Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Från Thorleifs till Malin Baryard och nu ett helt nytt magasin

Det var nästan som min första kväll som nattreportervikarie 1994. När första upplagan var klar förklarade nattchefen Peter Ernsten att han och jag skulle ha ett litet projekt ihop – vi skulle göra en dansbandsbilaga. Han som redaktör, jag som reporter. Det var bara att börja skriva – på lediga dagar mellan nattskiften – några bilagor och år senare fick jag ett julkort från Thorleifs. (Vilket kanske förklaras av rubriken till min story från den 19 juni 1994: ”THORLEIFS FOR EVER”.)

Den här gången, 1995, skulle jag till Borås för att bevaka rättegången mot ”Brödmannen”. Han var misstänkt för att smyga in små spikar, gem och nålar i matbröd som såldes i livsmedelsbutiker, och eftersom jag ändå var i närheten och sportredaktionen höll på med annat beslöts att jag också skulle stanna kvar och täcka Göteborg Horse Show. Jag kunde ungefär lika mycket om dressyr och hästhoppning som om Candela och Black Jack.

Men: man är ju reporter, så några år senare – efter att både ha klappat sagohästen Milton och, faktiskt, sjungit för Ridsportförbundets legendariska presschef, Tessie Sjöstedt, i Feskekörkan – hade jag gjort också några ridsportbilagor.

Nu har vi gjort en till, en bättre, som vi sålde i helgen:

Den här gången var produkten i något mer erfarna händer och det var kanske inte så konstig. Det påstås ibland att kvinnliga ledare fostras ridskolornas stallgångar och faktiskt är det så att att alla Expressens kvinnliga editionschefer rider: Viveka Hansson, Alexandra Forslund och Anna Rastner.

Det gör även inhoppande nyhetscheferna Ann-Sofie Näslund (som skrivit två texter i hästmagasinet) och Sofia Johansson. Dessutom: nattchefen Anna Lindwall har ridit, liksom bland andra bildredaktören Sinikka Vilhelmsson och magasinschef Anna-Clara Welander.

Anna-Clara var förresten också reporter på Göteborg Horse Show, jag tror det var 1994, men den som höll i tyglarna som redaktör nu var Viveka Hansson, editionschef på nyhetstidningen – när hon inte gör hästbilaga mellan ordinarie arbetspass.

Det är roligt att det nya magasinet fick så bra mottagande, inte minst i sociala medier på nätet har det ju satsningen uppmärksammats .

Ridsportbevakningen var länge skandalöst eftersatt i, inte minst, Expressen. En av Sveriges största sporter och tillika en där vi haft stora OS-framgångar. Ändå: på 90-talet var det ofta bara kända ridsportjournalister som Sarah och Roland Thunholm på Ridsport, frilansfotografen Jan Gyllensten, Christel Behrmann från Skånskan och Malin Fransson från Corren några till som var på plats. Bäst var förstås Elisabeth Bäck på Göteborgs-Posten.

Men viktigast, tror jag, var Tessie Sjöstedt som var extremt ambitiös i sina försök att få också andra stora tidningar att uppmärksamma ridsporten. Jag har ju stött på en och annan informationsansvarig genom åren, men Tessie var en av förbundets största tillgångar. Eftersom det inte alltid gick så bra som det gör numera, så var hon ibland lika viktig som ryttare och hästar när det gällde att skapa uppmärksamhet.

Det var med Malin Baryards genombrott på Corrmint 1996 som hästhoppningen slog igenom ordentligt i tidningarna. Jag var där, i Scandinavum, och Malin hamnade på löpsedlar och det blev hysteri. Jag minns fortfarande när hon något år senare skulle skriva autografer i Expressens regi i just Scandinavium, och så många ungdomar köade förgäves att vi fick skicka ut namnteckningar i efterhand.

Malin Baryards betydelse för intresset för ridsport knappast överskattas, knappast heller H&M:s tidiga beslut att sponsra Malin. Resten är, som det heter, ridsporthistoria och numera skriver redaktionerna om många elitryttare. Som Rolf-Göran Bengtsson, som vann EM på Ninja La Silla senast.

Men att rida mästerskap är ju trots allt få förunnat, och vårt magasin handlade därför också om allt de tandra: ”Bli en bättre ryttare”, ”10 ridövningar”, ”Prylarna du vill ha” och ”Ridlärarnas bästa knep”.