Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Spelarporträtt: Sixten Mohlin – Sveriges nästa stormålvakt

29 maj 2013. Årets hetaste match i Skåne. Malmö FF tar emot ärkerivalen Helsingborgs IF hemma på Swedbank Stadion. MFF sladdar efter fyra raka matcher utan vinst medan gästerna är överlägsen serieledare med även flest mål framåt.
Tidigare form spelar dock aldrig roll i ett derby och inför drygt 23 000 på läktarna gör rivalerna upp.

Båda lagen ställer upp med ordinarie manskap bortsett från en enda spelare. MFF-buren vaktar andramålvakten Robin Olsen efter förstaalternativet Johan Dahlins skadefyllda vår. Och på Malmöbänken sitter reserven. 17-åringen som ännu inte gjort en sekund i högsta serien eller i ett A-lag överhuvudtaget. Tonåringen som fortfarande bor hemma och pendlat hit från lilla Åhus. Målvaktslöftet som för bara några månader sedan skämt ut sig inför hela laget på en restaurang i Florida och som bara två år tidigare gett upp hoppet på en lovande handbollskarriär.

Vid ställningen 1-1 i slutet av derbyt blir Robin Olsen liggandes på gräset. I matchen som bara inte får förloras. På hemmamark mot ärkerivalen – en mardrömsdebut för en 17-årig inhoppare. Eller?

– Ja, då är det bara att spika igen, säger han och reser sig för att värma upp.

17 januari 1996 föds Sixten Mohlin i Rotterdam, Holland. Staden där unge anfallaren Henrik Larsson för närvarande huserade i sin första utlandsklubb, Feyenoord. Men redan 1997 lämnade Larsson, med föräldrar från Sverige och Kap Verde, staden för det lyckade klubbytet till Celtic och resten är historia. Bara ett år senare lämnade även Sixten, med föräldrar från Sverige och Kap Verde, sitt Rotterdam.

Familjen Mohlin flyttade till Sverige och kort senare var det dags för femårige sonens första träning med Kristianstads FF.

– Klart att det var farsan som ville att man skulle börja med fotboll, säger Sixten Mohlin till SportExpressen.se när han minns tillbaka.

– Det var ju då som alla andra började med fotboll och man skulle bara komma igång med någonting. Och det var väl en kul grej i början.

Karriären gick snabbt vidare till nästa anhalt då familjen Mohlin flyttade på nytt – till Åhus. Som nioåring började Sixten istället i Åhus HBK. Och med sin tidiga storlek till hjälp blev han en nyckelspelare och en allroundspelare på planen. Mest som back men även på innermittfältet och i anfallet tog Sixten ytterligare kliv i sin barndom.

Det fanns även fokus på annat. Fotbollen kombinerades med handboll i Åhus där Sixten som mittnia var spelfördelaren i det lokala laget. Men mycket skulle förändras de kommande åren.
Och det första steget var att Sixten bytte position på fotbollsplanen.

– När jag var liten var jag mest utespelare, först när jag var 10-11 blev jag målvakt. Jag testade någon gång på träningen och tyckte det var rätt kul. Och jag var även duktig på det. Sedan blev det bara så. Jag var nog lite bättre som målvakt, men jag var inte så dålig som utespelare, inte när jag var liten i alla fall.  Men målvakt kändes rätt då och det var roligare, mer utmaning.

Bytet till målvakt ledde till ännu större utmaningar. Redan som tolvåring – när pappa Ulf tog saken i egna händer och kontaktade storklubben Malmö FF.

– Han hade skickat ett meddelande till deras 96-tränare och frågat honom om jag kunde få provspela med dem. Så en dag efter skolan stannade jag kvar och tränade med dem. Jag gjorde ett så pass gott intryck att efter första träningen så frågade de om jag ville följa med på cup i Tyskland. Så det gick rätt bra den första träningen, kan man säga.

Sixten började även högstadiet i Malmö i samma veva och flytten till MFF kändes därför naturlig. Men tyvärr kom handbollen i Åhus i kläm när det blev långa dagar i Malmö och sedan tåget hem till Åhus för att träna på kvällen.

– Ja, det var inte så länge sedan jag slutade, drygt två års sen kanske. Det blev ganska långa dagar, men jag lyckades ändå kombinera det i två år kanske. Men sen så gick det inte mer. Jag tyckte handboll var så roligt så det var svårt att sluta.

– Men att få komma till MFF, då var det svårt att tacka nej. Även om jag tyckte att handbollen var lika kul som fotbollen. Fast jag var nog förmodligen bättre i fotboll och man tackar ju inte nej till MFF.

Sixten laddar för skott under en handbollsmatch. Foto: Privat.

Nej, det gör man ju inte. Även om det var en omställning för Sixten att byta Åhus mot Malmö.

– Ja, Åhus är ganska så liten klubb. Att gå från trygga Åhus till Malmö är inte så lätt för en tolvåring. Men det var ju rätt för karriären så. Det tog ett litet tag att komma in i gänget, så klart. Alla bodde ju i Malmö och jag bodde kvar i Åhus. Jag pendlar fortfarande faktiskt. En timme varje dag.

– Sedan gick ju MFF upp ett år tidigare på elvamanna och spelade med ett år äldre. Så det blev ju elvamanna direkt. Det var en stor omställning…

Sedan gick allt i hyperfart. Sixten tog direkt över som förstemålvakt då MFF:s 96:or tidigare mest kört med tillfälliga utespelare mellan stolparna. Och snart kallade även högre åldersgrupper. Som trettonåring gjorde han sin första match för U17-laget.

– Det var rätt läskigt, att komma upp till sjuttonåringarna. Men det gick bara bra.

Nästa steg till U19 kom också kort senare. Som sextonåring.

– Det har gått rätt bra i min karriär än så länge, kan man säga.

Känner du inte att det har gått för snabbt?
– Nä, jag har alltid känt att jag klarat av steget när jag blivit uppflyttad så det har inte gått för snabbt.

Bara ett halvår senare, fortfarande 16 år, blev barndomsdrömmen sann. Då kom beskedet han längtat efter som tolvåring när han flyttade till MFF.

– Ah, det var ju jättestort. Verkligen. Klubben hade snackat med min agent men när det väl blev officiellt så var det verkligen ”wow”. Det var väldigt häftigt. Och jag tackade ja direkt. Det var perfekt för min utveckling.

Sixten med sin nyförtjänta A-lagströja i Malmö FF. Foto: Privat.

Uppväxten i Rotterdam präglar fortfarande Sixtens fotbollsintresse och stadens stolthet Feyenoord är 17-åringens favoritklubb. Bortsett från MFF, så klart.

– Farsan har tvingat mig att kolla på Feyenoord under hela min uppväxt. Så det har satt sig i skallen på mig. Det har alltid varit mitt lag. När jag var yngre så vann de Uefa-cupen 2002 och det var då jag verkligen började hålla på dem. Van Persie, ”Henke”, Makaay, Koeman, det finns många bra spelare som lirat där.

Hur är fotbollsintresset annars?
– Jo, det är rätt stort. Alltså det är ju inte så att jag är galen i fotboll, jag kollar ju inte fotboll varje dag. Jag håller det måttligt. Det är ganska lätt att bli trött på fotboll ibland.

Har du någon favoritmålvakt då?
– Van der Sar har jag alltid gillat. Han var ju bra med fötterna fram till att han även blev bäst som målvakt. Han gillar jag verkligen.

– Många kompisar säger även att min målvaktsstil är lik David De Gea, men det håller jag inte med om alls.

Vad har motiverat dig hittills under karriären?
– Det är nog att jag alltid tyckt att det varit kul med fotboll och jag har alltid velat bli bättre. Och klart att man vuxit upp med att man skulle vilja bli bäst i världen. Det är nog mest att man tyckt att det varit kul som man velat fortsätta.

– Det är ju så lätt att säga när man har framgångar. Men fotboll har alltid varit roligt.

När kände du att ”jag ska nog satsa på fotbollen”?
– Jag har väl alltid tänkt för mig själv att ”shit, jag är bra”. Men det var väl när jag kom till MFF som jag kände ”äh, man är nog rätt duktig ändå” för att komma in där. Sen blev jag även uppflyttad väldigt tidigt. Och då kände man att ”det kan nog bli nåt det här.”

Sixten kom till MFF som tolvåring – på fem år nåddes A-laget. Foto: Privat.

”All the other kids with the pumped up kicks
You’d better run, better run, outrun my gun
All the other kids with the pumped up kicks
You’d better run, better run, faster than my bullet”

Den välkända refrängen från Foster The Peoples hitlåt går inte att ta miste på. Men det var ett nytt ansikte som bjöd på skönsången(?) i matsalen i Florida under Malmö FF:s träningsläger i början av februari. Den nya 17-årige tredjemålvakten hade presenterat sig under lagets så kallade inkilning.

– Jag hade feber och allting så det lät ju riktigt illa. Man skämdes väl ut sig ganska rejält. Men det är klart att det är en kul grej.

Sixten Mohlin hade just skrivit på ett lärlingskontrakt med Sveriges, enligt maratontabellen, bästa lag genom tiderna, Malmö FF. Det blir inte större än så och klart att skillnaden märks på junior- och A-lagsfotboll.

– Ja, det var tufft. Speciellt tufft att komma upp och träna med de stora grabbarna. Högre tempo, mer fysik och allting. Allt var mycket bättre. Och det tog ett tag att komma in i det.

– Men det underlättade att vi har så många unga spelare, det är lättare att komma in i gruppen då.

Tanken med lärlingskontraktet var att Sixten skulle träna med A-laget men också fortsätta med U19- och U21-lagen där de främsta matcherna skulle ske. Men som det så ofta blir för MFF:s talanger så kom A-lagsmatcherna redan direkt.

När ettan Johan Dahlin drogs med skadebekymmer i våras fick Sixten chansen på bänken bakom tvåan Robin Olsen. Fyra bänkplatser blev det totalt under våren och i den fjärde kunde det blivit mycket mer.

I det uppsnackade Skånederbyt den 29 maj kom chansen. MFF som inte hade vunnit på fyra matcher ställdes mot suveräna serieledaren Helsingborg som hittills gått som tåget i allsvenskan. Sixten följde hela matchen från bänken men i slutet så gick pulsen upp. En aning.

– Det är ju klart att lite nervös blev jag. Men annars blir jag inte så nervös, jag är ganska lugn.

Ställningen var 1-1 och Olsen hade gått i backen och blev liggandes rätt länge. I årets match i Skåne och på hemmaplan visste Sixten vad som gällde. Det var bara att resa sig upp och börja värma de stela benen.

– Det hade varit ganska häftigt att få göra debut mot HIF. Jag tror bara att jag hade tyckt att det varit kul.

Hur var tankarna under den uppvärmningen?
– Det var bara: ”Jag spikar igen om jag ska in nu”, men jag tror inte att jag tänkte så mycket. Det var inte mer med det egentligen.

Hur lugn som helst. Men Olsen reste på sig till slut och fullföljde derbyt. Till nästa match var även Dahlin tillbaka och sedan dess har Sixten fått följa samtliga matcher från läktarhåll. Inget depp för det.

– Nä, jag är ju tredjemålvakt så. Och med två av allsvenskans bästa målvakter framför mig, ah, det är hyfsad konkurrens.

Hur nära känner du att du är den stora chansen då?
– Äh, jag känner att jag har en liten bit kvar till Robin och Johan. Men sånt kan gå snabbt också. Så det gäller bara att ligga i och så kommer chansen någon gång.

Det där derbyt i våras blev även en vändpunkt för klubben. Som efter det radade upp segrarna och nu i onsdags visade sin grymma utveckling senaste månaderna med att köra över Helsingborg med 3-0 – på bortaplan. Och med fem omgångar kvar av allsvenskan är MFF den stora guldfavoriten.

Det är jäkligt kul att få vara med om ett guldrace redan första året i A-laget. Och nu håller det verkligen på att dra ihop sig.

– Vi är definitivt värda mästare i år och vi har stor chans att vinna också.


Sixten tillsammans med lagkamraterna efter en allsvensk vinst. Foto: Privat.

Det är dock inte i Malmö FF som Sixten Mohlin skapat det stora intresset kring honom det här året. Nej, det kom under några väldigt speciella matcher i Slovakien.

Dit landslaget för 96:orna tagit sig för att spela U17-EM som första svenska juniortrupp någonsin. Ett historiskt mästerskap för svenska ögon och 17-åringarna var med om något magiskt i Slovakien i maj. Och förutom upplevelsen levererade killarna även på planen – och inte minst Sixten.

Gruppspelet bjöd på tre tuffa matcher där man till slut avancerade till slutspel som grupptvåa efter 1-0, 1-1 och 0-0.

– Ja, det var väldigt jämnt. Det kvittade egentligen vilket lag man mötte, men vi kände att vi klarade av den nivån och det höll ju.

Och du släppte bara in ett mål under hela turneringen?
– Ja, det var väldigt kul, så klart.

I slutspelet som började med semifinal direkt väntade tuffa Ryssland. Ännu en jämn match, 0-0, gick till straffar. Och trots räddning på första straffen och även ett eget straffmål från Sixten så föll Sverige med 10-9 och Ryssland gick vidare till finalen. Därmed var äventyret över.

– Väldigt tråkigt slut. Speciellt när man förlorar på straffar efter att ha varit så nära och känt att vi verkligen hade det. Men ah, så är det i fotboll. Det var väldigt tungt. Men samtidigt vi var ju det första svenska laget som tagit oss till ett EM-slutspel så man kände ändå att vi hade gjort något väldigt bra.

– När vi var där nere så hörde man ju att väldigt många följde en och skrev till en. Man kände verkligen av intresset, så det var väldigt kul. Det är ju klart att det är ett minne för livet. Att få spela ett EM, det är inte många som har gjort det och det är klart att man tar med sig det.

Efter turneringen blev flera svenskar prisade genom att bli uttagna till mästerskapets All Star-lag. Sixten kom med som bästa målvakt. Läs mer om det här!

Sixten tröstar lagkamraten Mirza Halvadzic efter EM-uttåget. Foto: Privat.

Hur var det i Slovakien förutom fotbollen?
– Det var rätt kul faktiskt och man har fått vara med om mycket. Sedan har vi ett ganska så speciellt landslag, det är nästan som ett kompisgäng. Alla är rätt tajta med varandra och man kan snacka med alla. Så det var lite som ett kompisgäng som reste iväg.

– Vi spelade mest pingis och tv-spel. Vi gjorde inte så mycket vid sidan om, det var fullt fokus på matcherna.

U17-EM i Slovakien blev verkligen en hit för 96:orna. Dels ledde det till kändisskap hemma i Sverige:

– Ja, men det kan man säga. Inte kändisar så kanske, men lite ändå. Det är klart många känner igen en nu, speciellt i Åhus, som är litet. Här känner ju alla varandra. Så det är klart att folk kommer fram och snackar fotboll med en.

Men framgångarna ledde även till att man kvalificerade sig för U17-VM i slutet på oktober i Förenade Arabemiraten. I veckan blev även svenske EM-hjälten Sixten uttagen som en av tre målvakter i VM-truppen och motståndet väntas bli tuffast möjliga. Erkänt skickliga ungdomsnationerna Irak, Nigeria och Mexiko väntar i gruppspelet.

– Ja, de ska bli kul. Men det känns tufft. Det är ju ett VM så klart så alla lag är tuffa. Men det känns lite som att vi kom i en väldigt svår grupp.

– Jag tror att det kan gå som i EM. Vi kan ta hem det hela. Om vi har turen med oss och spelar bra fotboll. Och jag tror att det kommer att vara ett stort intresse för VM hemifrån.


 Ett tydligt bevis på sammanhållningen i P17-laget, från avgörande kvalmatchen.

96-succén har efter maj även fått uppsving hemma i Sverige där flera sjuttonåringar gjort Sixten sällskap i allsvenskan under sommaren/hösten. Mittbackarna Noah Sonko Sundberg och Linus Wahlqvist har synts på bänkarna i AIK respektive IFK Norrköping, samt även Elias Andersson, HIF, Gentrit Citaku, IFK Norrköping, Anton Jönsson Salétros, AIK, Viktor Nordin, Hammarby, Erdal Rakip, MFF, Gustav Engvall, IFK Göteborg, Carlos Strandberg, Häcken, med flera. En del av dem har även hunnit debutera och gjort sina första mål också.

– Ja, jag tror att vår generation är en av de bättre faktiskt. Och man ser även vilken bredd det är på alla 96:or också när en som Carlos Strandberg inte ens var med i EM.

Kan det vara en framtida stomme i det svenska A-landslaget?
– Ja, det tror jag säkert. Även om det är svårt att säga nu men det kommer nog vara flera spelare som man kommer att se runt om i Europa i framtiden.

Hur ser det ut med intresset från Europa för din del?
– Ja, det är klart att det finns utländskt intresse. Men det är inget jag går och tänker på. Utan det får min agent ta hand om, jag tänker bara på MFF just nu.

Vad känner du är nästa steg för dig?
– Jag vill vara kvar i Sverige så länge som det krävs. Helst vill jag ju spela allsvensk fotboll och komma upp och vara förstemålvakt i ett allsvenskt lag innan jag försöker mig på något annat. Så just nu vill jag bara slå igenom i allsvenskan. Och det kan ju ta ett par år.

Tänker du mycket på framtiden?
– Nä, faktiskt inte. Jag tänker på nuet och låter den framtida Sixten ta hand om allt annat. Jag tar det som det kommer.

Om du får hylla dig själv då, vilka är dina styrkor?
– Allt. Hehe, nä. Jag är en rätt modern målvakt, har bra fötter. Någon direkt jättestyrka har jag nog inte, jag är rätt så allround. Mina fötter kan nog sticka fram lite extra.

– Man kan säga att jag är ganska så lugn i målet. Det är klart att jag styr och ställer, men jag är ganska så lugn som målvakt.

Och dina svagheter då?
– Det är fysiken framför allt, jag måste upp ett par kilo. Det är nog mest det jag behöver jobba på även om man måste träna på allt så klart. Fysiken är det viktigaste just nu, att gå upp, ja, tio kilon kanske. Men där gäller det att träna smart och inte köra för hårt och bli stor för tidigt.

Sixten plockar enkelt ned en höjdboll under U17-EM i maj. Foto: Privat.

För Sixten väntar nu två mycket spännande höstmånader. Under oktober och november ska både guldstriden i allsvenskan avgöras och nya minnen i U17-VM skapas. Något som borde få en tonåring att helt släppa fästet från jorden och sväva iväg i tankarna. Men inte Sixten Mohlin, 17. Han är så klart, helt iskall.

– Det är ju klart, ibland tänker man att ”shit, jag är ändå tredjemålvakt i MFF:s A-lag som är ett av de bättre lagen i hela Sverige”, men det är ändå inte så mycket jag tänker på det.

– Jag är en ganska jordnära person. Men de gångerna jag svävar iväg så är farsan där för att sätta mig på plats.

Frågan är om farsan verkligen kan hålla tillbaka det här målvaktsfenomenet.

Foto: Privat.

TIDIGARE SPELARPORTRÄTT:
Christian Rubio Sivodedov – Stockholms hetaste 15-åring
Niclas Eliasson – sambasvensken dansar mot Europa

Zia Sakirovski – Malmös nästa Ztjärna

Muamer Tankovic – den tickande bomben

Mattin Najafi – Sveriges senaste Italienexport

Robin Quaison rules ok

Simon Tibbling – en av världens bästa