Ministern hyllade Expressen – sa nej till Khadaffis pengar

   – Det är bra med en fri press, som ger synpunkter, och Expressens skriverier har visat sig korrekta, till skillnad från de upplysningar som har getts från ledningen.
   Så sa handelsminister Staffan Burenstam Linder i riksdagen, under en interpellationsdebatt den 13 februari 1981, om den så kallade Telubaffären.
   Det handlade om Telub, ett statligt bolag i Växjö, som Expressen granskade i en serie artiklar 1979, 1980 och 1981. Jag tänkte på Telubaffären när jag i natt såg den libyske diktatorn Khadaffis son tala i tv, för att hålla familjen kvar vid makten lovade han i princip allt utom gröna skogar i landets öknar: högre löner, enklare för familjer att få banklån, ny konstitution, införande av lokalt styre med kommuner och mildare strafflagar… före tv-talet hade Saif Khadaffi lovat att tala utan manus och det löftet höll han i alla fall.
   Hur det blir med resten får väl framtiden utvisa, och demonstranterna på gatorna vill säkert ha ett ord med i laget.
   När editionschefen Viveka Hansson i natt lät göra klar måndagstidningens förstasida var det i alla fall självklart att ha protesterna i Libyen som huvudnyhet.
   Libyen var ettantopp i Expressen också den 1 december 1979, men den gången med rubriken:
   DIKTATORN
   utbildar soldater på
   HEMLIG SKOLA I SVERIGE
   Det var starten på Ingvar Hedlunds reportageserie, den som gav honom ”Stora Journalistpriset” två år senare. I korthet avslöjade han att svenska staten, via Telub, slutit avtal med Libyen om att utbilda 96 libyer i teknik. Det skulle vara en civil verksamhet, och Telubs vd förklarade i en bandad intervju med Hedlund att det hela var på ”gymnasienivå”. Men där lät sig inte Expressen nöjas.
  
Ingvar Hedlund när han prisades som Sveriges främste journalist.
   Hedlund kunde berätta att libyerna var militärer och att de skolades i radarsystem. Skandalen var ett faktum; Telubchefen fick sparken, samarbetet avslutades, ett statsråd prickades av riksdagens konstitutionsutskottet och en ny lag – ”Lex Telub” – skulle förhindra fortsatta affärer.
   Ingvar Hedlund fick både livvaktsskydd, ”Stora Journalistpriset” och bokkontrakt för ”Ska Sverige utbilda terrorister?”. En titel som onekligen talar klarspråk, men som möjligen intervjugurun John Sawatsky skulle ha synpunkter på…
   Baksidestexten lyder:
   ”Ingvar Hedlunds bok är ett utomordentligt exempel på undersökande journalistik, som vi hittills sett allt för lite av i vårt land.”
   När boken kom ut skrev författaren Lars Gustafsson i sin recension på kultursidan:
   ”Hedlund är en modig, intelligent och envis journalist. Jag är stolt över att få medarbeta i samma tidning som han.”
    Telubaffären blev förstås en politisk bomb eftersom Libyen redan då var en skurkstat som stödde terrorism. Nu, när västregeringarna – till slut – tagit avstånd från Mubarak, kommer omvärlden säkert börja tala mer klarspråk också om Khadaffi om han faller. De senaste åren har det ju mer handlat om samtal och förhandlingar med Libyen, och i utrikespolitik och oljeaffärer har ju skamlösheten som bekant inga gränser.
   När det gällde Telub hade tre olika regeringar hållit tyst om överenskommelsen, innan Expressen – till slut! – kunde redogöra för vad som hänt.
   Olle Wästberg, då folkpartistisk riksdagsman, var den ende som engagerade sig och det dröjde innan allt blev klarlagt och Ingvar Hedlunds uppgifter bekräftades.
   Till slut fick Khadaffis radartekniker åka hem, och i natt spreds uppgifter från libyska diplomater om att Khadaffi själv åkt i väg – från sitt hemland. Hur det kommer att sluta i Libyen vet vi inte, men Expressen fortsätter att rapportera. Nu som då.