Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

En rubrik – två förstasidor


Det här ju osannolikt. Samma formulering på båda tidningarnas förstasidor – det ska väl egentligen inte kunna hända? Eller? Jo. Det är faktiskt inte helt ovanligt att Expressen och Aftonbladet har likadana rubriker eller åtminstone anslag, några gånger per år sker det nog.

Men ändå. Detta var inte en nyhetshändelse som skedde i går kväll eller i morse, detta var inte en publicering av en – given – nyhetsbild eller efter en gemensamhetsupplevelse i exempelvis tv. Då, när alla hört c i t a t e t eller när alla har sett b i l d e n , är det förstås mindre oväntat att de båda nattredaktionerna väljer samma ord.

Men nu. Men här.

Expressen gör fyra sidor om Sven Tumba och den utmärkte reportern Johan Orrenius har träffat hans hustru och son. Vi var övertygade om att vi var ensamma om detta. Helt säker kan man aldrig vara, det är ju heller inte exempelvis tv-kanaler som säger att de ”avslöjar” något – kanske radion uppger samma sak samtidigt? Och när en mediesajt lägger ut en egen nyhet kan man aldrig veta om inte någon annan är i färd med att göra samma sak. Men ändå. Men nu.

Vår konkurrent fick fatt i sonen, per telefon har det sagts mig, och gjorde en sida. Rubrikerna på förstasidorna är händelsevis likadana. En osannolik slump, kanske, men icke desto mindre kanske en påminnelse om det som jag i många intervjuer och föredrag ofta har påmint om: nämligen att hela hantverket – och inte minst nyhetsvärderingen – professionaliserats och därför gör vi också mer likartade bedömningar.

Mitt första chefsjobb på Expressen, jag tror det var 1996, när Christina Jutterström var chefredaktör, handlade om att som biträdande nyhetschef, underställd nyhetschefen Ann Fredlund, läsa Sveriges alla lokaltidningar. Varje dag. Det faktum att Expressen, som hade störst resurser, hade möjlighet att bläddra alla blad och leta efter nyheter var en stor konkurrensfördel. Man kan väl lugnt konstatera att Internet, med sina nyhetssajter och sökmotorer och RSS-flöden, gjort just denna arbetsuppgift överflödig.

(Jag kan dock fortfarande påminna mig om känslan när vissa lokaltidningar från Värmland kom rullade, med adresslapp omkring, och man måste sprätta pappret. För att inte tala om vissa tidningar från Norrbotten som var inplastade! Om man ska läsa ett hundratal tidningar per dag – plus tidskrifter, fackförbundsmagasin osv – irriterar man sig på sånt. Å andra sidan var det en gång en reporter på Expressen som gifte sig i största hemlighet, men hans hustru satte in en annons i sin hemortstidning – och den såg jag. Den klippte jag ut och la, diskret, på reporterns plats som en påminnelse om att Expressens nyhetsdesk minsann har koll på allt…)

Nåväl. När alla redaktioner ser och hör allt, när vi kan utvärdera vår journalistik med siffror och statistik som aldrig förr, när innehållsproduktionen – faktiskt! – är mycket bättre än någonsin tidigare. Då blir vi mer likartade och då drar vi oss alla mot mitten, uppenbarligen.

Jag har ju tidigare bloggat om tabloidiseringen av morgontidningar och tv, men lördagens förstasidor visar kanske att kvällspressen fortfarande är mest tabloid?