Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Farnerud ska inte ersättas, hela IFK måste lyfta

GT-Tore hade en intressant tyckare om Blåvitt och inte minst Darijan Bojanic häromdagen.
”Han kan bäst fylla Farnerud-luckan”, var rubriken.
Jag både håller med och inte.
Ni minns vad jag skrev efter allsvenska avslutningen, något i stil med att ”Bojanic gav Blåvitt hopp”, så tankarna kring den tekniske smålänningen är förstås helt rätt.
Det är bara att jag ser behovet av att ta det ett steg längre.
Farneruds lucka ska inte fyllas.
Det ska nämligen inte finnas ett hål.
Farnerud stod ut för att han som en av alldeles för få kunde behandla bollen varsamt, vågade göra det, kunde gå på ett tillslag, röra sig, hitta nya spelalternativ och så vidare.
Ska Blåvitt lyfta måste fler göra det.
Alltså ska inte Farnerud ersättas som sådan, utan IFK Göteborg måste kollektivt få en extra dimension i sitt spel.
Micke Stahre behöver jobba med hela lagets mod, rörelsen och passningsspelet behöver bli bättre, måste kännas tryggare, och det är i grund och botten en självförtroendefråga.
IFK Göteborg kunde, det såg vi, spela passningsfotboll även 2013.
Men ofta dröjde det 25-30 minuter in i matcherna innan spelarna vågade. Och lite för ofta försvann modet.
Kanske förståeligt. Hela föreningen var vingklippt efter 2012.
Nu är läget annorlunda.
Det är därför jag hoppas Stahre kan lyfta IFK Göteborg ett snäpp till under 2014, och då tänker jag inte främst placeringsmässigt.
***
Darijan Bojanic blir en viktig kugge, men han är inte en man (grabb?) för 90 minuter än, och det är ytterligare en anledning till att han inte är ”den” utan ”en av de” som ska bidra till ett vassare och bättre spel nästa säsong.
Kanske kan en skadefri Joel Allansson också göra det? Hade jag gillat.
***
Unge Hampus Zackrisson skrev alltså kontrakt, kan spela såväl mittfältare och mittback om jag förstod det rätt.
Finns många frågetecken just nu, för övrigt.
Daniel Sobralense, Nordin Gerzic, blir någon av dem kvar? I så fall varför, vad är planen?
Ses Lasse Vibe som anfallare nu sedan Martin Smedberg Dalence anlänt, eller är det tuff konkurrens som gäller?
Mikael Dyrestam, denna följetong, vad händer?
Tobias Hysén, hur länge drar den soppan ut på tiden?
Ja, det finns mer att babbla om förstås. Men ingen av dessa individuella funderingar är viktigare än det jag tog upp inledningsvis:
IFK Göteborg måste bli ett bolltryggare, bollsäkrare lag.
Det är en naturlig del i utvecklingen.
Och en enormt viktig sådan.
***
Bara påpekar igen: tekniskt strul gör att det inte går att kommentera just nu. Så ni vet. Hoppas det är löst snart.