Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Slarva inte med mediekritiken

Det är många som är snabba med sina fördömanden om pågående nyhetsrapportering, och därför blir det en bloggpost till om Ola Lindholm.
   ”Nog viktigt att rensa lite i rabatten av vildvuxna stickspår i debatten”, skrev jag på Twitter i går efter att ha försökt korrigera en del missförstånd.
”Mediekritik utan kunskap förlorar trovärdighet”, skrev Medievärlden. ”Vi har agerat som nyhetsjournalister ska”, skrev Dagens Media. ”Expressens reportrar har uppträtt helt korrekt”, skrev tidigare Resumé.
   Sedan i lördags har Expressen och Aftonbladet publicerat sex respektive tio sidor om Ola Lindholm. (Tisdagstidningarna oräknade.) Dessutom har DN, Svenska Dagbladet och flera andra medier berättat om kokainskandalen. Den har diskuterats i radio och nätet fylls av å ena sidan ovärdiga kommentarer om Ola Lindholms person, å andra sidan okunnig kritik mot hur nyhetsförmedling bedrivs.
   Kort sagt: detta är, anser alla etablerade medier, en nyhet värd att berätta och om Ola Lindholms anhängare på Facebook och Twitter vill skjuta budbäraren genom att kritisera Expressen – som avslöjade brottsmisstanken – blir det nog till att tycka till om många redaktioner, om man nu ska markera mot alla som berättat.

Så här såg det exempelvis ut i SVT:s Rapport i lördags.

Och så här såg det ut i TV4:s Nyheterna samma kväll.
   Så: givet den allmänna nyhetsvärderingen av brottsmisstankarna mot en känd programledare och chefredaktör, kan man då inte kräva mer av de debattörer som vill förkunna sina åsikter?
   I radions ”Medierna” kunde man exempelvis höra Hans Månsson jämföra Expressens första publicering om polisutredningen om narkotikabrottslighet med att Månsson – eller någon annan – bara skulle ”ha stoppats av polisen”.
   Läs det igen: han jämförde de faktiska brottsmisstankarna, som ju bevakningen handlade om, med att Expressen skulle ha namngivit vem som helst som bara bromsat in i en av polisens rutinkontroller…
   …det är vad jag kallar mediekritik!
   Nåväl.
   Erfarenhetsmässigt bör man inte recensera pågående nyhetsförmedling, utan – förstås! – förhålla sig skeptisk till åsiktsmaskiner som tycker till utan någon som helst kännedom om publiceringsunderlaget.
   I det nu aktuella fallet citerades Expressens avslöjande samma dag direkt av bland andra Aftonbladet och Metro. Detta gäller alltså den första publiceringen för en månad sedan.

   Till och med i SVT:s ”Nyhetsbyrån” togs detta då upp, redan första dagen, och det kom snabbt propåer om att exempelvis jag skulle ställa upp på intervjuer om varför Expressen valde att rapportera.
   (Ungefär som Expressen, en tid i fjol, fick svara på frågor om varför vi avslöjat brottsmisstankarna mot Julian Assange, sedan hans Wikileaks-anhängare piskat igång en opinion mot Expressen i sociala medier.)
   Men jag tror att det är en klok policy att försöka att inte lockas till diskussioner om pågående nyhetsförmedling.
   Numera är det många som, exempelvis på Twitter, är snabba med att tycka till för att få en ”+1” eller retweet av någon vän eller kollega och det är väl helt okej på en mikroblogg. Men det är inte särskilt bra förutsättningar för en saklig diskussion om publicistik, en sådan fordrar ofta ett större helhetsperspektiv – och inte sällan en viss distans.
   Förr vi har ju sett det här förr:
   ”Hets mot folkgrupp”, påstods det i bloggar och massmejl efter en uppmärksammad Ulf Nilson-krönika i Expressen. Men det var det ju inte, bloggade jag senare – och detta slog också Justitiekanslern fast vad det led.
   Ett annat känt exempel är reaktionerna på att Expressen valde att identifiera den misstänkte Malmöskytten, den nye så kallade ”Lasermannen”, med ett publiceringsunderlag som bara tidningen hade tillgång till. Detta fördömdes direkt på Twitter. Sedan namngav flera andra medier. Och så vidare…
   Man bör alltså vara vaksam på de som alltför snabbt hytter med näven åt nyhetsmedierna.
   Till och med Journalistens chefredaktör, Helena Giertta, gjorde ju  ”en-Hans-Månsson” i sin nästkommande krönika efter Expressens avslöjande om Ola Lindholm. Giertta skrev:
   ”Det har jämförts med att ha fastnat i en trafikkontroll.”
   Chefredaktören för Svenska Journalistförbundets medlemstidning drog sedan till med:
   ”Den enda substans som fanns för påståendet var att programledaren hade fått lämna urinprov efter en fotbollsmatch.”
   Men Helena Giertta hade ingen, förlåt ordet, substans för detta påstående. Det är bara Expressen som vet bakgrunden till Expressens publicering.
   ”Slarva inte med pressetiken”, var rubriken på Journalistens ledare.
   Nästa gång ett publiceringsbeslut uppmärksammas och det piskas upp stämningar i sociala medier borde Journalisten istället slå fast:
   Slarva inte med mediekritiken.