Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Snacka med Leman

Inte ”Henkes” fel, men …?

Inte heller som 33-åring får Henrik Lundqvist sätta en Stanley Cup-ring på fingret.

Det var verkligen inte hans fel i natt.

Precis som grabben de kallar The King sa efter New York Rangers 0–2 mot Tampa Bay Lightning i match 7:

– Vi mötte ett bra lag.

Precis så. Och mitt Tampa-tips från i går höll; jag har varit imponerad av det här laget ända sedan slutspelets början, det faktum att den här finalen i öst överhuvudtaget gick till sju matcher kan tillskrivas Lundqvist.

Till slut gick det dock inte längre. Alex Killorns lilla backhandfösning genom trafik gav 1–0, sedan sköt Ondrej Palat 2–0, allt i sista perioden, men det var bara logiskt.

The Triplets (Palat, Johnson, Kutjerov) ledde sitt lag – hos Rangers fanns få som mäktade med något liknande.

Det säger en del om lirare som Nash, Kreider och Stepan – men det säger också massor om Tampas defensiv.

Detta är inte bara ett vilda västern-gäng med målgaranti, Jon Cooper (han kan för övrigt vara den mildaste och mest sympatiske NHL-coachen jag någonsin stött på) har byggt ett lag som är komplett och där ett svenskt backpar utgör ryggraden.

– De skapade mer, medgav Henrik Lundqvist, och jag tror den största besvikelsen som svensken och hans Rangerspolare kände bottnade i att de märkte vad vi andra såg, att Tampa var bättre.

Ralf Edström och jag slog vad om finallagen, Ralf satsade sin ”Selma” på Rangers–Ducks, min låg som bekant på Lightning–Ducks, och den go’e värmlänningen är redan en loser här.

Nu ska jag bara lösa nattens uppgift också.

Det går nog bra. Anaheim knäcker Chicago hemma i Kalifornien.

Medan Anton Strålman (det är förstås han och enorme backpartnern Victor Hedman som är nyss nämnda ryggrad) nu förbereder sig för sin andra Stanley Cup-final på raken så ska Henrik Lundqvist så småningom ta fru och barn med sig hem till Sverige funderande på The Million Dollar Question: ”Kommer jag någonsin vinna Stanley Cup?”

Jag undrar det.

Han själv är ett av problemen; med en ”cap hit” på 8,5 miljoner dollar ger han GM Glen Sather ett rätt tufft jobb när det handlar om att sätta ihop ett slagkraftigt lag som håller sig under lönetaket (69 miljoner).

Ben Bishop i Tampa: 2,3 miljoner.

Frederik Andersen i Anaheim: 1,15 miljoner.

Corey Crawford i Chicago: 6 miljoner.

Okej, Hawks GM Stan Bowman har ett likartat problem som Sather, men han har ändå lite, lite mer pengar att lägga på resten av laget.

Går det att vinna Stanley Cup med en så dyr målvakt som Henrik Lundqvist?

Kanske. Han har ju förmågan att bära, hålla sitt lag kvar i matcher, som den topp 3-målvakt i världen han är. Men man måste också förstå vilka krav hans lön ställer på lagbygget, på resten av spelarna.

Det var inte alls ”Henkes” fel att Rangers föll i natt, tvärtom är han skälet till att det överhuvudtaget blev en match 7 – men han kanske ändå är en del av problemet, eller vad säger ni?