Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

Morgontabloidernas nyheter


Den här toppnyheten från Östgöta Correspondenten säger egentligen allt. Om du inte är jätteintresserad av journalistik kan du sluta läsa här. När jag för några år sedan såg denna ”slot” – som alltså toppade en stor morgontidnings sajt, inte någon undersida om nöje eller något sådant – så insåg jag direkt att den var ett utmärkt exempel på tabloidiseringen av medierna. Sedan dess har jag ibland visat Corren.se för nyanställda och vikarier på Expressen, för att visualisera vad som sker med innehållet.

För nu är det inte självklart Aftonbladet eller Expressen som avslöjar att att en känd skådespelare som Mikael Persbrandt ertappats med kokain på krogen. Istället är det Metro, Sveriges mest lästa tidning, som enträget kollar åklagarmyndighetens diarie och ibland hittar strafförelägganden som blir till stora nyheter:

I förrgår bloggade jag om att ”Alla är vi alla tabloider…”, det handlade då om att ledande morgontidningar som Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Metro alla har före detta kvällstidningsjournalister som chefredaktörer. Jag nämnde många fler namn och berättade att också Dagens Ekos nya chef har jobbat inom kvällspressen.

I går, i bloggposten ”De nya tabloidernas tilltal”, redovisade jag hur morgontidningarna numera redigerar sina förstasidor och ibland löpsedlar som vore de lösnummerförsålda klassiska kvällstidningar: med tydlig prioritering, stora rubriker, stora bilder – och ibland med ett innehåll som kunde vara i Aftonbladet eller Expressen.

Inget konstigt med detta, dock, det finns hur många exempel som helst och jag konstaterade också att utvecklingen är lika uppenbar som självklar. Formatet, alltså den kompakta tabloidtidningen, påverkar innehållets presentation och därför också, successivt, vad det som presenteras är för innehåll. Samma sak kan sägas om journalistiken på Internet; för första gången får de prenumererade morgontidningarna ett omedelbart svar på vad deras publik verkligen vill läsa – och trafikstatistiken driver dem att bli än mer tabloida på nätet, mer än vad som ännu är fallet i de tryckta editionerna.

DN och Svenska Dagbladet, i dag handlar det mest om dem, gör rätt som tabloidiseras. Det som sker är ingen förflackning, inte en dramatisk positionsförflyttning – de blir bara lite bättre. Allt det som över en miljon morgontidningsläsare tycker om finns kvar, men i en snyggare form och kompletterat med fler nyheter som DN och Svenskan vet intresserar. Det hävdas då och då att Sverige saknar seriösa kvalitetstidningar och så gör man jämförelser med utländska redaktioner som har 1 100 journalister eller så; men Sverige är ett litet språkområde och marknaden är begränsad – jag tycker nog att man får rätt mycket bra publicistik för sina pengar om man prenumererar på DN och Svenskan. Och den som läser DN.se eller SVD.se erbjuds gratissajter som – faktiskt! – är överlägsna många större utländska tidningarnas digitala kanaler. Men det är ändå fascinerande att följa hur tidningarna i snabb takt tabloidiseras .


[space] Uppslaget här ovan är från Svenska Dagbladet, men med en redigering som du sällan ser i New York Times eller Frankfurter Allgemeine… Men de har ju ett annat format, kanske någon invänder, och då påminner jag om de spanska kvalitetstidningarna i tabloidformat som gör fantastisk grafik – men som inte riktigt ser ut så här ändå. Jag vill nog påstå att Svenskan, först med att bli tabloid av de stora svenska morgontidningarna, ännu ligger längst fram i att göra sitt material aptligt: bra kontraster mellan korta och långa texter, stora bilder, grafik, många moment på sidorna – och ofta enkäter och personvinklar med så kallad ”case”-journalistik, som förklarar exempelvis ett statsbudgetförslag på ett begripligt sätt.

Ja, Svenska Dagbladet kombinerar på ett bra sätt morgontidningens nyhetsvärdering med en lite mer kvällstidningsliknande form. Dessutom, påstår jag, har de återkommande nedskärningarna på redaktionen tvingat Svenskan-gänget att prioritera sina resurser och arbeta lite mer som en kvällstidning, som ju inte har ambitionen att vara heltäckande utan hellre väljer att satsa på egna nyheter. Därför är också Svenska Dagbladet ofta citerad i andra medier och därför fortsätter man fokusera på så kallad egen agenda i form av granskande artikelserier som stärker varumärket.

Allt detta ser förstås konkurrenten DN, och få nyhetssidor torde väl vara så kvällstidningsmässiga som dessa:

Det handlade om Tsunamin i Japan och det här var de allra första nyhetssidorna i A-delen i DN. Ingen rubrik, ingen artikel – bara en kort bildtext. Precis som Aftonbladet och Expressen i många år redigerat stora händelsenyheter i nyhetsdelen eller ”startuppslaget”, alltså sidorna 2 och 3, i bilagorna Sportbladet och SPORT-Expressen.

Stora, svarta tiospaltsrubriker och ibland så kallad ”redigering-på-höjden”, alltså bild eller grafik i mitten av uppslaget och texter på sidorna, har också varit klassisk kvällstidning genom åren. Men nu kan det se ut så här även i DN:

Det fanns en tid, och det är bara några år sedan, när morgontidningarna knappt rapporterade inför exempelvis Melodifestivalens deltävlingar. Det kunde vara en kortare notis i spalten, men numera beskrivs bidragen ordentligt. Och dagen efter är det referat på nyhetsplats, eftersom kulturbilagorna är förproducerade på grund av tidig deadline. Idag är det väl knappast någon som upprörs över att morgontidningar rapporterar om schlagertävlingar, att inte skriva om musikevenemang som lockar 2-3 miljoner tittare till SVT vore ju snarast folkförakt, men också inom detta ämnesområde går det fort. Om jag inte minns fel gjorde DN hela fyra sidor inför den senaste finalen i Globen, bland annat hade man ett bra grepp på barn som kommenterade artisterna. D e t var klassisk kvällstidning om något.


[space] ”Kevin blev årets idol” är en given toppnyhet också på DN.se numera, men det är inte allt. Kolla på Sydsvenskan, som alltså är den största morgontidningen i syd-Sverige, och notera att man till och med toppade med en förhands:

Och det här är inga enstaka exempel. Göteborgs-Posten, störst i väst-Sverige, nyhetsvärderade exakt likadant:

För oss på Aftonbladet och Expressen är det stimulerande att se morgontidningarna så tydligt tabloidiseras, men det ställer också högre krav på oss: vad ska vi tillföra om Östgöta Correspondenten bevakar Britney Spears och DN uppdaterar sajten med låt-för-låt från ”Idol”?. För nu nöjer sig inte nämligen DN och de andra med bara förhandsartiklar eller att berätta vem som vann, nu gör de till och med så här:

[space] DN.se direktrefererar en ”Idol”-final, precis som Aftonbladet.se och Expressen.se tidigare haft ett sorts outtalat monopol på, och det är därför som kvällstidningarna redan flyttat försökt flytta fronten lite: nu slåss vi inte bara om direktreferat utan om direktsänd tv, nu gör vi inte bara tv-inslag utan egna tv-program. Vårt rörliga innehåll ska inte förväxlas med det som SVT och TV4 gör, Aftonbladet och Expressen gör kvällstidnings-tv med vår nyhetsvärdering och vårt tilltal – och det är därför som vi, faktiskt, kan utmana de traditionella tv-kanalerna i snabbhet och ett eget förhållningssätt. Räknat i volym, i antal inslag och program, är ju SVT och TV4 fortfarande överlägsna. (Men detta, hur kvällspressen tvingas agera när andra medier tabloidiseras, ska jag dock fördjupa mig mer i på fredag.)

Just i dag, torsdag, är det ju Carl Philip och hans Sofia som är på löpsedlar och förstasidor – kyssandes inför kungen och Silvia. Det är de första bilderna på prinsen och hans flickvän med statschefen och hans drottning alldeles intill, sensationella bilder – och, menar Expressens hovreporter Johan T Lindwall, ett bevis på att förhållandet nu är helt accepterat och att det blir bröllop. S n a c k a om klassisk kvällstidning att ha sådana glada, vackra, positiva bilder så stort uppslaget som vi har i dag. De är tagna på Rivieran, där kungafamiljen fotograferats i decennier och varje år badar och visar upp sig inför pressen – så gå inte på något eventuellt snack om att Carl Philip och Sofia ville vara privata, om nu någon skulle hävda det. Nä, de ville nog visa upp sig för hela världen och när det gäller kungajournalistiken är i alla fall Aftonbladet och Expressen fortfarande helt överlägsna. Eller: är vi verkligen det?


[space] I morgon är det kungabröllop i Monaco och koll ovan hur det ut i DN senast det begav sig. Dagen efter att William och Kate gift sig i London hade DN fyra nyhetssidor med reportage och vimmel. Fyra festsidor i Sveriges största morgontidning om en kille vars pappa är son till Englands drottning. Vad kan man dra för slutsatser av det? Jo, att vi nog får läsa en del om prins Albert i DN på lördag. Och kanske, kanske att vi snart kommer att se Carl Philip och Sofia pussas också i morgontidningarna…

Vi är inte där än, inte riktigt, men häromdagen hade flera brittiska morgontidningar William och Kate som största bild på sina förstasidor. De hade dock inte gift om sig – de satt bara på läktaren på Wimbledon och tittade på tennis.

I Sverige, och det gäller etermedier likväl som morgontidningar, har man sedan flera år redan anammat den metajournalistik som jag här i bloggen kallat för att ”göra-en-BBC”. Det betyder att man har en debatt, gärna om pressetik eller – om man än mer ogenerat vill flörta med publiken – paparazzis, och diskuterar det som står i kvällstidningarna. Alltså: man kan låta gäster förfasa sig över det som alla läst och pratar om och passar samtidigt på att, för tittare och lyssnare och morgontidningsläsare, påminna om alla detaljer och gärna visa upp dessa för att ingen ska missa något. Det ser exempelvis ut så här:

Etermedierna, som ska fylla sina soffor och ofta har debatter som fasta moment i sina programformat, är särskilt intresserade av att ”göra-en-BBC”. Det kan man förstå, det skulle jag också vara om jag var redaktör för dessa program. Det blir bra tv! Men morgontidningarna kan minsann också sina BBC-grepp.

Minns, apropå kungajournalistik, när norska Se & Hør avslöjade att Jonas Bergström hade varit otrogen mot prinsessan Madeleine. Flera norska dagstidningar rewritade nyheten direkt och några mindre svenska nyhetssajter gjorde samma sak. Men alla stora, etablerade svenska medier avvaktade den första dagen. Först bland dagstidningarna här med att återge otrohetsuppgiften blev därför Metro, genom att ”göra-en-BBC” i form av enkätfrågor till andra tidningar – om de i sin tur planerade att publicera något? Klassiskt.

DN svarade att man inte tänkte det, men dagen såg det ut så här i DN:

Hela historien, i princip, i DN Kultur och inget konstigt med det. Det handlade om en kunglig förlovning och konsekvensen av det som norska medier hade berättat om, och sedermera svenska dito, blev ett inställt kungabröllop. Att inte i någon form skildra detta för DN-prenumeranterna hade knappast varit att hålla sina läsare informerade; som bara ett exempel – av många! – på hur tabloidiseringen av morgontidningarna påverkar innehållet till det bättre för publiken är otrohetsskandalen följaktligen utmärkt.

Den här utvecklingen sker rätt snabbt nu och det är också anledningen till att jag valt faksimiler från både sajter och tryckta editioner och att jag använder mig av både gamla och nya händelser. Egentligen vill jag ju påvisa en trend som man har kunnat se en tid, men som det inte har talats eller skrivits så mycket om.

Trenden bör dock inte övertolkas: skillnaden mellan våra respektive genrer är ännu stor – trots att den minskar. Men den minskar inte bara för att morgontidningarna tabloidiseras, det handlar också om att kvällstidningarna blir mer och mer… morgontidningar.

I morgon: Aftonbladet Times och Wall Street Expressen?