Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Brittiska konsulter och advokater hotade Expressen


Lina Modin, biträdande editionschef, Christian Holmén, chef för grävgruppen, Christina Lundell, projektredaktör, och Jessica Josefsson, grävreporter, i Expressens monter på ”Gräv 2011” i Växjö i helgen. (Krönikan här nedan är publicerad i lördagens Expressen.)
   I kväll kan Johan Wallqvist tilldelas ”Guldspaden” för sina avslöjanden om myglet inom Ikea.

   Det blir i så fall hela fem gången på sex år som Föreningen Grävande Journalister väljer att prisa en Expressen-journalist.
   Men alla uppskattar inte den undersökande journalistiken, Stjärnadvokater i England har hyrts in för att stoppa Expressen.
   En internationell konsultfirma hotade Expressen med stämning om inte Ikea-granskningen stoppades.
   Historien om hur Johan Wallqvists hyllade reportage i Expressen 2010, de som fick Ikea att sparka sina högsta chefer i Ryssland, skakade möbeljätten är också en berättelse om de nya hoten mot journalistiken.
   Om Wallqvist i kväll, välförtjänt, får kliva upp på scenen under prisutdelningen är hans kvitto på insatsen – en guldspade – också en bekräftelse för alla andra 600 deltagande journalister på helgens ”Gräv 2011”-seminarium i Växjö om att det går.
   För det måste ju gå.
## Bloggare, medborgarjournalister, twittrare – de är alla viktiga och tillför inte sällan både innehåll och perspektiv.
   Jag har alltid trott på interaktivitet och Expressen.se var först med läsarbloggar. Vi var tidiga med artikelkommentarer på sajten, och vi har varje dag i tidningen spalten ”Fråga Expressen”.
   Men allt måste förstås omprövas hela tiden; kanske är det 2011 viktigare att Expressen har en bra närvaro på Facebook än att vi erbjuder läsarbloggar? Eller?
   Ändå: den professionella journalistiken blir allt viktigare.
   På kultursidor och i sociala medier diskuteras nu ”journalistrollen”, vilka kriterier man måste uppfylla för att vara  j o u r n a l i s t  och om det epitet är bra eller dåligt?
   Jag tror att alla försök att informera är välkomna. Ögonvittnesskildringar på Twitter eller amatörbilder, som till iReport på CNN eller 71717 hos Expessen, kompletterar de yrkesverksamma journalisternas nyhetsförmedling.
   Men ibland behövs den erfarne, nyhetsvärderande och pressetiskt medvetne korrespondenten på plats – inte sällan för att ge den svenska publiken ett svenskt perspektiv.
## För trots att hundratals svenskar dog i tsunamin i Thailand 2004, så är det ju inte bloggare och amatörfotografer som nu åkt till katastrofområdena i Japan för att utrustade med jodtabletter och Geigermätare rapportera hem till Sverige.
  Det är professionella journalister som Expressens Annsofie Näslund, Axel Öberg, Mats Larsson, Martin von Krogh och från och med i dag Terese Christiansson och Pieter Ten Hoopen som är där.
   Så måste det nog också vara. Och mitt i informationsflödet av – välkomna! – tweets och statusuppdateringar på nätet behövs fortfarande det genomarbetade och ambitiösa tidningsreportaget, som kontrast till allt det vi så gärna snabbscannar i Flipboard i paddan eller ser på You Tube.    
   Den undersökande journalistiken är prioriterad på Expressen. Det är därför vi har en prisbelönt grupp reportrar som bara arbetar med egna nyheter, det var också därför som vi totalt avfärdade alla försök att stoppa Ikea-granskningen.
   Den här historien är aldrig berättad: på uppdrag av en internationell konsultfirma försökte faktiskt välrenommerade brittiska förtalsmålsjurister – som haft uppdrag för Hollywoodstjärnor – att få Expressen att sluta publicera Johan Wallqvists Ikea-granskning.
   Under hot om stämning och skadestånd, och kanske framförallt gigantiska advokatkostnader i det ökända brittiska (affärs)rättssystemet, ville man att Expressen skulle ta bort innehåll från Expressen.se och be om ursäkt för våra avslöjanden.
## Trots att Ikea, som det ju egentligen handlade om, redan hade sparkat cheferna som Expressen granskade och trots att Ingvar Kamprad bett om ursäkt ville man alltså utnyttja den så kritiserade förtalsmålslagstiftningen i England och Wales för att hota en svensk tidning – Expressen – med stora kostnader.
   Vi vägrade förstås. Vi var beredda att processa för det fria ordet i Storbritannien och, absurt nog, tvingas riskera att behöva verka under dubbeljurisdiktion.
   Om Expressen hade stämts i, säg, London och en domare där hade krävt att Johan Wallqvist eller jag skulle röja Expressens uppgiftslämnare hade vi tvinga trotsa brittisk lag för att – förstås! – skydda källorna i enligt med svensk tryckfrihetsrätt.
  Absurt, naturligtvis, men bara ännu ett exempel på hur journalistiken numera hotas rättsligt också från andra än bara förbudsivriga svenska politiker.
   Det är visserligen förståeligt att den som får sina hemligheter röjda inte uppskattar den undersökande journalistiken, minns bara hur Jan Guillou rasade mot ”Guldspaden”-juryn efter att den i fjol gav Expressens Micke Ölander och Mikael Hylin det prestigefyllda priset sedan de avslöjat att Guillou varit KGB-agent?
   Men: allt sånt måste vi stå emot.
   Johan Wallqvists artiklar om Ikeas svarta affärer i Moskva fick stor uppmärksamhet, inte minst i rysk media, och på Expressen är vi stolta över att
Föreningen Grävande Journalister har nominerat honom till ”Guldspaden”.