Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Babylycka och journalistik


Så här såg det ut när kungen och kronprinsessan föddes, och ungefär så här kommer det säkert se ut på en förstasida i mars. En ny tronarvinge är en stor nyhet, förstås, och naturligtvis ett underbart besked för Victoria och Daniel som i flera intervjuer talat om sin längtan efter barn. Många har spekulerat om en nedkomst, och i veckopressen har den utlovats gång på gång… men inte i Expressen.

Vår bevakning av kungahuset är, som alltid, intensiv och det senaste året har det handlat om prinsessan Madeleines uppbrutna förlovning och nya romans, om kronprinsessparets bröllop, om skandalboken om kungen och de påstådda festbilderna, om drottningens fars nazistiska förflutna… men det har inte handlat särskilt mycket om huruvida Victoria är gravid eller inte.

Vi har, som alla, väntat men vi har också avvaktat. Det finns ett mycket stort allmänintresse här, det handlar ju om en blivande kung eller drottning, men också familjen till en blivande statschef måste få ha en privat sfär och till den hör detaljerna kring en eventuell graviditet. Nyhetsförmedling ska ofta vara konsekvensneutral, men spekulationer om en nygift kvinnas hälsotillstånd – låt vara att hon är kronprinsessa – bör man vara restriktiv med.

Det var Expressen också när Victoria var sjuk, och kanske var det därför som Expressen – med familjens medverkan – fick publicera bekräftelsen och de första uppgifterna om anorexin.

Expressen avslöjande som bekant också att Victoria hade börjat träffa en ny kille, en Daniel Westling, och Expressen avslöjade senare att kungen hade informerat statsministern om att det stundade bröllop.

Självklart är det viktigt för oss att våra läsare hålls informerade om kungafamiljen, ett så personifierat statsskick som monarkin medför ju en hög grad av offentlighet för medlemmarna av hovet, men även om vi var glada – och faktiskt lite stolta – när Expressen även blev först med att få träffa Victoria och Daniel på deras smekmånad, så betydde inte det att vi sedan följde paret på deras resa. Tvärtom: vi gjorde inga som helst försök att fortsätta rapportera, de fick fira i fred, och faktum är att jag vid något tillfälle också berättade för den dåvarande informationschefen om att så kallade paparazzis lurpassade på en plats dit Victoria och Daniel väntades.

Det kanske framstår som konstigt, men det är konstigt med monarki. Det kan man få tycka, också om man gläds med Victoria och Daniel nu. Att rollen som statschef går i arv legitimerar ofta en exceptionellt närgången journalistik, men det är också viktigt att balansera alla intressen och att respektera kungafamiljens lika legitima önskan om att försöka få leva ett någotsånär normalt liv. Det går väl, är vi säkert överens om, sisådär med den balansgången ibland men den som tror att de stora etablerade redaktionerna bara bufflar på för att få göra sina löpsedlar eller tv- och radioprogram vet faktiskt inget alls om kungabevakningen.

Jag är ingen erfaren hovreporter, men jag var på plats i Slottskyrkan på Victorias myndighetsdag och jag fick chansen att uppvakta henne och Daniel både när det så kallade officiella Sverige bjöds in till Slottet och när det hölls lysning. Jag var också på bröllopet, och jag är förstås rätt förtrogen med hur det förhåller sig för våra duktiga medarbetare – inte minst hovreportern Johan T Lindwall – i kontakterna med hovet.

I fjol tog jag beslutet att Expressen inte, som vi och andra gjort i decennier, skulle bevaka badbryggan på Sollidens slott eftersom det kändes som om vi hade punktbevakat kungafamiljen rätt hårt under en Madeleine-vår och en bröllopssommar. Vid ett antal tillfällen, bland annat på Fars dag, drog jag också tillbaka Expressens fotobevakning på önskemål på från kungafamiljen trots att vi förstås bara befann oss på allmän och offentlig plats och inte på något sätt agerade påträngande eller oetiskt.

Så måste det få vara. Det blir ett givande och tagande, och den som saknar erfarenhet av nyhetsarbete på fältet tycker kanske att det här är konstigt. Men jag kan försäkra att samma situationer uppstår när journalister följer politiker, idrottsstjärnor eller artister.

Det kan framstå som en liten eftergift att en tidning säger sig inte bevaka en viss plats, men för den ständigt lever sitt liv i offentligheten kan nog väl så små möjligheter att få koppla av vara välkomna.

Det kan kanske också framstå som konstigt att medierna, medvetna om den press som vi utsätter exempelvis kungafamiljen för, inte helt backar tillbaka och avstår att skildra deras privatliv? Men då glömmer man att vi har olika uppdrag: kungen är statschef och hans barn ingår i tronföljden, vi inom medierna ska berätta om vad de gör.

Utmaningen är inte ny. Gustav VI Adolf sa efter en Eriksgata i Norrland att han hade observerat en särskilt ambitiös reporter som hela tiden antecknade vad han samtalat med medborgarna om. Den reportern var Barbro Flodquist från Expressen.

– Hon arbetade så smidigt, lyssnade, antecknade och fick nog många roliga poänger, sa självaste kungen till Expressens grundare Carl-Adam Nycop.

Eller som när ryktet gick om att prins Bertil, som själv skötte alla kontakter med pressen, hade bestämt sig för att gifta sig med sin hemliga flickvän Lilian Craig. Den gången ringde Expressens reporter, Gösta Ollén, till villan i Saint Maxime men prinsen kunde lugna per telefon:

– Nej, nej… lugna gubbarna därhemma… jag har ingen särskild brådska.

Lilian Craig blev senare prinsessan Lilian , och nu har vi fått besked om Victoria och Daniel väntar barn.

Det är bara för Expressen att, igen, säga:

Grattis!