Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Spännande när nytt IFK föds

IFK Göteborg är i solen nere i Spanien, det är långt kvar till allsvenskan, men ändå inte. Bara två månader, det kanske går fort, men det känns som en evighet när man tittar ut på snöhelvetet. Nå, jag satte ihop en lista av blåvita funderingar, se om ni köper tänket, eller har helt andra saker ni lurar på. Hör gärna av er, jag säger som Frasier Crane: ”I’m listening”:

1. Ska IFK värva en forward?
Jag tror, och tycker det är bra, att Håkan Mild tänker så här: ”Hittar vi rätt gubbe till rätt peng, då tar vi honom, annars inte.” Vad jag menar med det är att panik finns ingen anledning till, och framför allt ska man inte skicka en signal till Robin Söder & Co att de inte räcker till, tvärtom ska man lyfta och ge signaler om motsatsen. Skulle sedan den där rätta gubben och rätta pengen materialiseras i en grabb som vill till Kamratgården, ja men då så…

2. Vad för forward är rätt då?
En som inte finns. Mathias Ranégies tvilling. En decimeter längre och mer teknisk Hannes Stiller. Lite så. Alltså gärna en större typ som kan vara uppspelspunkt och stark i den så kallade boxen, men också med fötter bra nog att delta i spelet. Men visst, skulle Johan Elmander verkligen få för sig att Sverige lockar redan i sommar (varför?) duger han gott. Utan att vara targetspelare fixar han alla uppgifterna ovan – och mer därtill …

3. Om det inte blir  någon Tobias Hysén-ersättare, hur kommer IFK spela då?
Mmm, The Million Dollar Question just nu. Ska Micke Stahre använda Martin Smedberg Dalences högerfot måste inläggen vara riktade mot någon, och utan en stor forward är det väl framför allt Philip Haglund som kan nicka till. Men till skillnad från GT-Mattis tror jag inte Blåvitt ser Philip i en anfallsroll, däremot kan ett utvecklat anfallsspel leda till att livremmen släpps på ett hack, att Philip (och Jakob Johansson) ännu oftare än i fjol kan ta djupledslöpningar, delta i offensiven, bli mer det som kallas box till box-spelare.

4. Men vilka ser Stahre som anfallare, och är det 4–4–2 eller en spets och en ”tia” bakom?
Ska vi vara ärliga finns just nu bara två renodlare anfallare, Robin Söder och snart A-lagskontrakterade 17-åringen Gustav Engvall. Så långt kan man ju säga att 4–4–2 inte verkar så troligt. Men Lasse Vibe kan spela på topp, han har fina djupledsegenskaper, bra målnäsa, och i en värld där solen alltid skiner skulle kanske Daniel Sobralense funka som anfallare. Micke Stahre har säkert långt gångna tankar, vi lär se mer nere i Spanien, men jag tror nog han – likt supportrarna – känner en viss osäkerhet och vill känna och klämma lite innan han bestämmer sig.
Och vad är det som säger att man bara ska köra med ett alternativ, förresten? Sam Larsson och Darijan Bojanic är goda nummer tio-alternativ, båda kan också framgångsrikt operera från en kant, i något slags Tomas Brolin-roll, som under fjolåret.

5. Känns inte detta IFK utan Tobias Hysén väldigt spännande, som något nytt är på väg att födas?
Jo, jo, jo! Just så. Det finns så många spelare som kan utvecklas, som kan kliva fram, som kan göra det kul att gå på Gamla Ullevi. Darijan Bojanic är en sådan, Sam Larsson en annan, båda ska ta, måste ta, större roller i år och hålla en jämnare och högre nivå. Sam ska leda, Darijan i alla fall göra vad Sam gjorde i fjol. Sedan finns det skäl att hoppas att en friskare Joel Allansson kan hitta rätt vad det lider, och att Gustav Engvall redan första A-lagsåret kan visa att han är ett hot mot allsvenska försvar, i alla fall i en del matcher.
Tobias Hyséns flytt tar inte bort något av den stabila försvarsgrund IFK Göteborg vilar på. Nu ska den utvecklas, laget ska ta ett steg till. Jättespännande.

6. Men några rejäla frågetecken finns, eller hur?
Oh, ja. Hur gör IFK på mittbackssidan när någon av Mattias Bjärsmyr och Kjetil Waehler är borta? När Mikael Dyrestam känns förlorad (så tråkigt), är det då Hjalmar Jonsson som ska fortsätta vicka, eller anser Micke Stahre att Jonathan Azulay är redo? Azulay stod inte ut i Öis, men fick heller inte hundraprocentigt förtroende.
Och så två heta potatisar. 1. Är Nordin Gerzic den gamle Nordin Gerzic efter låneperioden i Örebro, eller är han fortfarande den som saknar självförtroende och knappt lyckas med något? 2. Daniel Sobralense, är det fortfarande möjligt att fortfarande få ut något av värvningen, eller har den båten seglat, går det inte att lära brassen samspela med andra?

7. Konkurrensen till höger, vad händer där?
Micke Stahres förtroende för Adam Johansson är inte bra för Emil Salomonsson. Emil kan även spela höger mitt, men där finns såväl  Lasse Vibe (som alltså kan användas på topp) och nygamle Martin Smedberg Dalence. Emil är ingen Maradona, inte det jag vill få fram, men han har en energi och en löpförmåga som jag tycker bidrar med rätt mycket i ett IFK som ibland under 2013 hade problem med att man gick ner i tempo. En Emil Salomonsson på planen motverkar sådana tendenser.

***

Ja, så här kan vi ju hålla på ett tag. Men någon gång får man ju sätta stopp, och jag tror det blir just … här.