Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Snacka med Leman

SHL-rankningen – lag 1–6

Då kör vi då, lag 1–6 i min stora rankning av SHL-lagen just nu.

Skellefteå etta. Frölunda tvåa.

Tråkigt, förutsägbart? Tja, kanske – men det är så jag ser det.

Att kaos-HV är med på topp 6 kanske dock kan förvåna någon?

Nå, massor med hockey kvar att läsa för er som redan satt er in i mina tankar kring lagen 7–14.

Så, in och läs nu, eller lite senare om middagen står på spisen.

Mycket nöje!

lag1till6

***

1. SKELLEFTEÅ

Jag imponeras av den här klubbens lugn och ro, trots finalförlusten (mot Växjö) som säkert sved, som säkert skapade enorm lust till revansch.

Ändå har GM Lars Johansson inte kastat sig över spelare för att förstärka sin trupp.

Hans budskap till spelarna som är kvar: ”Ni är bra.”

Och det är de ju.

Jimmie Ericsson är förstås en hemvändande ledare, nästan som två nyförvärv, Mattias Ritola får chansen att äntligen göra något av sin talang, och Terry Broadhurst är en liten (179/77) amerikan som kanske kan få samma utväxling och trivas lika bra i Sverige som Andrew Calof (179/84).

Mer är det inte som hänt i ”Schtan”, även om dörren säkert inte är stängd.

Jag hade gärna sett en rutinerad back som fyllt hålet efter Martin Sevc/Erik Andersson. Kanske kommer det en sådan, kanske känner Lars Johansson att tre 19-åringar (Sebastian Aho, Marcus Pettersson, Anton Öhman) och tre 20-åringar (Jacob Andersson, Anton Lindholm, Arvid Lundberg) ska ges rejäla chanser först? Aho & Lundberg har ju redan visat att de håller god klass, och Tim Heed slog igenom på allvar förra vintern.

Jag räknar med att Axel Holmström, 19, stannar en säsong till, sådana signaler har både han och Detroit sänt ut, och då är det återigen en forwardssida som imponerar. Centerbesättningen Patrik Zackrisson, Holmström, Pär Lindholm, Erik Forssell och John Norman osar klass, och på vingarna finns såväl poängmakare (Janne Pesonen, Ericsson, Ritola, Calof) som hårt jobbande gubbar (Martin Lundberg, Adam Pettersson, Pontus Petterström).

Målvaktsparet Markus Svensson/Erik Hanses är ett av SHL:s bästa, kanske det allra främsta.

Skellefteå i topp som vanligt? Mm, det skulle inte förvåna mig, den låga spelaromsättningen är ett plus. Men visst blir det jämnt där uppe i toppen i vinter.

***

2. FRÖLUNDA

Om inte Frölunda lyckats vända det där 1–3-underläget i kvartsfinalen mot Luleå hade det skakat i grunderna på Mats Grauers och Roger Rönnbergs bygge nu.

Det finns gränser för tålamodet, det finns gränser för hur länge 031-fansen nöjer sig med talang och framtidstro.

Att ett skadedrabbat Frölunda åkte mot guldlaget Växjö kunde folk i Göteborg köpa, nu förväntas det här laget ta ett steg till, i alla fall på allvar utmana om en finalplats, och när a) det blev klart att Lukas Bengtsson stannar, och b) Oliver Lauridsen kom in med kilon och fysik tyckte jag chanserna ökade markant.

Balansen i defensiven är bra nu, Henrik Tömmernes behöver inte känna någon panik att hitta rätt i hemkomsten till SHL, det finns så många andra bra backar som kan prestera.

Inte minst Jacob Larsson, den Anaheim-draftade supertalangen. Men … hur hanterar 18-åringen pressen att vara med på allvar nu?

Mattias Janmarks besked från i våras, att hans plan är att stanna i Frölunda en säsong till, var det första steget mot att Göteborgsklubbens utveckling ska fortsätta.

Janmark var mycket bra förra vintern. Med Mathis Olimb (Jokerit) borta blir stockholmarens roll ännu större, ännu viktigare – och min känsla är att han accepterar den med glädje.

En hel Joel Lundqvist fick igång sin offensiv i slutet av förra säsongen, jag känner mig rätt säker på att hemvändande Johan Sundström med tiden har mycket att bidra med, Nicklas Lasu är en av ligans bästa checking line-centrar, så i den här positionen står Frölunda väl rustat, givet att Patrik Carlsson (en annan hemvändare) och Sebastian Stålberg också fixar rollen i mitten.

Nye Spencer Abbott blir intressant att se i SHL-rinkar, listar jag namn som Andreas Johnson, Robin Figren och Ryan Lasch är det uppenbart vilken eldkraft som finns.

Läge också för Mats Rosseli Olsen och Artturi Lehkonen att ta ännu ett steg i sina karriärer.

Gör de det kan det bära långt för Frölunda som på målvaktssidan har en intressant tandem nu när JVM-hjälten Johan Gustafsson kommit hem till Sverige för att backa upp Lasse Johansson – dalkarlen som växte så under slutet av förra säsongen.

***

3. FÄRJESTAD

Är det här vintern då det värmländska bygget är lite mer färdigt från start, så att säga? Mycket tyder på det.

Känslan 1: det här ser bra ut.

Känslan 2: det som är nytt ska också fogas samman till en enhet, och det är inte alltid smärtfritt.

Mer skandinavisk touch över Färjestad nu, bara spännande USA-anfallaren Robbie Earl är icke svensk/norsk av nyförvärven, och just högproducerande (i Schweiz) Earl blir mycket spännande att följa. Stjärnpotential i SHL.

Lars Haugen/Justin Pogge bör borga för att det är svårt att näta på Färjestad, rent namnmässigt är backsidan stark som bara den, även om jag ställer mig några frågor:

## Är Mikael Wikstrand den spelare som avslutade förra säsongen eller är han den som inledde den? Kommer han ens tillbaka från Ottawas camp, förresten – om han nu åker dit?

## Kan Ole-Kristian Tollefsen leta lite färre tacklingar och spela lite smartare, ta färre utvisningar?

Nå, Jonas Holös och Magnus Nygren är grymma hemvändare, så visst finns kapacitet bland backarna.

Det gör det givetvis på anfallssidan också, och går allt enligt planerna är Färjestad givetvis en guldkandidat.

## Hemvändande Mikael Johansson är en favorit hos mig, men han var inte fantastisk senast han var i Karlstad. Bättre nu? Jag tror det.

## Johan Ryno gjorde mycket bra i Leksand, kan han vara ledande även i ett topplag? Nu eller aldrig om han vill visa det.

Milan Gulas garanterar poäng, inte minst i power play, och unge (18) Joel Eriksson Ek – draftad i första rundan av Minnesota – är kanske SHL:s mest spännande spelare. Tio månader yngre Rasmus Asplund är inte långt efter.

Det borde bli kul att följa Färjestad, tycker jag.

***

4. LULEÅ

Jag tänker inte sitta här och dilla om ”Real Luleå”, må det ha pumpats in Minecraft-miljoner eller ej.

Jag är inte riktigt lika imponerad som en del andra.

Missförstå inte, klart Luleå ska lyfta ett snäpp i vinter, klart det är ett bra hockeylag – men SM-guld? Ser jag inte. Just nu, är bäst att tillägga.

Sportchefen Lars ”Osten” Bergström är nog inte färdig än, skulle Lucas Wallmark inte komma tillbaka från Carolina är en klasscenter närmast nödvändig att få in. Kanske kommer en sådan ändå?

För tillfället är det Johan Harju som är toppnamnet i mitten, och han är ändå lika användbar på en vinge. Kanadensaren Jacob Lagacé (öste in poäng för Asplöven) är spännande men oprövad på SHL-nivå, samma sak med unge Victor Ekarv, och Jonathan Granström har andra uppgifter än att tända röda lampor.

Visst är nya Toni Rajala, Bill Sweatt och Jacob Micflikier namn som skickar signaler att Luleå nu är en maktfaktor i SHL, men … det är inte alltid bara att skicka in stjärnor och få ett fungerande lag. Fungerar de lika bra i ny omgivning, med andra medspelare?

Undrar inte om Anton Hedman är en lika viktig värvning. Hans bultande hjärta som aldrig slutar slå blir värdefullt när Per Ledins försvunnit.

Luleå är som bäst i båset (Joakim Fagervall) och i mål (Joel Lassinantti/Daniel Larsson), men på backsidan är jag tveksam till om det är lika bra som förra vintern. Dean Kukan och Kristian Näkyvä har dragit till NHL (kanske kommer Kukan tillbaka?), Chad Billins är i LHC, och in har kommit en finsk bjässe i form av Ilari Melart, en okej AHL-back i form av Brendan Mikkelson och så Craig Schira som tillbringat de senaste vintrarna i Norge och Finland.

Igen – det blir säkert bra. Inget snack om det. Men bättre än i fjol, så bra som folk i Luleå med omnejd hoppas? Jag är inte så säker.

Viktigt att Luleå, trots Rajala & Co, försöker bevara sin idenitet. Spelare som Karl Fabricius, Jonathan Granström och Emil Sylvegård blir viktiga här.

Till sist: gott om pengar är alltid en fördel. Skulle ”Osten” locka Anssi Salmela till Norrbotten i höst är det kanske biten som får pusslet att gå ihop?

***

5. VÄXJÖ

Korta omdömet: lika starkt på målvaktssidan, vuxit på backsidan, tappat på forwardssidan.

Bör alltså vara bra i vinter igen.

Men SM-guld? Spontant säger jag nej, i alla fall som det ser ut nu.

Att byta Noah Welch mot Ilkka Heikkinen (andra sejouren i Småland) är förstås positivt, Welch var bra men kanske inte sååå bra som han ibland målades upp att vara; Heikkinen är utsökt i båda zonerna och kommer – tror jag – att tillföra en dimension.

Dessutom är ett lag som innehåller Cory Murphy alltid att räkna med. Åh, en så bra back – som gör andra bättre. Kolla noga i vinter, ni som missat hans storhet.

Det dräller av goda försvarsspelare här, extra spänd är jag på att följa Eddie Larssons vidare utveckling. Han imponerade på mig i vårvintras.

Att målvakterna Cristopher Nihlstorp/Stefan Steen kommer göra Växjö svårbesegrat är givet, den duon håller absolut toppklass, och att sportchefen Henrik Evertsson fått ihop en stark centerbesättning är också att lita på.

Robert Rosén, Josh Hennessy, Joakim Hillding, Erik Josefsson är bara några av männen i mitten.

Värvningen av Roséns gamle radarpartner från AIK-tiden, Richard Gynge, kan slå väl ut, det finns i alla fall förutsättningar för det, men sedan dräller det faktiskt inte av spelare som jag känner mig säker på ska producera.

Tuomas Kiiskinen behöver göra det, kanske kan också Patrik Lundh ha en bättre säsong än förra vintern.

Med sänkt lönebudget öppnas möjligheter för två ex-frölundaiter, både Robin Söderqvist och Gustav Rydahl lär spendera mer tid på isen den här vintern.

Så … visst blir Växjö bra. Men hur bra?

***

6. HV71

Johan Lindbom – den gamle HV-hjälten från 1995 – blev till slut den som satte punkt för allt tränarsnack i Jönköping. Orutinerad? Ja. Behöver det vara fel? Nej. Spelarna får som de vill, får chansen visa att Familjen 2.0 är rätt, att det lugna och hemvävda är vägen fram.

Plus att jag hör bra saker om Lindbom.

Kunde Patrick Roy gå från juniorcoach i Kanada till framgångsrik NHL-coach i Colorado Avalanche så kan väl Lindbom gå från Dalen till HV?

Hur mycket har hela Andreas Johansson-soppan ställt till det för HV då? Äh, inte så farligt, tror jag. Spelare i dag är vana vid att folk kommer och går, att det ibland råder viss turbulens, även om HV modell 2015 är rätt extremt i det avseendet …

Att Teemu Laine valde att fortsätta i HV var viktigt, Martin Thörnbergs hemkomst får gamla Klapp & Klang-medlemmar att jubla, dessutom ger Chris Abbott välbehövligt djup på centersidan.

Erik Christensen, Ted Brithen, Mattias Tedenby, på väg uppåt-boys som Anton Bengtsson, Christoffer Törngren, Filip Ahl och Kevin Stenlund, sådant ger hopp om produktion.

Backsidan är en rätt schyst blandning av rutin (Jere Karalahti, Chris Campoli, Kristofer Berglund) och talang (Emil Johansson, Axel Eidstedt, Niklas Hansson, Lawrence Pilut), men undrar om inte herrar Hult och Davidsson letar efter en back till att komplettera med.

På målvaktssidan ska Erik Ersberg sätta press på nye Fredrik Pettersson Wentzel som lite oväntat fick lämna Färjestad trots en rätt bra säsong. Ersberg var tvåa bakom Gustaf Wesslau förra vintern, han känns som tvåa i år också – åtminstone till att börja med. Kliver någon av herrarna fram, är någon av dem tillräckligt bra?

Det här är säkert inget guldlag, men helt klart ett som kan vara med och ställa till det för flesta motståndare.