Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Spelarporträtt: Robin Quaison rules ok

Första gången jag träffade Robin Kwamina Quaison var den 1:a april 2012. 18-åringen hade just spelat dryga kvarten mot Mjällby AIF. På Råsunda. För sin favoritklubb sedan barnsben. Debuten var avklarad.

Efter slutsignalen trängdes hopen sportjournalister med vässade, kritiska frågor för att hugga på ett upphajpat AIK som bara spelat 0-0 hemma mot Mjällby i den allsvenska premiären 2012. När profilerna Nils-Eric Johansson, Daniel Tjärnström och Celso Borges matades med frågor gled unge Robin ostört förbi. Vem brydde sig om en tonåring som gjort en kvart i en 0-0-match? Alexander Milosevic som startat i backlinjen var mycket mer intressant.

Robin, i AIK-stilen med svart kostym, var precis på väg att lyckas med sitt anonyma avsked. När en hand läggs på hans axel.
– Robin, vill du ställa upp på en intervju, frågar jag.

Quaison skiner upp. Men behåller ändå sin kaxighet.
– Ah, det går väl bra.

Quaisons första intervju som allsvensk AIK-are var därmed ett faktum. Precis som min första intervju som reporter på Fotbollskanalen. Ett snack. Mellan två Akalla-uppfödda. På var sin sida om fotbollen. Det här är berättelsen om två olika talanger och deras kometkarriärer. Nä, jag skojar bara. Det här är berättelsen om Quaison rules, okej?

1993 föddes den lille bolltrillaren och Akalla var hans hemmaplan. Det var där showen började.
– Jag har alltid älskat fotboll, säger Robin, det var alltid spel på gården. Antingen med många kompisar eller bara själv. I skolan, var det varje kortrast och varje långrast. Alltid, alltid fotboll.

Som femåring inledde Robin Quaison sin fotbollskarriär. I lokalklubben Järva FK. Men redan tidigt ville Robin ha en större scen. Akalla och Oxhagsskolans raster räckte inte. Sju år gammal genomförde han sin första flytt.
– Det var roligt men jag ville ha något större. Jag ville ha något mer seriöst. Så jag och en polare gick och tränade med ett nytt lag. Det var bara en träning, ingen uttagning eller så. Och vi kom med.

AIK var det nya laget och en ny relation hade uppstått. AIK blev Robins lag. Robins stora scen.
– När jag spelade med de i min ålder var jag en av de bästa, minns Robin. Men sedan började jag spela med ett år äldre. Då blev det tuffare. Det var stor skillnad. Jag menar ett år var ju mycket större skillnad när man var liten än vad det är nu. Jag var även ganska liten förr, det är de senaste fyra åren som jag har vuxit. Blivit längre och fått mer muskler.

 


1.10 in ser ni Robin, 13 år, i AIK-klacken. Kolla efter röda mössan!

Vad har varit din inspiration genom åren?
– Att fotbollen alltid varit rolig. Fotbollen har alltid gjort mig glad och den har alltid funnits där. När jag inte har något att göra – spelar jag fotboll. När det regnar eller jag har tråkigt så finns alltid fotbollen. Jag försöker kolla på så mycket fotboll jag kan. Och sedan blir det även en hel del Fifa med polare. Ja, det blir mycket Fifa.

Hur stor har du blivit hemma i Akalla nu?
– Äh, jag vet inte.

Har du blivit en kändis där?
– Jag försöker inte att se mig som det. Men det är kul när föräldrar till folk jag känner kommer fram till mig och säger att de känner igen mig och frågar om det är jag som är han ”Quaison”.

Är du en förebild för de yngre då?
– Kanske. Jag har alltid gillat att vara med yngre och de blir alltid glada när jag är med.

Okej, klassiska frågan, favoritlag och favoritspelare?
– Det är Manchester United. Jag ser i stort sett alla deras matcher. Där är det Anderson som är favoriten. Han är inte den bästa men jag gillar honom bäst. Det är vissa saker jag försöker lära mig av honom. Som att han alltid vill röra bollen framåt och det väldigt snabbt också. Framåt med fart. Det vill jag också.

– Annars har Robinho alltid varit min favorit. Jag har gillat honom sedan jag var liten. Han har ett otroligt flyt i sitt spel. Men visst, han har tappat som de flesta brassarna gör. Det är bara Ronaldo som hållit hela vägen.

Det märks tydligt var ”Robinho Quaison” hämtat sin lärdom från. Likt de båda brasseförebilderna har Robin ett flyt som inte riktigt går att beskriva. Ett internationellt steg som finns där i bolltouchen och löpningarna. Robin är varken den snabbaste, starkaste eller tekniske bland de svenska talangerna. Men han kombinerar dessa egenskaper på ett beundransvärt sätt och sedan har han ”flytet”.

Ett flyt som tog talangen genom AIK:s juniorverksamhet till samarbetsklubben Väsby United, numera AFC United. Det var starten på Quaisons raketutveckling.

I sitt första A-lag öste mittfältaren in mål i division 1 Norra 2011. På 17 matcher stod Robin för hela åtta mål. Det räckte för playoff till superettan.
– Väsby var en väldigt bra klubb. Det var roligt att vara där och vi hade ett jättebra lag med Thomas Lagerlöf (AIK-legendar) som tränare. Vi borde gått upp det året.

Men Väsby vann inte kvalet till superettan. Där var talangfabriken IFK Värnamo alltför skickliga.

Robin gjorde bara en höst i Väsby United. Hans succé belönades med uppflyttning till AIK:s A-lag. Division 1 blev allsvenskan över en vinter.
– Det var inte så stor skillnad egentligen. Vi hade väldigt bra träningar i Väsby. Alltså, överlag var AIK bättre. Det var mycket högre tempo och allt gick så mycket snabbare. Men det gick ändå ganska bra för mig, säger Robin som även fick med sig Daniel Gustavsson och Nicklas Maripuu från Väsby United.

Sedan kom söndagen den 1:a april 2012. Råsundas absolut sista allsvenska premiär. AIK mot Mjällby AIF. I den 76:e matchminuten kom bytet. AIK:s ikon Daniel Tjernström hade spelat klart i första matchen på hans 14:e raka säsong för stockholmsklubben. Och in byttes nummer 15 för första gången någonsin i en allsvensk match.

– Det var bara roligt, jag har siktat på det och drömt om det ända sedan jag var liten. Att få komma upp till AIK:s A-lag och spela på Råsunda. Jag visste även att jag skulle få chansen. Jag var den ende offensive mittfältaren på bänken. Och stod det 0-0, vilket det gjorde, så visste jag att jag att de skulle kasta in mig.

Kommer du ihåg min intervju med dig efter matchen? Kommer du ihåg vad jag frågade?
– Haha nä, tyvärr. Det är alltid en massa folk efter matcherna. Det är för mycket, jag kommer tyvärr inte ihåg. Det var även snart ett år sedan.

Ingen fara, Robin. Min fråga till den 18-årige debutanten var vem han trodde skulle få det största genombrottet i det unga, oprövade AIK anno 2012. Blygsamt svarade han: Lalawélé Atakora. En säsong senare var svaret mycket tydligt.

18 allsvenska matcher (15 från start) och två mål, Miraklet i Moskva, Europa League-gruppspel mot Napoli, PSV och ukrainska Dnipro, nominerad på Fotbollsgalan, uttagen till U21-landslaget och även A-landslaget. Hmm, vem kan ha fått det största genombrottet i AIK?
– Jag visste att jag skulle kunna överraska. Och jag visste att jag skulle få chansen under året.

Har du varit nervös över den snabba utvecklingen och att få spela på de stora arenorna?
– Inte så mycket, det pirrar alltid lite inför matcherna. Men det är inte för att jag är nervös. Det finns ingen anledning att vara nervös för att spela fotboll.

Vilka har hjälpt dig under debutsäsongen i AIK?
– Martin Mutumba har hjälpt mig mycket. Jag gillade honom när jag var liten och kollade ofta på honom. Han är väldigt bra på fotboll och har en otrolig teknik. Han har varit där för mig och gett många råd.

– Sedan har det varit väldigt roligt att spela bredvid (Daniel) Tjernström. Han springer hela tiden. Han springer för två på en match. Så det var kul att spela bredvid honom på mittfältet. Jag fick mer utrymme då att gå framåt.

– Även (Andreas) Alm och (Nebojsa) Novakovic som har gett mig förtroendet att spela. De har betytt väldigt mycket.

Hur har du hanterat medieuppmärksamheten, har Alm och ”Nebo” hjälpt dig där?
– Inte vad jag kommer ihåg. Jo, Alm sa i någon intervju att jag var väldigt bra efter en match. Sedan kom han fram till mig efter och berättade att han inte sa det för att hylla mig i tidningarna utanför för att jag verkligen var bra.

– Annars var jag väldigt blyg i början. Jag var rädd för att säga fel i intervjuer. Men nu är det lugnt, nu är det bara roligt. Fast jag är lite rädd för kameran.

Vad säger du om AIK:s förra säsong då?
– Den var okej. Vi slarvade i slutet av säsongen. Speciellt mot Gefle (0-1) och Syrianska (1-1) på hemmaplan. Men Europa League var väldigt lärorikt. Att få möta Napoli och (Edinson) Cavani. Jag tycker egentligen inte om italiensk fotboll. Men jag gillar hur han rör sig och försöker lära mig det av honom.


4.54 in i klippet ser ni Robins första allsvenska mål mot IFK Norrköping. 

Quaisons scen blev bara större och större under 2012 – och det gav stor effekt i landet. Så stor att förbundskaptenen Erik Hamrén blev nyfiken och ville testa Robins ”shining”. I januari kallade A-landslaget på Robins tjänster och han fick en plats i det årliga januari-träningslägret. Denna gång i Thailand och medverkan i King’s Cup.

Redan i första matchen mot Nordkorea fick Robin chansen som inhoppare. 20 minuter blev det för A-landslagsdebutanten – ett inhopp som lovade mycket mer.

Sverige vann efter straffar och blev klart för final. Där väntade grannlandet Finland. En match där allt förändrades för den blyge Akallagrabben.

I den 67:e matchminuten byttes Robin in. Blott fem minuter senare bröt han ett uppspel från Finland. Petade bollen förbi ytterligare en finländsk spelare. Avancerade flera, flera meter. Laddade bössan. Avlossade. Längs backen. Bortre hörnet. 2-0. Måljubel.
Genombrott i AIK < Genombrott i landslaget.

Sverige hade fått en ny favoritspelare och lovorden öste över Robin efter slutsignalen och medaljceremonin.

Hur kan ett mål mot Finland i en träningsturnering i Thailand få så stor uppståndelse?
– Haha, ja det är sjukt faktiskt.

– Det var kul att göra mål. Jag tänkte först passa men fick inget bra läge. Så då sköt jag. Det var en riktigt skön känsla.

Hur var träningslägret utanför matcherna annars?
– Det var bara roligt. Man fick göra lite vad man ville när man var ledig. Ibland hängde jag ensam på hotellrummet, softade, och ibland hängde jag vid poolen med de andra. Det var lite upp till en själv. Men runt träningarna och så var det rätt mycket. Mycket intervjuer också. Man åkte iväg på ”mixed zone” och fick ställa upp på många intervjuer. Det var kul.

Hur stor betydelse lägger du på den här träningsturneringen?
– Det är alltid roligt att vinna. Men medaljen betyder inte så mycket. Det enda jag tänker nu efter är att jag har fått representera ett A-landslag. Det betyder ändå mycket.

Även om Robin längtar efter en ny chans i A-landslaget är han ändå fullt medveten om att det är U21-landslaget som gäller för den kommande säsongen. Under 2012 blev det två matcher för Robin. Under 2013 lär det bli en hel del fler när EM-kval väntar.

– Det kommer bli roligt men även tufft att ta en plats i startelvan. Jag vill spela central, offensiv mittfältare. Men där finns redan många offensiva spelare. Både (Viktor) Claesson och (Simon) Thern vill spela där.

U21-konkurrenterna Robin Quaison och Viktor Claesson på januarilägret. Foto: Scanpix

Om du får berömma dig själv lite, vad har du för styrkor?
– Jag är bra med boll, att springa med boll. Har ett okej skott och bra passningar.

Vad känner du att du kan förbättra då?
– Mitt defensiva spel. Att kunna vinna mer boll. Men jag behöver även bli bättre på att göra mer mål, mer poäng.

– Jag hoppas kunna fortsätta utvecklas, göra poäng och få så mycket speltid som möjligt.

Nu väntar 2013 och Friends Arena med AIK, hur tror du det går för er?
– Ja, det ska bli roligt och riktigt intressant. Jag hoppas ju självklart på guld. Vi har ett väldigt bra lag.

Okej, vem får sitt stora genombrott i år då?
– Nabil Bahoui (ny från Brommapojkarna) kommer slå igenom. Han är bra en-mot-en och bra på att göra mål. Han kommer att bli väldigt viktig för oss.

För Robins egen del kan han räkna med att folk kommer att hålla koll på honom under 2013. Hittills har ingen utlandsklubb kommit med ett konkret bud, även om det ryktades om holländska NEC Nijmegen i vintras.
– Jag hade inte fått något bud. Tidningarna förstorade allt. Jag hade inget att tacka nej till. Jag vill stanna i AIK och jag vill helst förlänga mitt kontrakt. Det är bara AIK som gäller för mig.

Hur långt kan du gå, hur mycket tänker du på spel ute i Europa?
– Jag vill gå så långt som möjligt. Det är såklart att jag vill ut i Europa.

– En dag vill jag lämna AIK. En dag vill jag till Europa.

Är det Manchester United som gäller då eller?
– Haha ja, en dag vill jag spela där.

————————————————————————————————————————–

Titeln ”Quaison rules ok” syftar på det populära citat som flitigt använts kring Robin. Citatet har även tryckts upp på t-shirt till försäljning (min hänger fint i garderoben).
– Ja, mina kompisar har dem, jag fick flera av han som tryckt upp dem. Han frågade mig om han fick göra t-shirten. Och jag sa ”visst, det är en rolig grej”, säger Robin.

————————————————————————————————————————–

Tidigare spelarporträtt:

Simon Tibbling – en av världens bästa

Följ mig på twitter: twitter.com/StefanOttosson