Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kvalitetspolicy på Expressen – och flera intervjuer

Det blev en intensiv dag i går. Flera interna och externa möten, bland annat med en mediebyrå som gästade Expressen och som jag presenterade vårt innehåll för. Egentligen började det tidigare, förra veckan, med frågor från tidningen Journalisten om den kvalitetspolicy som vi tagit fram på redaktionen. Det är fortfarande ett internt dokument som först ska presenteras för medarbetarna, men det är ingen hemlighet att vi en tid arbetat med att – i alla delar av verksamheten – försöka höja den så kallade lägstanivån. I Journalistens reportage, ”Expressen inför kvalitetspolicy”, säger jag bland annat:
   ”– Kvalitetspolicyn klargör hur vi vill bli bättre i alla avseenden; från generösare credit till andra medier i nyhetstexter till att vi är tydligare med att presentera oss i telefon och på fältet, vi vill tydliggöra vikten av bra arbetsmiljö och dessutom beskriva hur vi bör agera på olycksplatser, och mycket, mycket mer.”
   Vidare:
   ”– Policyn ska hjälpa nya medarbetare att förstå Expressens unika redaktionskultur, så att den kan bevaras och utvecklas, men också påminna alla oss som varit här ett tag om hur vi förverkligar ambitionerna i det värderingsprojekt som vi genomförde häromåret och som bland annat slog fast att ord som exempelvis ”trovärdig” och ”empatisk” är viktiga för oss.”
   Policyn kommer att diskuteras på våra olika avdelningar, och vi kommer att arbeta långsiktigt. Minns att det första beslut som biträdande chefredaktören, Per-Anders Broberg, och jag fattade när vi tillträdde i mars 2009 var att införa en daglig ”Expressen rättar”-spalt i tidningen för att korrigera eventuella fel i full transparens. Vi arbetar också mer systematiskt än tidigare med uppföljningar kring vad som gått bra eller dåligt.
   Det här arbetet har dock pågått längre. Redan under Otto Sjöbergs chefredaktörskap höll Anna-Clara Welander, då redaktionschef, idag chef för våra magasin, och Irina Halling, nu kvalitetsredaktör, i reporterseminarier där arbetsmetoderna gicks igenom. Det vi gör nu kan ses som en fortsättning på de satsningarna.
   Till Journalisten säger jag också:
   ”I vissa avseenden är policyn mycket konkret, som när det gäller hur vi förankrar kontroversiella arbetsmetoder som wallrafferi eller vikten att snabbt ta in rättelser eller genmälen. I andra avseenden är policyn mer rådgivande och uppmuntrande, som när det gäller hur vi tar emot nya kollegor deras första dag på jobbet eller hur vi klär oss när vi bevakar bröllop eller riksdagsdebatter.”
   Just den så kallade klädkoden har tidigare intresserat branschmedierna, och jag kommenterar för Journalisten:
   ”– Här har vi samma förhållningssätt som tidigare och som vi ibland tidigare klargjort i exempelvis Vikarie-Expressen. Nämligen att vi inte detaljreglerar, men att man ska vara hel och ren och inte för utmanande och naturligtvis inte fritidsklädda – den som möter en journalist från Expressen ska möta en person som ger ett professionellt intryck.”
   Det står mer om den här kvalitetspolicyn i Journalisten, så läs gärna Håkan Lindqvists text
här.
   Också Dagens Media uppmärksammar den här frågan i dag:
”Expressen inför kvalitetspolicy”. Händelsevis samma rubrik som i Journalisten, och till Dagens Media säger jag bland annat:
  ”– De medarbetare och chefer som har tagit del av policyn hittills har varit positiva till att vi ska höja kvaliteten i alla steg från samarbetsformer till arbetsmetoder till vad som de facto publiceras. Jag tror att alla våra journalister har ambitionen att göra Expressen bättre i alla avseenden, och den här policyn blir därför ett stöd för oss alla.”
   Så långt kvalitetspolicyn. Under onsdagen medverkade jag också i ”Gomorron Sverige” och diskuterade bevakningen av Håkan Juholts särbo och hennes bedrägeridom:
  
Du ser debatten i SVT här, ett ganska sakligt samtal tycker jag.
   Onsdagen fortsatte med att Resumé skrev om ett påstått journalistiskt material som Expressen uppges ha tillgång till, men som inte har publicerats.
”Expressen mörkar kungens markering mot hovreportern”, skriver Resumé – men jag var ganska principiell i mina svar. I vårt arkiv har vi per dagens dato 13,4 miljoner (!) objekt och här finns förstås också innehåll, som bilder och filmer, som ska kanske publiceras längre fram.
   Då är det viktigt, tror jag, att ha en tydlig linje i sin externa kommunikation och vara restriktiv med att uttala sig om vad som eventuellt ska tryckas, läggas ut eller sändas och i vilket sammanhang det ska ske. Också om det förs fram eventuella felaktigheter om våra framtidsplaner bör man nog vara försiktig med klargöranden, och så här sa jag till Resumé – även om just dessa citat inte fick plats i den version som lades ut på Resume.se i går:
   ”– Om jag börjar uttala mig om eventuellt opublicerat material kan jag ju börja redovisa löpsedelsplaneringen och texter och bilder som ska in senare och mejla över sidskisser för ännu outgivna bilagor… jag tror inte att Resume kommenterar påståenden om vilket material som ni kanske har grävt fram eller möjligen köpt, och Expressen uttalar sig inte om sånt av rätt uppenbara konkurrensskäl.”
   Vidare:
   ”– Vi har ju en god relation till hovet, exemplifierad av mängder av reportage och intervjuer och nyheter genom åren, men jag är ändå inte beredd att bekräfta eller dementera eventuell journalistiskt innehåll som inte har publicerats.”
   Till sist hörde Dagens Media av sig igen med vinkel som återkommit då och då genom åren:
”Utbrett missnöje bland Expressens kvinnor”. Nyligen bloggade jag om jämställdhetsdebatten på Expressen 1974 och konstaterade att Expressen, numera, har fler kvinnliga medarbetare än snittet på svenska dagstidningar. Nu var det kanske inte andelstal som Dagens Media fokuserade på utan anonyma uppgifter om utvecklingsmöjligheterna, och – utan att kommentera interna uppgifter – så är det här förstås en viktig fråga.
   Den måste diskuteras på alla arbetsplatser, men som övergripande (personal)ansvarig för en konkurrensutsatt redaktionell verksamhet är interna enkäter inget som jag är beredd att diskutera i branschpressen. Till Dagens Media sa jag därför bland annat:
   ”– Jag kommenterar förstås inte påståenden om en intern medarbetarundersökning, men jämställdhet är en fråga som alltid finns på agendan och numera har vi ju också en större andel kvinnliga chefer på Expressen än vad som är snittet på andra dagstidningar.”
   I det här citatet syftade jag på den undersökning som Journalisten gjorde tidigare. Om man tittar på de allra högsta redaktionella cheferna, de som sitter i redaktionsledningen, är andelen kvinnor 40 procent. Om man exkluderar chefredaktör och biträdande chefredaktör, och det bör man kanske göra eftersom vi ju är utsedda av styrelsen, är andelen kvinnor i redaktionsledningen 44 procent.
   Om man tittar på editionscheferna, de arbetsledare som är operativt ansvariga för innehållet, så är de sex stycken varav tre är kvinnor. 50 procent, alltså. Men siffror är ju inte allt.
   Det finns, förstås, också på Expressen flera områden som vi måste förbättra oss på. Exempelvis är genusbalansen bland cheferna på exempelvis magasinen eller sportredaktionen är inte direkt jämn, om man säger så, med en dominans av kvinnor på bilagorna och män på sporten. Det förhållandet är nog rätt vanligt på alla tidningar, och det gör naturligtvis inte utmaningen mindre.
   —-
   Soffan då? Jag lovade att blogga om soffornas soffa i dag, men givet alla intervjuer i går ville jag länka till källorna och kommentera publiciteten om Expressen.