Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Flashback, förtal och JK

Vem är ansvarig för integritetskränkningar i sociala medier som inte har någon ansvarig utgivare? Hur ska polis och åklagare beivra exempelvis ärekränkningsbrott när ingen finns att ställa till svars? Och – är de gamla, etablerade medierna tillräckligt bra på att be om ursäkt om något blir fel?

Det talade vi om på M/S Sigyn i eftermiddags när Tidningsutgivarna bjöd in till debatt om ”Mediemakt och integritet”.

Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, Anette Novak, Norrans chefredaktör, Percy Bratt, advokat med fokus på mediefrågor, Göran Gräslund, generaldirektör för Datainspektionen, Anna Skarhed, justitiekansler, och undertecknad stod på scenen när Pär Hultengårdh modererade. Och om vi som debatterade Dawit Isaak-frågan tidigare i dag var rörande överens i sak, så kan man inte säga samma sak här…

JK, alltså Anna Skarhed, menade att de traditionella medierna numera namnger i fler fall än tidigare – men här tog jag, med flera, ordet och dementerade. Det är ju trots allt så att tidningarna namnger mer sällan än förr om åren.

Jan Helin påpekade att den som åtalas kanske faktiskt borde identifieras i media, och jag lade till att de identifieringar som sker i dag och som ibland kritiseras är mycket få och knappast kan orsaka förändringar – läs: försämringar – i tryckfrihetsförordningen.

Såna här samtal blir ofta mycket konstiga. Alla kritiserar nätmobbing och exemplifierar med Flashback, men några företrädare för Flashback finns förstås inte på plats. Istället står där chefredaktörer för medier som förhåller sig till lagar och pressetiska regler, men som ska svara för den generella utvecklingen. Så blev det nu också.

Percy Bratt tyckte att det borde vara enklarare, eller åtminstone billigare, att stämma för förtal. Den frågan är intressant; det är svårt att driva och vinna tryckfrihetsmål… men det kanske det, faktiskt, ska vara?

Hur förtal och förolämpningar i sociala medier ska kunna stoppas hade ingen i panelen något bra svar på. Men vi var överens om att den som upplever en publicitetsskada knappast känner upprättelse, hur de etablerade medierna än publicerar rättelser eller PON-klander.