Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Jag läser nya DN

I dag skärps konkurrensen i tidnings-Sverige ytterligare, när Dagens Nyheter lanserar det som chefredaktören Gunilla Herlitz kallar för ”nya DN”. Det handlar om mer än bara en redesign, en ny struktur och en ny satsning på Stockholm. För redan i gårdagens Expressen, i en intervju med Björn af Kleen, siade Herlitz:

”Om man tittar på storstadspress: DN, Svd, Aftonbladet och Expressen. Det är svårt att tro att de fyra kommer finnas kvar inom fem år.”

Så vi är många som bläddrar Sveriges största morgontidning med intresse i dag. Och det börjar bra med en så kallad ”wrap”, alltså ett omslag runt den ordinarie första- och sistasidan. Svenska Dagbladet gjorde förvisso samma sak för en tid sedan, när man skröt om ett pris, om jag minns rätt, men det här är ändå en attityd som lovar gott:

Förstasidan, den riktiga, ser ut så här:

Jag gillar ettan. Loggan i topp, svart på vitt som det ska vara för en klassisk morgontidning, men den röda linjen tidigare låg under ”DAGENS NYHETER” är borta. Där ligger istället stora puffar på färgplattor, snygga men svårlästa – dock är ju DN ingen lösnummerprodukt som ska ska sälja i kioskerna, så det funkar.

Jag hade möjligen väntat mig en tyngre toppnyhet än ”Polisen struntar i tusentals larm” på lanseringsdagen, men återigen: DN är prenumererad och slaget om tidnings-Stockholm står inte dag ett, trots egenreklamen och hajpen kring den nya Stockholmsredaktionen – slaget pågår, tror Herlitz, de närmaste fem åren.

Botten på förstasidan blir väl textig, med alla småpuffar, så här kommer vi nog se förändringar framöver.

Helhetsintrycket är ändå positivt. Jag tycker att nya DN känns modernare och det är en bra balans mellan luft, alltså ”vita ytor”, och de många röda momenten.

Opinionsuppslaget här ovan (på sid 4-5) blir förstås otroligt textigt, det kan man kosta på sig när den stora morgontidningen tycker till – men bilden på högersidan blir viktig. Om den inte har starka färger, eller är en illustration som i dag, blir sidorna rätt tunga att ta till sig.

Samma sak med DN Debatt här ovan (på sid 6); helsidesannonsen på sid 7 bör nog gärna vara så här färgglad för att man inte ska bläddra förbi…

Några andra iaktagelser från min första läsning:

Kulturbilagan har fått sig ett rejält lyft. Tunga krönikörer och kortare nyheter tidigt (på sid 2) och ett rejält nyhetsfeaturereportage (på sid 4-5). Det här kan bli bra.

Faktarutorna i den första sektionen (som åtminstone tidigare kallades för A-delen) ligger däremot bättre när de placeras efter brödtexten (som på huvudstoryn på sid 8-9) än mitt i där de bryter texten (som på sid 10 och 18). Citat som bryter av texterna (som på 17) blir snygga om de är korta och ger luft under, men om de är långa (som på sid 9) blir det för textigt.

Bredspaltsnotiserna (som på sid 10, 18 och 22) fungerar bra – smalspaltsnotiserna under bryter förvisso av snyggt, men det blir rörigt när det ligger annan text intill. Jag tror smalspaltsnotiserna ryker när DN vad det lider utvärderar redesignen.

Krönikorna fungerar perfekt på två spalter (som på sid 13). Och titta på detta:

Halvsidesguiden (på sid 14) är utmärkt informativ inför budgeten. Precis sånt ska DN vara bra på.

Det är många olika bildbylines på nyhetssidorna (olika alternativ på t ex sid 8, 13, 16 och 26), men man kanske vänder sig. Tydligare här, då:

Bilduppslaget här ovan är otroligt bra. Om jag inte missminner mig fanns det ett sådant också i dummyn för gamla DN City, den lokala kvällstidningen som dåvarande chefredaktören Joachim Berner ville starta – men som ägarna stoppade. Nu, dryga ett decennium senare, blir det ändå tiospaltsbilder på DN-läsarnas frukostbord.

Ibland blir det dock överredigerat (som på sid 18) med alla möjliga moment på ett knappt fyraspaltsutrymme, men så är det ju alltid när man lanserar något nytt. På sådana sidor blir det nog ”kill your darlings” redan i morgon.

Den nya sektionen DN.STHLM känns bra. Satsningen på huvudstaden är helt rätt av DN, nu när City inte finns längre och ingen av kvällstidningarna ger Stockholmsinnehåll särskilt stort utrymme. Om man hittar en bra mix mellan livsstil, storstadspuls och det viktigaste om politik och infrastruktur kan DN.STHLM bli ovärderlig för 08-publiken.

Tabloidiseringen, då? Jovars. Konsertrecensionerna får betyg, många bildbylines och tydligare prioritering på sidorna – men bildtexter i varje bild känns som onödigt kladdigt, det funkar ibland (som på sid 9) men blir ofta väl konstlat (som på sid 18 och 19). Jag tvivlar på att DN:s fotografer gillar den här lösningen heller, ofta är det faktiskt enklast för både redigeraren och läsaren om en bildtext ligger som den brukar: under fotografiet med svart text på vit tidningssida.

Enkäten på sid 12, panelen sid 28 i del ett och panelen på sistasidan i sektionen med sport är ju också rätt mycket kvällstidning, men annars är det rätt mycket av traditionell morgontidning i dag.

Fyra sidor VÄRLDEN, plus bilduppslaget, känns faktiskt inte tungt tack vare redigeringen. Det är imponerande många ingångar på dessa sidor och om DN kan orka hålla i VÄRLDEN så bra blir det kanon.

Jag har säkert missat många saker, men mest relevant är ju vilken känsla man får – och den är positiv.

Sammanfattning?

Det mest intressanta blir att lusläsa mer noga än vad jag hunnit nu, att ta del av själva innehållet, nyhetsvärderingen – hur påverkas den av den nya strukturen och formen? Att det blir mer om Stockholm vet vi, men resten får vi se.

En redesign blir förstås aldrig klar, en tidning utvecklas ju hela tiden, och även om man har hållit på i över ett år så finns det alltid saker som kan bli bättre. Jag har varit med om många omgörningar på Expressen, stora som små, och lanseringsdagen har aldrig varit den bästa. Säkert kommer också Aftonbladet och Expressen, som i helgen gjorde om lördags- och söndagsutgåvorna, att direkt börja skruva på det ena och det andra inför kommande helg. Man måste göra så, konkurrensen är stenhård och det är förstås därför vi alla följer varandra så intensivt.

Jag tror också, precis som Gunilla Herlitz, att det förr eller senare kommer att slås ut en tidning från Stockholmsmarknaden, men jag är inte lika säker på när. Och eftersom de fyra titlarna vill vara en av de tre när det väl sker, så sker också den här ompositioneringen in mitten som jag bloggat om flera gånger tidigare. DN och Svenskan blir mer tabloida, samtidigt som kvällstidningarna erbjuder fler fördjupningsreportage och exempelvis en upprustad politikbevakning.

Det vi ser i DN i dag kommer i alla händelser snart inte att se likadant ut, initialt brukar visserligen en projektgrupp som tagit fram en ny form vilja stå den bi – men successivt hinner verkligheten i kapp också den mest genomarbetade dummy, och oavsett vad layoutchefer och fokusgrupper och annonsörer sagt är det de – många! – riktiga läsarna som avgör.

När man får in de reaktionerna, och DN ber ödmjukt om respons redan på sitt wrap-omslag, börjar finslipningen och då blir allt ännu bättre. Det är bra redan nu, så jag läser nygamla DN med spänning i morrn med.