Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Myten om mediesajterna och självfinansieringen

Debatten om mediesajternas affärsmodell rasar vidare. DN-ledaren av Johannes Åman har fått mycket uppmärksamhet, och det här är bara några korta kommentarer:
   Bör ”…nyhetsbranschen agera samordnat” och börja ta betalt? Åman tror på ”stordriftsfördelar”, men jag tror att inte att konkurrensverket delar entusiasmen för den kartellbildningen. Och – jag tvivlar på att medieföretagen ens skulle kunna enas.
  En annan feltanke, hävdar jag, är synen på mediesajter som något som helt kan särredovisas. Åman konstaterar att de har många läsare och att intäkterna ökar. Dock;
   ”Men i förhållande till kostnaderna för att producera det innehåll som tidningarnas nyhetssajter lever på är nätintäkterna alltjämt små.”
   Det är sant, men liknande resonemang utgår ofta ifrån att mediesajterna ska vara självfinansierade. Det kan låta rimligt. Naturligtvis kan inte medieföretagen investera tiotals miljoner år efter år i sajter som inte genererar tillräcklig lönsamhet. DI.se och Aftonbladet.se har lyckats bra, Expressen.se är lönsam i kärnverksamheten. Men resten? Knappast.
   Fast kan man därför göra analysen att mediesajter av idag ska kunna finansiera allt innehåll? Inte lika säkert, tycker jag.
   Det är mycket i medieverksamheten som inte är självfinansierat. Den enstaka tidning som distribueras till en avlägsen adress i Norrland bär sig förstås inte. Knappast kultursidorna heller, om man ska vara ärlig. Undersökande journalistik betalar sig aldrig. Vad tror ni om utrikeskorrespondenter? Och så vidare.
   Listan kan göras lång, men är förstås irrelevant. En tidning är en sammansatt produkt, och det är enskildheterna som skapar helheten.
   Detsamma gäller mediesajterna, och hela diskussionen om affärsmodellen på nätet förfelas dessutom av påståenden om att sajternas innehåll är så omfattande att de inte kan finansiera sig själva.
   För: vill vi det?
   Är det egentligen inte bra att tidningsföretagen kan producera exempelvis texter för en tryckt tidning, och sedan återanvända materialet och därmed bibehålla en hög räckvidd också på nätet?
   Förmodligen är också starka mediesajter en förutsättning för papperseditionernas fortlevnad.