Kategoriarkiv: Okategoriserade

Antal timmar i flyg: 36 Antal timmar i bil: 182. 7,5 dag Antal timmar på motorcykel: 20 minuter Antal timmar på båt: 30 minuter Antal timmar i buss: 4 Antal sovtimmar: 158. 3,95 timmar per dygn Antal stulna necessärer: 1 Antal stulna iphones: 1 Antal feberdagar: 2 för Terese och 3 för Jonte Antal myggbett: Terese 10, Jonte oräkneliga Antal nätter i tält: 1 Antal vodooceremonier: 1 Antal gånger försvunnit …

  Vi har tillbringat en natt ute i Sahelöknen och kom precis tillbaka till Dakar. Vi har sand i exakt varje vrå som går att föreställa sig. Vår utrustning börjar minst sagt ledsna efter att ha färdats genom fukt, salt, värme och nu sand. Men det var en otroligt intressant resa upp till norra Senegal där vi besökte ett projekt som ska stoppa öknen att breda ut sig.

Nu har vi snart varit ute 40 dagar. Förutom bloggen har vi publicerat en rad reportage, krönikor och tvinslag. Det vore kul höra vad ni tycker? En del var provocerade i början eftersom de tyckte vi skulle blunda för problemen. Men är inte att välja bort att skriva om utvecklingen också att blunda? Så klart kommer vi bevaka de problem som finns i många länder i Afrika men detta är …

http://extra.expressen.se/ftpextra/bildspel_afrika_jw/publish_to_web/small.html

Nu har vi nått det tionde och sista landet för Afrikaresan och det är Senegal, ett av Afrikas mest välutvecklade länder. Vi landade sent igår och såg inte så mycket mer än taxibilen. Den gav å andra sidan tillräckligt med intryck för en hel natt. För mer bilder följ mig och Jonte på instagram: teresecristiansson och jontewentzel  

Vi befinner oss i Benin – vodoons vagga. Idag skulle vi träffa en vodookvinna för att prata om krock mellan gammalt och nytt. Men plötsligt blev vi indragna i värsta ceremonin och hon vägrade svara på frågor om vi inte deltog. Så det slutade med att både jag och Jonte fick viska önskningar i ögat på en döende duva, doppa huvudet i diskmedel och sedan dricka en 2 dl grogg …

När vi stod i lerpölarna vid gränsen mellan Nigeria och Benin, med våra kameraväskor och resväskor, och ungefär 20 personer som drog i våra kläder efter pengar kände vi oss rätt trötta. Hur skulle vi fixa detta utan att bli bestulna. Men som Jonte säger: Nu tar vi den här gränsen! Och det gjorde vi. Vi slängde väskorna på ryggarna, satte oss bak på varsin motorcykel och tog oss fram …

Jag måste säga att Lagos och Nigeria fascinerar mig mycket. Kanske mer än jag förväntat mig trots att jag varit på väg hit flera gånger. Alla klaner och historien gör mig nyfiken. Kreativiteten är storslagen. Folket som jag mött är oerhört vänliga och på det stora hela går det smidigt (förutom trafiken). Men Nigeria är förstås inte Lagos. Samtidigt som jag och Jonte åkte runt i den enorma hamnstaden skedde …

Eftersom det är bröllopsyra hemma passade vi på att träffa kungen i Lagos. Eller en av dem. Han heter Samuel Egbinoghanmi, 73, och är kung i slumområdet Aiyetoro. Han är blind, har 6 fruar och 40 barn och ansvar för 3000 personer i sitt lilla samhälle som lägger inklämt vid den smutsiga vattenkanten i det snabbt växande Lagos. Husen är byggda på pelare som står ute i vattnet och husen …

Varken jag eller Jonte är vana vid att bo på dyra hotell när vi jobbar. Dels för att vi har en budget, dels för att vi vill bo där vi kan möta lokalbefolkningen. Vårt jobb är inte att sväva på ytorna, dvs affärshotell. Men i Lagos har vi gått genom en hotellprocess som saknar like. Först checkade vi in på ett litet hotell downtown. Vi borde förstås anat ondska när vi …