Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Farligt uppdrag i Tripoli

Otroliga scener i Libyen i går igen och tv-bilderna när Sara Sidner från CNN rapporterar från Khadaffis högkvarter, men tvingas retirera på grund av stridigheter, är redan klassiska. När jag skriver detta twittrar @sarasidnerCNN också om att hon måste fly undan ny skottlossning.

Lika mycket på språng var inte CNN-kollegan Matthew Chance i går, instängd på journalisthotellet som kontrollerades av regimtrogna förband. Men @mchanceCNN kunde twittra om skottlossning också där.

Efter varje stor nyhetshändelse vill ju alla slå fast vilken betydelse sociala medier hade just under exempelvis protesterna i Iran, skottlossningen på Utøya eller, för den delen, slaget om Tripoli. Och så är det nog: allt fler journalister på fältet använder själva mikrobloggen som distributionskanal och mediebolagen twittrar ut relevanta länkar.

Samtidigt som privatpersoner – vittnen på platser dit det inte hunnit några reportrar och fotografer – dokumenterar det som händer med ögonvittnesskildringar, bilder och filmer. Det är bra. Men det sprids också många felaktiga uppgifter och avsiktligt falska påståenden, så den traditionella redaktörsrollen är nog lika viktig som någonsin tidigare.

Det uppdraget, att nyhetsvärdera och presentera, lär bestå och det är som alltid ett lagarbete. Om Irakkriget 1991 blev ett genombrott för CNN så började det ju med att Peter Arnett, Bernard Shaw och John Holliman var de enda journalisterna på Al-Rashid hotellet som fick kontakt med hemmaredaktionen. Den gången refererade CNN-gänget vad de såg i hela 16 timmar, en sanslös succé för den nya nyhetskanalen.

Häromkvällen var bilderna på Sky News lika exklusiva när Alex Crawford rullade in i Tripoli med rebellerna. Men kanske säger det något om medieutvecklingen att @AlexCrawfordSky bara fick vara ensam i några timmar innan Al Jazeera och andra också filmade offensiven i huvudstaden. Men vilka timmar! Och vilket lagarbete!

Alex Crawford scoopade ut världens alla medier när hon direktsände från en jeep som körde runt i Tripoli, men hon var inte ensam. Två fotografer och en producent var med, ström till den MacBook Pro som de sände materialet via fick de från bilens cigarettändaruttag och producenten fick hela tiden sitta i baksätet och för hand försöka rikta satellittelefonen mot den plats i rymden där han  t r o d d e  att mottagningssatelitten befann sig. Genom att skickligt följa satellitens position fick Sky-teamet hem sitt material live före alla andra.

Twitter i all ära, ibland är det handgriplig hantverksskicklighet som krävs. Vi har sett mycket bra journalistik de senaste dagarna och flera svenska redaktioner har nu egna medarbetare på plats eller på väg.


Expressens Kassem Hamadé är inne i Tripoli och vi publicerar hans berättelse över hela fyra sidor i onsdagstidningen.

Min tanke går till Kassem och alla andra som är där, i krig och katastrofer, men också till de journalister som skickades till Libyen för att bevaka hur den arabiska våren svepte bort ännu en diktator. Men som dog, för kulor och granater, och som inte kommer att få se Muammar Khadaffi falla. Det är ett farligt jobb.

Alla journalister kom inte hem från Libyen.