Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kapitel 357 om vitpixling och identifiering i media

Under den gångna veckan har kapitel 357 i mytbildningen om så kallad vitpixling författats på invandrarfientliga sajter och forum, liksom i artikelkommentarer på Expressen.se och i mejl till mig. Mona Stellansdotter mejlade härondagen:
   ”Varför skriver ni inte ut namnet och visar bild när det är en person med annan etnisk bakgrund än svensk som har begått ett brott? Däremot visar ni gärna bild och skriver namnet när en etnisk svensk har gjort något kriminellt.”
   Peder Danielsson hälsar kort och gott:
   ”Hyckleri!!!”.
   Patrik Karlsson är lite mer uttömmande:
   ” Vilken sorglig uppblåst ursäkt till Svensk du är, flytta till Irak!”.
   Jim Tossavainen, som skriver att han arbetar inom kriminalvården och berättar för alla om sajten Politiskt Inkorrekt, skriver:
   “Jag undrar hur ni kan ha mage att ljuga era läsare rakt upp i ansiktet? Hur kan ni leva med er själva när ni skyddar utländska brottslingar bara för att de är mörkhyade, hur kan ni ha blivit så fega?”
   Så jag svarar, igen, och det kanske låter bekant, eftersom jag ju flera gånger tidigare har rett ut det här på bloggen och korrigerat missförstånd och – medvetna? – misstolkningar om hur de etablerade medierna förhåller sig.
   Alltså: tidningar som Expressen omfattas av Tryckfrihetsförordningen, en av Sveriges grundlagar, och har därför att förhålla sig till om en publicering är ”försvarlig”.
   Och: tidningar som Expressen har också frivilligt valt att följa ”Etiska regler för press, radio och tv”, där det rekommenderas en försiktighetsprincip när det gäller exempelvis identifieringar som kan orsaka publicitetsskada.
   Detta, sammantaget, innebär att ansvariga utgivare som jag och ett 100-tal andra på de största dagstidningarna och etermedierna varje dag fattar olika beslut om vad som får skrivas, läggas ut eller sändas. Nyhetsförmedlingen pågår hela tiden och varje fall är unikt, varför det är svårt att dra generella slutsatser om varför personen ”X” identifieras och inte personen ”Y”.
   Men, och det kanske man alltid bör påminna om, den som tar del av de
pressetiska reglerna på Allmänhetens Pressombudsmans sajt kan själv konstatera att medierna har att vara återhållsamma. Ur reglerna:
   ”§ 10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”
   Och:
   ”14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.”
   Samt:
   ”16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.”
   Så – svenska nyhetsredaktioner som har en ansvarig pressetisk hållning kommer aldrig, oavsett hur många mejl vi får eller vad som skrivs i diverse forum, att börja masspublicera namn och bild på misstänkta eller dömda.
   Men ibland gör vi undantag. Ibland föreligger det ett stort allmänintresse kring ett brott eller en person, ibland tar man ett större grepp på ett samhällsproblem, ibland fokuserar man på specifika gärningar och vill kanske beskriva dessa närmare.
   Men den som tror att ansvariga utgivare slentrianmässigt väljer att identifiera ”svenskar” men skyddar ”invandrare”, den personen saknar faktiskt helt kunskap om publicistiken.
   Jag får en hel del frågor om detta.
   Uffe Talén mejlade häromdagen:

   ”Undrar bara varför ni gör skillnad på färgade och vita personer? Försöker ni skapa ett vi och dom samhälle?? Nästan dagligen ser vi att redaktionen på Expressen är ett gäng lögnare och rasister som behandlar svenskar helt annorlunda än invandrare. Svenskar hängs ut med namn och bild långt innan de är dömda medan invandrare skyddas till varje pris.”
   Svante Holmqvist från Skellefteå:
   ”Du visar bilder på blåögda som mördar och våldtar, men inte ”blattar”?”
   Jag kunde citera fler, men det kanske räcker. Det finns, fortsatt, en uppfattning om att medierna gör skillnad på folk och folk och att det på grund av etnicitet. Som om vi redaktörer, trots allt, skulle ha benats om det där påstådda “Saltsjöbadsavtalet” om att förtiga eventuella negativa konsekvenser av svensk integrationspolitik.
   Därför vill jag upprepa:
## Vi fattar inte generella publiceringsbeslut. Vi tar ställning till fall för fall. Finns det exempelvis barn som kan drabbas vid en identifiering? Finns det till och med offer som kan drabbas om en misstänkt eller dömd gärningsman pekas ut? Och så vidare.
## Vi “vitpixlar” inte. Detta har jag deklarerat tidigare, men av en del mejl förstår jag att det kanske inte stått helt klart för alla vad så kallad pixling egentligen är? Det är, fortfarande, okej att avidentifiera bilder genom att pixla ett fotografi för att en person ska anonymiseras. Men “vitpixling” är något annat, då vanställer man bilden för att dölja etniciteten och det kan anses bryta mot § 4 och § 12 i de pressetiska reglerna.