Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Spelarporträtt: Niclas Eliasson – sambasvensken dansar mot Europa

Sommaren 1994 dansade sig en härlig trio in i alla svenska hjärtan. Tomas Brolin, Martin Dahlin och Kenneth Andersson var högst bidragande med sina mål till att Sverige tog VM-brons i USA. En titel som väckte ett oerhört stort fotbollsintresse i ett Sverige som mest blivit bortskämt med hockeyframgångar.

Mästerskapet i USA var även startskottet för en sjuttonåring som skulle komma att charma hela världen.

För att sommaren 2002 var det en ny trio som bjöd på ny dans – samban från Bahia. Sjuttonåringen från 1994 hade vuxit upp till en skyttekung med ett fruktat namn. Ronaldo – ackompanjerad av danspartnerna Rivaldo och Ronaldinho joggade hem Brasiliens femte VM-guld den sommaren.

Och som det jublades hos en familj i Falkenberg då.

”Det var riktigt stort. Hela familjen hade samlats och kollade.”

Det mästerskapet var även startskottet för den nu sjuttonårige talangen som formats av både sanden längs Skrea strand i Falkenberg och Porto da Barra Beach i Salvador, Bahia.

Här är svenska landslagets första sambalirare.

Första startmatchen i A-laget mot Ljungskile slutade i vinst. Foto: Privat

År 1995 var i sin sista månad när svensk-brasilianska paret Eliasson i Falkenberg fick sin förste och ende son, Niclas. Och med en mamma från fotbollstokiga Brasilien var det självklart att lille Niclas skulle sättas i fotbollsskola som sex år gammal.

Så när dagen kom 2002 tog sig sexårige Niclas Eliasson till Falkenbergs FF för att inleda sin fotbollskarriär. En karriär som startade på samma sätt som profilerna Pär Zetterberg och Astrit Ajdarevic.

– Fotbollen fångade mitt intresse redan direkt kan man säga. Det var klart redan från början att jag skulle börja med fotboll. Då mamma är från Brasilien och båda mina systrar spelar fotboll också. Det var helt enkelt mycket fotboll i familjen, säger han till SportExpressen.se.

– Så då började jag i Falkenbergs FF direkt. Det var en fotbollsskola där från början. Sedan blev det att jag spelade vidare där. Och det gick bra redan från början, jag gjorde ganska många mål när jag var liten.

Lille snabbe och tekniske Nicke blev snabbt ett namn i Falkenberg och när trupperna började spetsas till var brassesvensken allra längst fram i ledet. 95-kullen i Falkenberg var erkänt bra men för Niclas var det dags att lyfta högre redan som fjortonåring.

– När jag var nästan 15 gick jag upp och spelade med 93-94:or i pojkallsvenskan. Och det gick bra, jag fick snabbt en startplats. Och vi spelade mot bättre lag. Tidigare var det mindre lag, nu var det mer Malmö FF, IFK Göteborg osv. Så det var ett bra steg för mig.

Spel med och mot äldre skulle bara visa sig vara första steget på en mycket snabbt stigande karriär. Men Niclas var väl förberedd. Under uppväxten varvade han fotbollen i Sverige med att åka till paradiset Brasilien över vintrarna. Där är fotbollen en helt annan sport.

– Det är ganska stor skillnad. Det är mycket mer individuell skicklighet och att man ska göra sin gubbe hela tiden. Här i Sverige är det mer hela laget. Så där är det störst skillnad. Det är nästan ingen fysdel alls heller, utan det är bara boll och teknik. Och det har gynnat mig väldigt mycket.

– Då jag alltid åkt till Brasilien över vintern så har jag fått en ganska tydlig uppfattning av vad som krävs för att lyckas. Eftersom att det är sådan stor skillnad jämfört med här och där. Den uppfattningen fick jag rätt tidigt. När det varit uppehåll i fotbollen över vintern har jag fortsatt träna med lag i Brasilien. Så jag har fått känna på det också.

Största matchen hittills. FFF slog Hammarby med 1-0. Foto: Privat

Pappa Eliasson upptäckte tidigt en förkärlek för Brasilien och reste ofta dit med sina kompisar. Till slut fann han även kärleken i det tropiska landet. Han och sin nyfunna livskamrat flyttade sedan till Sverige och Falkenberg för att bilda en liten brassekoloni tillsammans med Mamma Eliassons syskon som följde med. Därför var det en rejäl fest som dukades upp på den svenska västkusten sommaren 2002.

– Det har alltid varit fotboll ända sedan Brasilien vann VM-guld 2002. Det var riktigt stort. Hela släkten hade samlats. Och det var Ronaldo, Ronaldinho, Rivaldo och all dem.

Hur minns du det mästerskapet?
– Nä, jag var inte så gammal. Men jag minns att vi satt hela släkten och kollade på alla matcher. Så i finalen, ah, det var grymt stort. Sedan kom jag inte ihåg jättemycket från matcherna för att jag var så liten då.

Men landets femte VM-guld efter 2-0 mot Tyskland i finalen och dubbla mål av skyttekungen Ronaldo var det avgörande momentet för att Niclas vigde sitt liv åt fotbollen. Och intresset har bara växt efter det.

– Det är bara fotboll som gäller. När jag inte spelar själv så kollar jag fotboll på tv eller spelar fifa med kompisar. Det är nästan alltid fotboll. Här i Falkenberg ser man mig alltid gå runt med en fotboll. Det kan vara så att jag har tränar på dagen, sedan drar jag hem och käkar något och så drar jag iväg igen och spelar fotboll med polare på kvällen.

Med brasilianskt ursprung och som uppskattat Rivaldo, Ronaldo och Ronaldinho från VM 2002 är det inte särskilt svårt att gissa vilket favoritlag som gäller för Niclas. Favoritspelaren kan man även lätt räkna ut för en ung, teknisk spelare.

– Det är Barcelona och Neymar som gäller. Jag har följt honom jättelänge och man försöker ju lära sig lite av de grejerna som han gör. Men det är svårt, han är grym.

Under Niclas resor till Brasilien har det varit staden Salvador som gällt, platsen för mammas rötter. Det är en av Brasiliens större städer, lokaliserad en bit från Rio de Janeiro. Känt för sina sandstränder, precis som Falkenberg. Salvador är huvudstaden i staten Bahia och den store talangen från området är även det en Barcelonaspelare – Dani Alves.

Men det som Bahia är allra mest känt för är att samban skapades i regionen. Den kända dansen med den snabba rytmen. En rytm som ska ta Niclas Eliasson från Falkenberg ut i världen.

Efter de lekfulla åren i pojklagsfotbollen inleddes den riktiga satsningen efter elitlägret i Halmstad. Precis som många andra unga svenska talanger fick Niclas under lägret sin första känsla av ”jävlar, jag är bra”.

– Då började även svenska elitklubbar höra av sig och så. Och det var agenter också. Så då kände jag att ”jag verkligen skulle ge det här en chans”.

Hans talang lyftes även fram i Falkenbergs FF, som kort tid efter lägret i Halmstad lät sextonåringen få testa på spel i U21-laget – tillsammans med seniorspelare. Därefter gick det bara spikrakt uppåt.

Prisad som ”matchens bästa spelare” mot Värnamo. Foto: Privat

2013 blev året då nyss fyllde sjuttonåringen officiellt blev en A-lagsspelare. FFF som i superettan 2012 slogs för sin överlevnad hade inte alltför höga förhoppningar för 2013. Men debutanten Niclas väckte något i truppen. Och redan efter de fem första omgångarna hade Falkenberg överraskat alla och befäst sig som serieledare med fyra segrar och en oavgjord match.

– Vi visste att vi hade ett bra lag men att vi skulle ligga etta efter fem matcher, det trodde vi nog inte.

– Jag tror det handlar om att vi har väldigt många olika spelartyper i gruppen. Vi har rätt mycket blandat med ungt och mer rutin. Sedan jobbar vi även ganska hårt för varandra.

Niclas gick in i startelvan redan i första matchen och har sedan dess medverkat i samtliga matcher, sju från start och tre inhopp. Och den absoluta höjdpunkten kom i näst senaste matchen mot ex-allsvenska Gais när Falkenberg fullständigt spelade ut hela registret och vann med 4-1.

Från sin högerkant assisterade först Niclas, med fel fot, Stefan Rodevåg till 2-0. Det efter en fin rusch förbi sin försvarare. Sedan fick sjuttonåringen med sin rätta fot, vänstern, knorra in en hörna som först skarvades och sedan styrdes in till 4-0. Niclas belönades sedan med priset ”matchens bästa spelare” efter uppvisningen. Och det var andra gången hittills under säsongen i superettan.

Samma dag blev även favoritspelaren Neymar klar för favoritlaget Barcelona…

Här ser ni sammandraget från Gais-matchen:

Falkenberg fullbordade den tionde omgången av superettan i måndags med att på nytt göra fyra mål framåt i 4-2-segern på bortaplan mot Jönköping Södra. Därmed är laget på delad poäng med Örebro i serietoppen med 23 insamlade poäng.

Vad tror du om Falkenbergs chanser i år?
– Jo, men jag tror vi har rätt goda chanser till att ligga i toppen och att vara med och utmana om en topplacering i slutet av året. Men då gäller det att vi fortsätter prestera och håller en hög nivå på träningarna.

Kan Falkenberg nå allsvenskan då?
– Inget är omöjligt ändå. Med hårt skulle klubben klara av steget. Om vi skulle lyckas så tror jag inte att vi skulle ha några problem med att vara ett lag för allsvenskan.

För egen del, har du stannat upp och tänkt lite än? Det är ändå din första säsong i superettan och du går in och startar match efter match?
– Äh, jag har inte gjort det riktigt än. Det har gått snabbt nu men jag går bara in och njuter. Jag brukar inte tänka när jag spelar; att jag kan misslyckas. Utan jag går bara in och har kul.

Vad säger tränarna och de andra spelarna? Försöker de hålla dig nere på jorden?
– Nä, jag tycker att de har skött det på ett bra sätt. Positivt, men de försöker ändå inte få mig att sväva iväg. För att det är lätt för folk att flyga iväg. Men jag är inte den typen för att jag kommer ju från ett ställe i Brasilien där jag vet hur det är. Hur rik och känd man än blir så ska man inte sväva iväg.

Hur är det att slå igenom i en mindre klubb som Falkenberg?
Jo, men det ser jag som positivt. Hade jag varit i en större klubb så tror jag inte att jag hade fått spela så pass mycket i A-laget som jag ändå gör nu. Och vi ligger även i topp i superettan, så det är ju inte dåligt. Och jag har fått spela från start. Så det känns bara bra att få ha slagit igenom i Falkenberg.

Har det alltid bara varit FFF som gällt?
– Jag har ju haft väldigt mycket intresse runtomkring mig, från andra klubbar och så. Men jag har känt att trots allt snack så har jag fått chansen att spela i A-laget. Och det kändes bra samtidigt som det har gått bra. Och visst nu har det blivit ännu mer intresse, så det känns som att jag valt rätt väg.

Hur känns nivån i superettan, är den perfekt för dig i nuläget?
– Ah, det känns bra faktiskt. Jag har ju inte spelat i allsvenskan eller utomlands än, så jag vet ju inte skillnaden. Men det är ju första seniorfotbollen som jag spelar och det går bra. Men vi får se vad som händer framöver med sommaren och så. Som sagt, det finns ganska mycket intresse utifrån.

Provträning med allsvenska AIK under 2012. Foto: Privat

Intresset är stort för sambasvensken efter bara 10 omgångar spelade av superettan. De europeiska talangscouterna suktar och vill gärna bjuda över sjuttonåringen för provspel. Och det skulle heller inte vara första gången för Niclas.

– I början av förra året var jag och tränade med Arsenal.

Berätta.
– Det var bra. Jag kom dit och så fick jag träna med U18 i början. Det gick bra. Sedan fick jag köra med reserverna också. Det var ju lite häftigt med bra spelare och så. Sedan körde jag även en match mot Portsmouth och vi vann med 3-1. Jag gjorde ett mål så det gick bara bra. Men ah, det var riktigt häftigt. Sedan bodde jag hos Kristoffer Olsson också, så det var skönt att ha en svensk där.

– Dagen efter så var det lite lätt med gym och jag körde lite rehab. Och så kommer Thierry Henry in och sätter sig bredvid, det var stort. Han var där i klubben då under den tiden, han var utlånad dit. Det var rätt häftigt när han kom in och satte sig och snackade lite.

Vad pratar man om med Thierry Henry då?
– Nä, han frågade varifrån jag kom och om det gick bra och sådär. Han var jättetrevlig.

Varför blev det just Arsenal då?
– Jag var på landslagsläger då och de hade blivit imponerade och hört av sig till min agent. Så jag blev inbjuden till dem och det var självklart att jag skulle åka dit. Det var inget snack om det.

Allt där var sedan jätteprofessionellt. Hur klubben sköts och allt runt omkring. Hela organisationen var jättebra. Det var ganska så stor skillnad för mig som kommer från lilla Falkenberg.

Snackade du något med Wenger då?
– Ah, lite. Jag hälsade på honom och han frågade om allt kändes bra och så.

Vad sa Arsenal efter veckan?
– Ja, de tyckte att jag var bra och de ville fortsätta hålla kontakten med mig. Det var inte mer än så och vi får se vad som händer i framtiden. När jag var där så var transferfönstret stängt så det var inte så att de ville ha över mig direkt då.

Provspel med engelska storklubben Arsenal. Foto: Privat

Provträning nummer två var med Celtic och det skedde så nyligen som i början av mars. Hur var det då?
– Ja, det gick riktigt bra första träningen. Hade lite spel direkt och mitt lag vann en liten miniturnering som vi hade. Och jag gjorde flest mål av alla. Ah, men det var bra. Där körde jag ingen match, men på träningarna så var de imponerade.

– Celtic ville även ha med mig till en elit-turnering i Qatar. Alla de stora lagen, United och Barcelona och alla dem, och det var ju kul. De betyder att de är nöjda med mig och tycker att man är en bra fotbollsspelare. Jag får se hur det blir med det, jag har inte så bra koll på när det var. Men just nu är det säsong, så då är det nog bäst att inte göra det.

Vad fick du för intryck av Celtics organisation?
– Jodå, det var en bra klubb. Det var heller inte så stor skillnad mot Arsenal. Båda klubbarna sköts på ett jättebra sätt. Celtic hade även en helt ny träningsanläggning så där var allt jättebra. Sedan träffade jag även Mikael Lustig och tränade en del med Bahrudin (Atajic). Lustig var inte med så mycket, han var skadad i låret då och han körde bara lite lätt.

Full Celtic-mundering på efter provspelet i Skottland. Foto: Privat

Vilken klubb fick du bäst intryck av?
– Ah, det är lite svårt att säga för de var bra på olika saker. Jag gillade verkligen hur allting med fans och intresset var i Celtic. Allt handlade ju om fotboll i den staden. Men samtidigt Arsenal är ju Arsenal och det är en jättestor klubb. Ah, det är svårt att säga.

Sedan har jag ju även haft kontakt med Hamburg och Ajax, men det får agenten ha hand om. Allt jag vet är att fortsätter jag att prestera här i Falkenberg så kommer fler klubbar att dyka upp.

Vad känner du då? Vad är nästa steg för dig?
– Jag har inte riktigt bestämt det än. Det ska kännas rätt. Men jag har fått intresse från allsvenska klubbar som är intresserade så jag kan ju gå dit också. Men drömmen är ju ändå att spela i de största klubbarna i Europa och då måste man gå utomlands någon gång.

Vilken eller vilka ligor hade passat dig bäst då?
– Jag tror faktiskt Holland som första steg. Det passar mig med teknisk fotboll där. Sedan hade det nog varit Spanien eller Italien. England är ju lite mer fysisk fotboll men det är inte heller det gamla England längre. Nu har det kommit små, tekniska spelare som klarat sig där. Men Holland hade känts bäst som första steg.

– Sedan är det ju svårt att tacka nej när storklubbarna står där. Jag känner även att alla länder skulle passa bra det beror mer på vilken klubb det handlar om. Allsvenskan är ju också ett alternativ för mig

Hur är det nu när du spelar matcher, känner du att du har många ögon på dig?
– Ah, men så är det. Det kan vara lite tankar innan matcher men när väl matcherna drar igång då är det fullt fokus och jag tänker inte på något annat. Men innan matcherna kan man tänka: ”oh shit, nu är dom här”. Men jag tycker ändå bara att det är kul, man vill ju ha lite press på sig.

Vid sidan om Falkenbergsuccén och drömmarna om en proffsflytt går Niclas ytterligare en kamp inom fotbollen. Den finaste av dem alla. Att få representera Sveriges landslag. Och det går bra. Efter några landslagsläger blev Niclas i förra veckan uttagen till P18-landslagets första trupp för 2013 – dubbellandskampen mot Rumänien.

– Jag fick ett mejl när jag satt hemma och läste att jag är med i truppen som åker dit och blev självklart riktigt glad. Det är stort att representera Sveriges landslag.

– Jag var inte så överraskad att jag var med men man vet ju aldrig och man ska ju inte ta ut något i förväg. Men som sagt det var skönt. Det har ju känts riktigt bra nu under våren och jag visste att jag nog skulle ha bra chanser att komma med.

Hur stort är det att dra på sig den där gula matchtröjan? Alltså Sveriges och inte Falkenbergs.
– Jo, men det är riktigt coolt. Då vet man att man är bra liksom. Sedan hoppas jag även att jag får dra på den många fler gånger framöver.

Hur bra är 95:ornas landslag?
– Jo, men vi har en bra trupp. Det blir väl lättare att svara på efter vårt EM-kval som kommer nu ihöst. Men det känns bra, jag tycker att vi har bra spelare. Det ska nog bli bra. 95:orna har gjort bra resultat hittills i de landskamperna som spelats.

Iklädd svenska träningsoverallen under en landslagssamling. Foto: Privat

Om du får hylla dig själv då, vilka är dina styrkor som fotbollsspelare?
– Det är snabbheten, tekniken och att kunna utmana och slå min gubbe.

Och det är på kanten du vill spela?
– Ja, jag vill vara på kanten. Jag är vänsterfotad men kör helst på högern. För att både kunna vika in och även gå på yttersidan (Robben-style). Men jag har kört mycket på vänstern också så jag kan spela där.

Vad har du för svagheter?
– Jag kan nog utvecklas och bli bättre på allting. Men försvarsspel skulle jag nog behöva bli bättre på. Positionsspelet i försvaret. Det har blivit okej men det är alltid roligare offensivt, om jag säger så.

Om du ska ut i Europa nu så lär det bli pojklag igen, hur känns det att lämna ett A-lag?
– Ah, så är det. Jag trivs ju jättebra att få spela i A-laget i Falkenberg. Och om jag går utomlands så blir det ju U19 igen. Det är såklart lockande men Falkenbergs A-lag håller bättre kvalitet då. Nu när jag ändå tagit mig upp till seniorfotbollen ska det ju vara något bra för att jag ska lämna.

Hur långt känner du att du kan nå med fotbollen?
– Förhoppningsvis når jag till de stora klubbarna ute i Europa, det är där jag vill vara. Jag lägger ned så mycket tid och jag vill dit. Men sedan vet man aldrig, det gäller att ha fötterna på jorden och köra hårt. Det är nog det viktigaste, att inte sväva iväg, om jag ska kunna nå mitt mål.

Vad har du för mål med 2013 nu?
– Jag ska utvecklas och blir bättre såklart. Fortsätta ta en dag i taget och träna på. Fortsätta prestera, sedan får vi se hur det blir.

Känner du att du inte har så bra koll på var säsongen kommer att avslutas eller?
– Äh, det skulle jag inte vilja säga. Men full koll har jag nog inte…

+++++

Läs tidigare spelarporträtt:

Zia Sakirovski – Malmös nästa Ztjärna
Muamer Tankovic – den tickande bomben
Mattin Najafi – Sveriges senaste Italienexport
Robin Quaison rules ok
Simon Tibbling – en av världens bästa