Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Christina Lundell räddade valstugan från polisen


Tillbaka i tjänst i dag. Biträdande chefredaktören Per-Anders Broberg har varit tillförordnad ansvarig utgivare under min ledighet, och han har också haft flera arbetspass i Expressens valstuga på Sergels torg. I går var bland andra han och editionschefen Magnus Alselind där, och Alselind har tagit bilden ovan på förre moderatledaren Ulf Adelsohn.

   Han blev i går inringd av helgens valstugeredaktör, Tommy Schönstedt, som styrde upp några extra talare. Adelsohn rasade mot Mona Sahlins samarbete med vänsterpartiet, men fick också – som ordförande för SJ – frågor om sommarens trafikkaos.
   Valstugan är en chans för väljare att möta makthavare, och hittills har mottagandet varit fantastiskt enligt de som har stått där. Som tur är har också själva valstugan stått på sin plats hela tiden, den som Stockholms stad och Stockholmspolisen anvisat oss, och det ska vi tacka Christina Lundell för.
   I helgen invigde SL nämligen den nya spårvagnen i city och på fredagskvällen upptäckte polisen att platsen kring fontänen på Sergels torg var dubbelbokad. Dels av SL, för festligheter. Dels av Expressen och några politiska partier, för opinionsbildning.
   Polisen ville då frakta bort bland annat Expressens valstuga för att få plats med SL-firandet på lördagen, men det ville inte Broberg som förhandlade med vakthavande polisbefäl och det ville heller inte Lundell som är en av våra ordinarie valstugeredaktörer. Vid 23-tiden på fredagen ryckte hon ut till Sergels torg för att på plats försäkra sig om att polisen inte försökte sig på att flytta undan några valstugor, som ju hade alla erforderliga tillstånd. Några timmar senare, jag tror det var vid 02-tiden på lördagsmorgonen, hade hon nått en kompromiss och den löd att valstugan skulle vara stängd och inhägnad fram till kl 13 på lördagen för att SL:s evenemang skulle hållas först. Det accepterades av alla parter, och vi slapp flytta alla våra saker.
   Så kan det gå till på fältet. Stort tack till Christina Lundell och alla andra som gör valstugan till en bra plats för samtal, både medarbetare och talare.
   Själv kommer jag också arbeta en del i valstugan, men först blir det mötesdag på redaktionen. Under min ledighet har jag publicerat en sommarintervjuserie med några medarbetare här i bloggen, den har jag fått en del mejl om och därför kommer den att fortsätta då och då när jag är på resor eller är så upptagen med andra saker att jag inte hinner blogga om dagsaktuella frågor. Syftet med intervjuerna är att presentera Expressens medarbetare lite mer, och dessutom ge en liten inblick i hur det är att arbeta på kvällstidning.
   Jag ska också försöka hinna med att ge svar på en del artikelkommentarer i denna blogg, jag läser dem alla men det är inte alltid möjligt att ge sig in i diskussionerna. Nu är det exempelvis många som tycker till om Wikileaks-publiceringen.
   Min åsikt om den är känd, jag tycker att den nyhetsvärdering som Expressen – och alla andra stora etablerade medier i världen – gjorde var rimlig eftersom det var fakta att en åklagare ville frihetsberöva Julian Assange. Att en brottsrubricering senare ströks kan knappast vara en orsak för medierna att i första läget avstå från att rapportera, vare sig Expressen eller BBC eller CNN eller någon annan som berättade nyheten om att Assange misstänktes kunde ju veta att en annan åklagare senare skulle göra en ny bedömning.
   Det kan möjligen låta brutalt eftersom det handlade om integritetskränkande anklagelser mot en privatperson, men nyhetsförmedlingen om Julian Assange var försvarlig och även om de sociala medierna nu svämmar över av konspirationsteorier om hur misstankarna och publiceringarna tlllkom så ska man kanske också tänka på hur det hade varit om de hade tystats ner? Om Assange hade gripits, och det hade framkommit att nyhetsredaktionerna visste om att han var anhållen – men inte skrev? Hade det varit en acceptabel nyhetsvärdering? Nej, naturligtvis inte.
   Det förs nu här och var en debatt om hur snabba nyhetsmedier egentligen bör vara att återge exempelvis brottsmisstankar? Jag tror inte det finns ett entydigt svar på den frågan. Nyhetsjournalistiken har sina brister och förtjänster, och till det förra hör att vi för att få dra nytta av det senare – snabbheten! – trots allt måste acceptera att uppgifter sprids som senare kan visa sig felaktiga. Minns den upprörda diskussionen om antalet dödsoffer för World Trace Center-attackerna; lokala myndigheter i New York sa att man befarade 30 000 döda i tornen och siffran återgavs självklart i tv, radio och på sajterna… men senare visade det sig att det handlade om en tiondel. Man kan inte skriva ”bara” en tiondel när det är så många döda, men det fanns ändå folk som ansåg att medierna var för snabba med att befara ”30 000”. Jag förstår inte den kritiken, om myndigheterna uppger att 30 000 kan ha dödats i en terroristattack mitt i New York måste det förstås återges. Om siffran senare korrigeras, måste det förstås också återges. Så var det med Julian Assange med, med den skillnaden att medierna hade helt rätt när de först skrev att han var anhållen i sin utevaro.
   När Expressen avslöjade brottsmisstankarna var de ju bekräftade av åklagarmyndigheten i Stockholm. När alla andra medier – från New York Times till AP – därefter kontrollerade Expressens uppgift om brottssmisstanken bekräftades den igen. Det är klart att detta måste återges, precis som när alla redaktioner senare återgav att åtminstone en misstanke hade avskrivits. Klassisk nyhetsförmedling, helt enkelt.
   Och nu, från och med i dag, är jag själv tillbaka i den verksamheten.