Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Snacka med Leman

Lukas Bengtsson i Göteborg för att tanka positiv energi

ISHOCKEY: Kolla vem som är på besök i Göteborg hos gamla klubben Frölunda.

Lukas Bengtsson, 22.

Backstjärnan som nyligen talade ut i Aftonbladet om sin tunga tid drabbad av POTS syndrom är på jakt efter glädjen i livet:

– Det är väldigt roligt att vara runt laget, jag försöker få så mycket positiva vibbar som möjligt innan jag börjar min resa.

Lukas Bengtsson, på besök i Scandinavium och Göteborg.
Lukas Bengtsson, på besök i Scandinavium och Göteborg.

Det är en resa Lukas tänker påbörja någon gång i vår.

Slutmålet: att bli en fullfjädrad hockeyspelare igen. Och enligt läkarna är chanserna goda eftersom Lukas är ung och vältränad.

Det är dock steg 2 på den långa resan.

Steg 1, det viktiga:

– Att bli människa igen. Jag är ju en – men jag lever inte så.

Ni läste kanske i förra veckan om det helvete Lukas Bengtsson gått igenom.

Kortkort rekapitulation här:

** Krånglande kropp sedan körtelfeber i 17-årsåldern.

** Jobbig tid även i Frölunda.

** I sensomras, i samband med Pittsburgh Penguins utvecklingscamp, bröt besvären ut på allvar.

** Länge trodde läkarna det var borrelia.

** För två veckor sedan kom erkända Mayo Clinic (Rochester, Minnesota) med svaret på gåtan: POTS syndrom; i korthet innebär det att kroppen inte anpassar sig till upprätt ställning, har en så kallad ”ortostatisk intolerans”, autonoma nervsystemet ur balans, blodet i kroppen kommer inte fram i rätt tid till rätt plats, yrsel, illamående etcetera är ett faktum.

Lukas såg semifinal 4 i Gävle, sov sedan över hos gamle lagkompisen Elias Fälth och dennes familj, och berättar en talande historia:

– När jag lekte med Julian (Fälths son), efter tio minuter med stå, sitta, ligga ner – då var jag tvungen att vila en timme. Man lär sig att ställa sig upp sakta, för att … sitta, ligga och resa sig när blodtrycket går ner och upp, då hinner inte mitt blod med. Jag får resa mig upp sakta innan kroppen är van vid att så här ska det vara. Men ibland glömmer jag.

Han talar om en resa, Lukas Bengtsson, en han påbörjar i vår.

** Lågintensiv träning under tre månader, göra saker som kroppen pallar med.

** Sakta, sakta, sakta vänja den vid allt hårdare träning.

** Inte i närheten av hockeytuff träning. Inte. I. Närheten.

Förhoppningen är dock att efter de tre månaderna så ska hans kropp ha börjat förstå vad det är Lukas vill göra, hjärnan ska ha vant sig, börjat sända rätt signaler.

Då ska nästa steg tas, fler vikter på skivstången, övningar där pulsen får överskrida 100.

Men det är då. Just nu är vägen dit lång.

Lukas Bengtsson i samspråk med bland annat Carl Grundström.
Lukas Bengtsson i samspråk med bland annat Carl Grundström.

Stockholmaren pratar mer än gärna om sin situation, upprepar säkert en tre, fyra gånger under vårt samtal att han vill sätta fokus på sjukdomen, eller ”syndromet”, så att läkarna i Sverige får upp ögonen på att POTS är verklighet.

Han tar upp Robin Söderling som exempel, tennisspelaren vars karriär tog slut på grund av körtelfeber.

– Tänk om det istället var POTS? funderar Lukas högt när vi vandrar ner från Scandinavium till omklädningsrummen i Wallenstamhallen.

Han ska ner och träffa Jacob Larsson, det är hos denne han bor under den korta tiden i Göteborg:

– Jag försöker se tillbaka på positiva saker, bara att se svensk slutspelshockey … jag fick rysningar när jag var i Gävle. Jag ska kolla matchen (måndag), förhoppningsvis följa med upp till Gävle om det finns plats, hoppas de avgör då (onsdag).

Lukas öser beröm över läkarna på Mayo Clinic, berättar hur en Dr Wilson engagerat sig så till den milda grad att denne skickar SMS för att kolla så att allt är okej.

– Pappa har fått ringa honom, min amerikanske agent också. När jag var på Mayo Clinic bad de om ursäkt för att det tog två veckor att hitta felet, jag sa: ”Ursäkt? Ni ska inte be om ursäkt, om något vill jag ge er en kram.”

– Det går inte att med ord beskriva hur tacksam jag är.

Första steget för Lukas Bengtsson är att bli människa igen, eller som han själv uttrycker det: börja leva som en igen.

Slippa må som en påse skit på morgonen då han legat en hel natt och kroppen tagit stryk.

Men på sikt finns hockeykarriären där.

Den är inte bortglömd.

Skärmavbild 2017-04-10 kl. 09.52.23Chanserna är goda, säger Lukas och sätter först saker i perspektiv:

– Jag mår inte sämst. Jag har fått samtal från mammor till döttrar, de berättar hur dåligt de mår, det finns de som sitter i rullstol – för en sjukdom som folk inte har en aning om. Det visar hur allvarlig den är. Det är det jag försökt få fram, det var därför jag snackade med Aftonbladet, nu med dig, förhoppningsvis kan det hjälpa läkarvården, jag vet det finns en specialist i Malmö. De här föräldrarna har själva lagt ner pengar och tid för att få redan på vad som kan hjälpa deras barn.

** Kunskapen är alldeles för dålig om POTS?
– En del läkare har dragit slutsatsen att de (barnen) är psykiskt sjuka. Skulle någon ha sagt det till mig, då hade jag nog blivit förbannad och skällt. Det är ju inte så stora tester för att kolla om man har POTS. Jag låg i 20 minuter, de spände fast mig, kollade EKG, tog blodtryck, jag fick ligga ner i 20 minuter, sedan tiltade de upp mig i 70 grader, efter tre och en halv minut var jag nära att svimma. Det kan inte vara någon enorm kostnad för en sådan undersökning.

Handlar sannolikt mer om brist på kunskap. Det är här Lukas Bengtsson vill göra en insats, samtidigt som han tar sig tillbaka till hockeyrinken.

För det ska han.

Och inte för att lira i korpen.

– Jag tog mig ändå nästan till NHL med en sjukdom jag inte visste om, eller ”syndrom” som de säger. Vet jag nu vad det är, lär kroppen hantera det, så tror jag att jag kommer ha mer energi. Jag vet ju också varför om jag skulle bli trött och känna mig yr, att det är på grund av att jag har det här. Tidigare var det ju: ”Jaha, ett jobbigt pass, det är därför jag är trött.”

– Jag läste om en balettdansös, hon gick igenom det här schemat (resan med lågintensiv träning), så var det någon grej som hon kände ”Nähä, det här funkar inte”, då gick hon tillbaka och fortsatte med det som gick bra, två veckor senare hade hjärnan lärt sig, då kunde hon göra det. Hon sprang till och med ett ultramaraton, var tillbaka på tio månader. Så man ser att det går. Och det ska mycket till för att mitt spelsinne ska försvinna.

Träffa gamla kompisar.

Njuta av slutspelshockey.

Tanka kroppen full av så mycket positiv energi det går.

Sedan hem till Stockholm för att med stöd av familjen (föräldrar, syster) börja resan tillbaka till ett drägligt liv, sedan förhoppningsvis en ny NHL-chans.

Läkarna har sagt sig vara ”mycket hoppfulla”, men det får ta den tid det tar. Tre månader eller längre. Bara Lukas Bengtssons kropp kan avgöra hur länge det dröjer.

Han är fast inställd på att vinna karriärens tuffaste match. Men redan har han en seger:

– Folk har hört av sig sedan artikeln i Aftonbladet. Det är ju det jag vill, få läkarvården att kunna hjälpa de som har det här. Att människor ska kunna gå till sina läkare och säga: ”Har jag inte POTS då?” Förhoppningen är att min historia ska hjälpa andra människor.