Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Journalistiken om Dawit Isaak

I dag publicerar Dagens Nyheter ett utdrag ur Lars Adaktussons kommande bok, ”Världens bästa story” (Ekerlids förlag), som handlar om Dawit Isaak och ett påstått samarbete mellan TV8 och Expressen för att undersöka möjligheterna att få den fängslade svensk-eritreanske journalisten fri.

Adaktusson har länge skrivit och gjort tv-inslag om Dawit Isaak och han är en känd kritiker av den svenska regeringens misslyckade tysta diplomati. I sin bok hävdar Adaktusson att han fick kännedom om hur Dawit Isaak, eventuellt, skulle kunna släppas och beskriver sina kontakter med med bland annat Amnesty, Röda korset och näringslivsrepresentanter för att kunna finanisera och genomföra planen.

Adaktusson skriver att TV8, som han då arbetade för, inledde ett samarbete med Expressen och fortsätter om Expressens påstådda arbete med att undersöka vissa intressanta uppgifter från en uppgiftslämnare:

”Utan tidningens redaktionella professionalitet, engagemang och organisation hade det inte varit möjligt att gå till botten med den uppseendeväckande information som kvinnan förmedlat. Externa experter inom medicin och psykologi konsulterades samtidigt som redaktionell planering drogs i gång för hur arbetet i Amman skulle gå till rent praktiskt efter en frigivning.

Adaktusson igen:

”Både Mattsson och hans tidning hade under lång tid visat ett stort engagemang för Dawit Isaak, i februari 2009 hade de dragit i gång en stor mediekampanj och i de kontakter som följde var det imponerande att se med vilken målmedvetenhet och kraft som Expressens företrädare tog sig an de nya uppgifterna.”

Jag har inte tidigare bloggat om det som nu påstås i boken och Expressen brukar heller inte dementera eller bekräfta olika påståenden om arbetsmetoder eller källor. Det är, tror jag, en viktig princip. Trots att Expressens ställningstagande för Dawit Isaak är väl känt sedan många år tänker jag inte frångå den nu.

Dawit Isaak sitter fortfarande, efter snart tio år utan en rättegång, fängslad i den diktatur som enligt organisationen Reportrar utan gränser har minst pressfrihet i världen.

Av respekt för honom och trebarnspappans familj i Göteborg vill jag därför inte kommentera vilka – opublicerade – försök som görs från medieföretag och organisationer för att förutsättningslöst undersöka olika uppgifter.

Jag har i dag fått frågor om inte Expressen, i just detta behjärtansvärda fall, när tidningen enligt denna bok arbetat så intensivt med att granska om det fanns möjlighet till ett frisläppande, ändå inte borde göra ett undantag?

Om jag inte skulle ta chansen att berätta om hur målmedvetet våra medarbetare påstås ha jobbat, enligt boken ska ju till och med Expressens biträdande chefredaktör Per-Anders Broberg ha varit på plats i Jordaniens huvudstad Amman tillsammans med en grupp reportrar och fotografer.

Men vi uppmärksammar Dawit Isaak varje dag, i tidningen och på sajten, och vi är nu mitt i planeringen av den befarade tioårsdagen av gripandet i Asmara. Vi kan inte börja kommentera eventuellt redaktionellt arbete med opublicerat material, inte när det gäller Dawit Isaak och inte när det gäller annat.

Det är dock relevant att klargöra att Expressen, förstås, alltid kontrollerar eventuella uppgiftslämnare och att vi inte har betalat ut några belopp för en eventuell lösensumma eller utlovat någon belöning till någon uppgiftslämnare för ett eventuellt frisläppande. Har vi kostnader för vårt arbete att undersöka olika saker? Ja. Men har vi betalat något arvode till den person som omnämns i Lars Adaktussons bok? Nej. Vi har inte brutit mot några lagar eller agerat oetiskt på något sätt.

Detta är kanske självklarheter, åtminstone för mig som har helhetsperspektivet på Expressens arbete med Dawit Isaak-fallet, men kan vara värt att påminna om trots att det i boken ”Världens bästa story” inte förs fram någon kritik mot vårt agerande.

Det kan dock finans andra aktörer som vill ifrågasätta engagemanget för Dawit Isaak, jag vet av egen – tråkig – erfarenhet att inte minst kommentarsfälten på Expressen.se lockar många främlingsfientliga att tycka att trebarnspappan gott kan stanna i fängelset istället för att komma till Göteborg.

Två redaktioner har i dag kontaktat mig om Lars Adaktussons uppgifter i DN Kultur-bilagan.

Till Dagens Media sa jag:

– Eritrea är, enligt organisationen Reportrar utan gränser, det land som har minst pressfrihet i hela världen och därför vill jag av respekt för kollegor, som kanske är på plats eller ska till Eritrea, inte spekulera om något som kan riskera säkerheten för Dawit eller andra journalister.

Till Aftonbladet sa jag:

– Vi har inte blivit lurade av någon och vi har inte heller inte betalat ut något arvode till någon som bluffat oss, men Expressen rapporterar sedan flera år fortlöpande om Dawit Isaak-fallet och vi undersöker förutsättningslöst – precis som Aftonbladet, antar jag – regelbundet uppgifter om hans situation och olika påståenden om hur Dawit kan släppas fri.

– Av respekt för Dawit, som ju sitter fånge hos en diktatur, och hans familj vill jag vare sig bekräfta eller dementera vilka kontakter som tas av Expressen eller andra medieföretag som vi samarbetar med i ”Free Dawit”-kampanjen.

Nu fortsätter vi planeringen inför den tioårsdag av gripandet som jag hoppades att vi skulle slippa förhålla oss till.