Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ja till tv-rättegångar i svenska domstolar

Låt mig få sammanfatta två bloggposter till en – och koppla dem samman. Ja, fotoförbudet i svenska rättegångssalar bör hävas. Och ja, den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak som idag fyller 46 år bör släppas.
   Jag börjar med det absurda faktum att ett fotoförbud som infördes 1948, på grund av att dåtidens  magnesiumblixtar ansågs störande, faktiskt fortfarande gäller.
   Enligt rättegångsbalken är det ännu 2010 olagligt att ta bilder inne i en domstolssal. Detta kan förefalla rimligt – vem vill inte att en huvudförhandling ska få kunna genomföras utan distraktioner? Men riktigt så enkelt är det ju inte.
   Det är tillåtet att sitta med som åhörare. Och om det förväntas stor publik kan man till och med få sitta i en biografsalong och se hela förhandlingen på bioduken.
   Om det är riktigt många intresserade, då bandar både tv och radio det som sägs och sänder ibland till och med direkt.
   Om det är så stort allmänintresse, då står förstås också pressfotograferna just utanför dörren och tar bilder på de som  går in och ut ur lokalen.
   Så, man kan nog säga att medierna redan är på plats och skildrar vad som sägs och görs under en domstolsförhandling – om det föreligger ett uppenbart allmänintresse.
   Det tycker jag också är rimligt; de etablerade redaktionerna försöker alltid förhålla sig till de pressetiska reglerna och förtalsparagraferna i tryckfrihetsförordningen, och den som tror att medierna skull börja tokdirektsända tv-rättegångar utan att ta hänsyn till etik och grundlag vet förstås inget om hur nyhetsförmedling fungerar. Jag tycker att fotoförbudet bör hävas.
   Dawit Isaak, 46 år i dag, om han lever, vet allt för väl vad som kan hända om medier och allmänhet inte har insyn i rättsprocesser.
   Han arbetade 2001 på en tidning, Setit, som lät trycka texter om demokrati och det slutade med att både journalister och politiker spärrades in. Några är redan döda, andra kämpar ännu på.

   Dawit Isaak fick inte ens någon rättegång, han spärrades bara in – och hemma i Göteborg väntar fru och tre barn. Det är ett fruktansvärt övergrepp av den eritreanska diktaturen, och därför uppmärksammas Dawit Isaak i dag av svenska medier som vill påminna om yttrandefrihet.