Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vem är IFK:s tredje mittback?

Raka besked av Håkan Mild i gt.se om Mikael Dyrestam: ”Nej, vi räknar inte med Dyrestam. Han har aviserat att han vill flytta på sig.” Jag hade dessvärre inte räknat med annat, men hoppats.

Min fundering: hur tänker IFK på mittbacksfronten? Mattias Bjärsmyr och Kjetil Waehler, men sedan? Ska Hjalmar Jonsson vicka ett år till? Kommer Jonathan Azulay tillbaka från Israel, är det i så fall han som är förste ersättare? Ska kanske lillebror Dyrestam (Patrick) testas? Eller … inte räknar väl Mild med att om Gustav Svensson kommer hem i sommar så gör han det som mittback?

Jag blir lite nyfiken bara. Hur tänker ni?

IFK Göteborg drog i alla fall igång träningen på måndagen, och naturligtvis handlade en av rubrikerna om en skada. Suck … Gustav Engvalls fotproblem fortsätter. Men, jag får för mig att det inte ska vara så allvarligt. Kanske är det önsketänkande, kanske inte.

***

Om IFK Göteborg drar in nio miljoner på Tobias Hysén, sparar en tre-fyra i lönekostnad och får uppemot fyra (utbildningsbidrag) om Mikael Dyrestam drar utomlands, då borde möjligheten att hitta en bra mittback – och kanske något mer? – vara rätt god.

Mattias Bjärsmyr är given när han är skadefri och icke-avstängd, men det är inte fel att kunna varva Kjetil Waehler med en kvickare spelare beroende på motstånd.

Jag hade som bekant älskat om Dyrestam varit den spelaren, men okej … nu blir det inte så. Och fyra miljoner in kanske gör det hela till god ekonomi om IFK hittar ett annat alternativ.

För svenska klubbar handlar det ju inte primärt om att nå framgång, snarare om att sälja smart så man tryggar verksamheten på sikt.

***

Gais drar igång sin träning på onsdag, och … känns inte laget rätt spännande inför 2014? Jo, jag tycker det. Joel Johansson kompletteras med målsugne Gabriel Altemark Vanneryr på topp, Marcus Översjö är nästan som ett nyförvärv, skägg-Asgeir tänder ju hopp bara han, Hampus Andersson och Adam Eriksson är ett år mer erfarna, Andreas Drugges karriär verkar på väg upp igen, och … tja, kanske har jag fel, men jag sniffar lite allsvenskt kval här.

Ja, jag vet, vi är knappt inne i 2014 än, men lite kan man väl få fundera på framtiden, eller hur?