, säkert också om de debattlystna herrarna Sjöström och Strömstedt, men det är nog på sin plats att vi nöjer oss med att summera det här i bloggen.