Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Snacka med Leman

Ett bra 2014-avstamp av Blåvitt, trots Johns hemska söndag

Ibland är allt åt helvete.
Det stämmer bara inte.
John Alvbåge hade en sådan dag när IFK Göteborg föll 2–3 mot Malmö i Supercupfinalen.
Hade det varit hockey kunde Micke Stahre ha bytt ut John, satt in Marcus Sandberg, och sagt till John: ”Sorry, men det var inte din dag.”
Så gör man dock inte i fotboll.
Istället blev det vara värre och värre.
0–1-skottet kunde John tagit med lite flyt, 1–2 och 2–3 (på övertid!) var så hemska tavlor att jag undrade vad som stod på.
Och när jag trodde det inte kunde bli värre så slog John en enkel inspark ut över sidlinjen så att IFK gick miste om en sista kvitteringschans.
Medspelarna slog ut med armarna och skällde.
Själv satt jag i soffan och led.
Det var verkligen en vedervärdigt hemsk söndag för Alvbåge. Men jag hoppas alla blåvita minns vilken kanonsäsong han gjort, hur många gånger han räddat sitt lag.
Ska man ha en dag när man är helt off, då är det bra att ha den i en rätt meningslös match.
För övrigt tyckte jag om en hel del jag såg av IFK Göteborg.
Jag bör poängtera att jag hade  sisådärfokusering, Jocke och jag hade en del kvar på hans frågor om amerikanska inbördeskriget och Jim Crow-lagarna, så kanske missade jag något – men även om Malmö var snäppet bättre så hade ju Blåvitt ett passningsspel den här gången!
Sam Larsson var mycket bra, Darijan Bojanic likaså, Lasse Vibe och Robin Söder rörliga, och min känsla var att vi bjöds en försmak av vad som kan bli ett spelgladare 2014.
I en match där resultatet var av underordnad betydelse var jag rätt nöjd med detta.
Fina mål (Philip Haglund och Lasse Vibe via Sam Larsson), en Pontus Farnerud som fick ta adjö med ett bra inhopp – för mig var det okej så.
Att Malmö var bättre 2013 visste vi ju.
Här handlade det om ett avstamp för 2014.
Och då kommer John Alvbåge att vara sig själv igen. Det vågar jag lova.
***
Lånar den här från Twitter, jag har inte kommit på någon bättre formulering:
”Söndagens stora svenska sportbedrift – Sävehofs supertjejer!!!”
Fantastiskt vad den här klubben gjort.
Fantastiskt att man kan plocka fram talang på talang, trots alla spelartapp svenska lag ofrånkomligt drabbas av.
Fantastiskt att det kan räcka till att ta en plats bland Europas allra, allra bästa lag.
Svensk damhandboll har Sävehof att tacka för mycket.
Kvalitén. Tron. Självförtroendet.
***
Det här får John Alvbåge förstås stå ut med.
Doppat handskarna i bearnaisesås … fyndigt.
För övrigt hade jag gärna sett Guillermo Molins som het inhoppare mot Portugal. Men jag vet, han spelar ju bara i allsvenskan. Då ska man heta Anders Svensson för att platsa, eller … hm … Adam Johansson.
***
Fortfarande saknar jag svar på frågan varför Supercupfinalen finns, varför den spelas även när det inte finns tid och plats för den på våren.
Väntar med spänning.
***
Bra jobbat, Halmstad!