Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sven-Erik Alhem

Är 4 procentspärren till riksdagen rättvis ur ett väljarperspektiv?

Vi har som bekant en spärr till riksdagen på 4% av rösterna för att inte riksdagen ska komma att bestå av en svårhanterlig mängd småpartier. Det är lätt att förstå grunden för detta. Men sett ur ett väljarperspektiv är det svårare. Om vi som exempel väljer att betrakta procenttalen för Kristdemokraterna (KD) och Feministiskt Initiativ (FI) vid förra riksdagsvalet (2014) fick KD 4,57% av rösterna och FI 3,12%. Väljare som lagt sin röst för KD fick därmed – förenklat uttryckt – ”valuta för pengarna” i form av genomslag för det parti man lagt sin röstsedel för i riksdagen. För väljare som stannat för FI gick det sämre även om valresultatet, som jag ser det, var starkt.Väljarna fick trots det ingen FI-representation alls i riksdagen. Det går naturligtvis att säga som FI själva hävdade att det goda resultatet ändå fick genomslagskraft i opinionen och också påverkade andra större partiers förhållningssätt till olika frågor med ett mer feministiskt inriktat synsätt.

Med den teknikutveckling som varit borde det – med bibehållen respekt för att vi inte bör ha många små partier i riksdagen – från ett väljarperspektiv kunna tillåtas att alla väljare i första hand kan rösta på sitt favoritparti oavsett om det riskerar att hamna utanför riksdagen. Om den som så önskar får ange ett andrahandsalternativ för det fall spärren skulle slå till avseende förstahandsvalet, blir risken för att ”rösten blir bortkastad” mycket mindre. Valproceduren blir också mer demokratisk sett till väljarens intressen. Och de mindre partier som ligger kring den känsliga 4%-spärren i opinionsmätningarna inför valet, slipper befara att väljare tar det säkra före det osäkra och väljer ett ”säkrare” alternativ i form av ett större parti än det man allra helst skulle önska bli företrädd av i riksdagen.