Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Snacka med Leman

SHL-rankningen – lag 7–14

sjutill14Min stora, feta SHL-rankning finns i pappers-GT i dag, kommer på webben – är det sagt – i morgon tisdag. Håll utkik på gt.se då.

Men ni, kära och trogna bloggläsare, får förstås att det go’a hockeysnacket redan här och nu.

Snyggt redigerat i papperstidningen, och jag följer samma modell, delar upp det, så vi börjar med lag 7–14 här, precis som ni kan se på bilden.

Lite senare i dag slänger jag upp 1–6.

Så blir det en liten ”väntepaus” emellan. Det är ju många bokstäver att sätta tänderna i, många analyser att fundera över, gilla eller förkasta.

Roger Rönnbergs spontana reaktion: ”Jag har Djurgården högre.”

Bara så du vet, Jocke Geigert

***

7. LINKÖPING

i 27-årige Garrett Roe fick Linköping sin toppcenter, en liten (177 cm), kvick LA Kings-draftad amerikan som presterat bra i Österrike (Red Bull Salzburg) och Tyskland (EHC München).

Det beskedet behövdes verkligen i Östergötland, för bakom Roe och hemvändande Niklas Persson finns bara checking line-centertyper som Sebastian Karlsson, Niklas Fogström och Fredric Andersson. Absolut inget fel på dessa, all respekt för jobbet de lägger ner, för nyttan de gör, men ska LHC till slutspel krävs en förstecenter som levererar. Ofta och mycket. Kan Garrett ro den uppgiften i land?

Jag är inte ens säker på Niklas Persson, 36. Säkert håller han god klass fortfarande, men det är knappast en Mattias Sjögren (ta det gärna som tändvätska om du vill, ”Pajen”, jag har dumstruten redo skulle det behövas).

Marcus Högberg/David Rautio är ett okej målvaktspar, varken mer eller mindre. Men kanske kan de sporra och trigga varandra?

På backsidan kommer Jonas Junland och Daniel Rahimi tvingas dra tunga lass även i vinter, även om Chad Billins såg rätt bra ut i Luleå.

I Gabriel Carlsson, 18, Gustav Forsling, 19, och Carl Dahlström, 20, finns häftig backtalang så det räcker och blir över, men det ska bli spännande att se om de klarar att hålla en hög standard serien igenom.

Andrew Gordon (rätt imponerande produktion i AHL), Rhett Rakhshani (bra i slutspel!), Jakob Lilja (Rögle) och Nick Sörensen (Skellefteå) är intressanta nyförvärv som ska vässa offensiven, spelare som Broc Little och Nichlas Hardt är garanter för kvalité.

Ändå är jag lite osäker på vart LHC tar vägen i vinter.

Dan Tangnes är färsk huvudtränare, har backat upp Roger Melin i LHC, fått sparken i Rögle. Grymt sympatisk kille, men hur klarar han den här uppgiften? Jag ska kanske snarare formulera mig så här – hur agerar spelare (och styrelse) om det skulle gå emot?

***

8. BRYNÄS

Det finns en jäkla massa spännande talang här, som norske backen Mattias Nörstebö, 20 (bra VM!), som anfallarna Adam Brodecki, 20, Oskar Lindblom och Jens Löökke, 18, och Sondre Olden, 22. Släng in rutinerat stöd i till exempel Jörgen Sundqvist, nye Nick Johnson, Greg Scott och Anton Rödin så … mm, det skulle absolut kunna bli rätt bra, detta; nu är dessutom tränaren Thomas ”Bulan” Berglund och assistenten Tommy Sjödin med från början.

Samtidigt finns frågetecken:

## Är tjecken Petr Vrana verkligen den frälsare han behöver vara? Sisådärsäsong i KHL förra vintern.

## Orkar Bernhard Starkbaum bära Brynäs? Är 18-årige Felix Sandström (mycket stor målvaktstalang) mogen att gå in och backa upp? Är det Jonas Johansson, 19, som ska göra det?

## Finns en lägstanivå hög nog för att utmana de bästa lagen?

Nå, backsidan är inte pjåkig alls, jag är väldigt förtjust i backen Simon Bertilsson, göteborgaren Mathias Porseland bör kunna bidra med rutin och och poäng, Mattias Nörstebö kommer att vara en klass bättre i vinter, och känslan är att Lukas Kilström också har en uppåtgående kurva. Veteranen Jörgen Sundqvist håller alla i herrans tukt och förmaning, med- som motspelare …

Anfallstalangen finns (se ovan), släng in tvillingarna Ponthus och Pathrik Vesterholm här också, de tycktes hitta en nivå till förra vintern, och jag känner att Jesper Ollas har väldigt mycket att bidra med bara kroppen håller.

Anton Rödin har potential att vara topp tio i poängligan, Greg Scott har goda kvalitéer, så … visst, klickar det för Brynäs blir det en del kul vinterkvällar i Gävle.

Det kan också bli en del mindre roliga, är jag rädd för.

***

9. ÖREBRO

Förra vinterns positiva överraskning riskerar få det mycket tuffare nu.

Derek Ryan – SHL:s poängkung – har lämnat.

Han har inte ersatts. I alla fall inte än.

Örebro jobbade hårt på Dennis Rasmussen, fick nej där, och säkert har Pontus Gustafsson, klubbens GM, inte gett upp jakten på en profilvärvning på centersidan.

Det behövs, även om det knappast lär bli samma succé som med Ryan, och det betyder att Örebro – låt vara med ytterligare ett års SHL-rutin – inte blir bättre den här vintern.

Örebro har fortfarande show- och puckstoppargubben Julius Hudacek i mål och ett defensivt tänk där samtliga spelare jobbar grymt hårt för och framför honom.

Det kommer räcka en bit, och det blir roligt att se vad förre Frölundabacken Peter Andersson kan tillföra försvarsspelet, skånske Peter som lite i skymundan hade ett riktigt bra AHL-slutspel med finalförlorande Utica Comets.

Dock tycker jag att offensiven – där inte bara Derek Ryan lämnat utan även Jared Aulin och Brian Willsie – känns lite tandlös.

Visst kan lillebror Hudacek (Libor, 24, slovakisk landslagsman) tillföra en del, visst är Martin Johansson och Daniel Viksten bra, visst finns en kärna av spelare som går genom eld för sin klubb, som Anders Eriksson, Kalle Olsson, Marcus Weinstock och Johan Wiklander, men jag kan ändå inte riktigt slita mig från känslan att det blir mycket jobbigare för Örebro i vinter.

Om finländarna Ville Viitaluoma, Markko Anttila och Mikko Lehtonen tar ett steg till, presterar ännu oftare och bättre, kanske jag har fel.

Ändå tror jag den där centern som ska ersätta Derek Ryan behöver in snart – och vara bra.

***

10. MODO

Här är det makeover så det visslar om det, det är en nordamerikansk satsning som börjar med rutinerade coachen Larry Huras i båset och fortsätter med sju nya spelare från USA och Kanada.

Klyschan säger att nordamerikanska tränare har svårt att lyckas i Sverige, men jag ger inte mycket för sådant. Människor är individer, Larry Huras kan mycket väl vara rätt i Ö-vik, och är han inte det så finns sannolikt fler skäl än att han är född i Kanada. Dessutom har Huras spelat i och tränat lag i Europa sedan … 1980!

Inget snack om att GM Per Svartvadet & Co tröttnat på tillvaron i botten av tabellen, satsningen är rejäl, det finns anledning för fansen i Ångermanland att tro på roligare upplevelser i vinter, om inte annat så mer än en jumboplats och negativt kval.

Några frågor:

## Är Noah Welch lika bra utan Cory Murphy? Tror jag inte, men kanske kan Ryan Whitney (vass värvning, givetvis) vara den som ger Welch liknande stadga.

## Är det inte osäkert på målvaktssidan med Adam Reideborn, 23, och Jonathan Bjurö, 24? Jo. Fågel eller fisk-läge här. Båda har uppsidor, men ingen har bevisat klass i SHL, Bjurö har inte ens varit där.

Grymt svårt att bedöma Modo med så mycket nytt, med så många nya, utländska spelare som snabbt ska bilda en fungerande enhet, men att Byron Ritchie varit i Modo förut är givetvis en fördel – och en poängmaskin som Bobby Butler ska ju bara producera.

Modo har värvat trötta, otränade nordamerikaner förut. Känslan är att det är mer genomtänkt nu. Hur långt det räcker … kanske slutspel via play-in?

Spännande att se om Emil Djuse kan ta ett steg till, om Gustav Possler fortsätter utvecklas, om Per-Åge Skröder får en nytändning. Till exempel. Sedan är ju 17-årige Carl Grundström en talang utöver det vanliga.

***

11. MALMÖ

Det finns något jag gillar här, något som får mig att tro att Malmö mycket väl kan vara i SHL för att stanna den här gången.

I alla fall känns lagbygget vettigt, så är också sportchefen Patrik Sylvegård en klok människa som gärna tänker innan han agerar.

Det hade förstås varit bingo med Magnus Pääjärvi – men han kanske kommer nästa år istället? Dessutom är den här truppen inte stängd än.

Backsidan är kanske tunn på god SHL-kvalitet, men jag tror NHL-meriterade Derek Meech kan vara ett bra tillskott, sedan är ju värvningen av Erik Andersson riktigt vass.

Erik är en av de där underskattade spelarna som är bättre än sitt namn, efter tre år i Skellefteå (och en mobbningskampanj i LHC) kommer han nu till Malmö där han får spela med lillebrorsan Nils för första gången, Nils som imponerade stort i allsvenskan i fjol.

Bara en sådan sak …

Att skåningen Andreas Thuresson (som jag alltid vill kalla Marcus, så gammal är jag) ville komma hem blir grymt värdefullt, värvningen av SHL-veteranen Kent McDonell tycker jag var helrätt i ett arbetande snarare än flashigt lag, och en spelare som Eric Himelfarb betyder också att Malmö är allt annat än en gröngölingsgäng.

Om poängmaskinen Joey Tenute hittar rätt efter hjärnskakningsproblemen (återstår att se) blir han kul att följa, kanadensaren T.J. Galiardi borde vara en ledare och klasspelare på den här nivån, och det finns dugligt folk bakom, som till exempel Björn Svensson och danske Frederik Storm.

Visst finns frågetecken här, ett antal allsvenska spelare som vi inte vet om de klarar steget eller ej, men jag tycker deras miljö känns rätt bra.

Nyckelfrågan: kan Malmö backa upp Oscar Alsenfelt lika bra som Leksand gjorde 13/14? Då kan det bli en del kul kvällar ute i Hyllie. Åtminstone tillräckligt många.

***

12. DJURGÅRDEN

Inget fel på talangen på backsidan, det dräller av potentiella stjärnor här, jag tänker på Andreas Englund, 19, Robin Norell, 20, Adam Ollas Mattsson, 19, Robin Press och Wilhelm Westlund, 20. Men med Daniel Fernholm borta (suck, ni vet allt för väl varför) finns inte mycket rutin som bär.

Det måste kanske inte vara ett problem, men … jo, i en lång serie vill jag nog hävda att det är det.

Linus Hultström är bara 22, han måste vara minst lika bra och värdefull som i Leksand, han måste leda trupperna, med benäget bistånd av Marcus Högström, 26.

Men räcker det verkligen? Jag undrar, jag.

Framåt är det top notch-kvalité i spelare som Patrick Thoresen (välkommen ”hem”!) och Marcus Sörensen, det blir spännande att se om Tomi Sallinen kan producera i ny miljö, och kanske är rutinerade amerikanen Matt Anderson, 32, en forward av god SHL-klass.

I övrigt? Mja, rätt få som sticker ut, och jag tror Hans Särkijärvis gäng måste arbeta grymt hårt för att ha chans på slutspel.

Just det gör i och för sig ”Säckens” lag alltid …

Och så betyder Mikael Tellqvist mellan stolparna en och annan bonuspoäng.

Men jag är lite tveksam till att det här ska räcka till mer än en plats i SHL:s ingenmansland, även om den högljudda ”Hovet-publiken” kommer vara värdefull som vanligt.

***

13. RÖGLE

Det här är ett allsvenskt lag. Inget annat än ett allsvenskt lag, ett som Dominik Granak ska försöka bära på backsidan och där jag knappt hittar någon forward med riktigt bra SHL-kvalité.

Hm, känner jag.

Å andra sidan värvade Rögle det mesta dyra som stod att finna förra gången klubben gick upp i högstaligan – och det gick åt helsike då.

Sportchefen Anders ”Masken” Carlsson vet kanske vad han gör. Eller?

På målvaktssidan ska Oscar Dansk, 21, och Lars Volden, 22, försöka sporra varandra till stordåd.

Säga vad man vill om ”Masken”, men han är modig …

Nå, det är lite med Rögle som med Karlskrona (se nedan), fördelen är att det finns ett antal hungriga spelare som vill visa vad de går för. Jesper Williamsson vill (och måste!) ta en större roll än den han fick i HV71, Oscar Dansk, Patrick Cehlin och Sebastian Wännström har alla misslyckade nordamerikanska sejourer bakom sig, David Åslin väntar fortfarande – trots talangen – på att få till det någonstans i SHL.

Hunger är bra. Frågan är bara om Rögle inte hade behövt mer än så … som till exempel erkänd kvalité.

Danske landslagscentern Jesper Jensen är närmast sådan, han är bra, men sedan är det fullt av spelare som jag är rädd för har allsvenskan som tak.

På backsidan kan Rasmus Bengtsson förstås visa att jag har fel, ex-frölundaiten Jens Hellgren är i alla fall rutinerad, och framåt har spelare som Christopher Liljewall och Viktor Lindgren presterat okej i SHL.

Jag kan bara inte se att det räcker så värst långt.

Å andra sidan räcker det ju att kvala sig kvar i SHL, långsamt och metodiskt bygga en plattform hållbar nog att stå på. Det ska man inte glömma, att ekonomiskt förstånd är värt mycket.

***

14. KARLSKRONA

Världens lättaste sak att titta på en nykomlings laguppställning, se att det brister här och var och utbrista:

”Det här går inte.”

Jag tänker inte hamna i den fällan; nybyggaranda och energi kan räcka en bra bit i idrott, och inget lag lär åka till Blekinge och glida igenom matchen.

Detta sagt så räcker det att se på Karlskronas trupp för att inse att allt annat än en kamp för att undvika plats 13/14 vore en överraskning.

Klubben har marscherat snabbt genom serierna upp till svensk hockeys finrum, det är mycket som ska hinnas med, inte minst utanför isen.

Positivt: nya spelare som Robin Gartner (Leksand), Anton Grundel (Färjestad), Joachim Rohdin (Färjestad) och Riley Holzapfel (HV71) kommer med hunger och en vilja att visa att de är bättre än de fick credd (och speltid) för i sina tidigare klubbar.

Dessutom vet de vad SHL handlar om.

För mig signalerar det förstånd hos sportchefen Michael Sundlöv.

NHL-meriterade backen Julien Broilette behöver vara bra, på forwardssidan är det många som behöver jobba hårt för att bidra, och det skulle förstås inte skada om amerikanen John Henrion visade att han kan ösa i mål i SHL också, inte ”bara” i allsvenskan (Asplöven).

Fem nya backar, sex nya forwards, mycket kommer handla om att få ihop en ny grupp; nå, det är förstås inget unikt för Karlskrona.

Målvakten Linus Fernström lämnade Frölunda för att – gissar jag – bli förstavalet i SHL-nykomlingen från Blekinge. Jag undrar om Patrick Galbraith är så pigg på det. Å andra sidan har dansken inte presterat något av värde på SHL-nivå, minns den korta tiden i just Frölunda.