Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Snacka med Leman

Hoppet om ett vassare Blåvitt 2014 tändes av Bojanic

Det tändes ett blåvitt hopp i går.
Det tändes i samband med att Tobias Hysén tvingades gå ut.
Det stavades Darijan Bojanic.
Hängde det ihop? Att Hysén inte höll och att Blåvitt lyfte?
Ja, ”2–0 på Norrköping”-söndagen kändes det absolut så.
Något förenklat:
## Första 37 minuterna såg ett rätt stillastående IFK Göteborg och ett Norrköping som ganska enkelt skapade chanser (John Alvbåge tung frilägesräddning).
## Resten av matchen såg vi ett IFK Göteborg där spelarna som förlorat sin kapten inte hade någon annan att förlita sig till längre, de började löpa, de började göra sig spelbara, och matchbilden svängde.
Det var positivt. Fansen såg att IFK kan.
Sedan slog Darijan Bojanic till. Och som han gjorde det.
1–0-skottet från nästan stillastående, en projektil som kunde gjort hål i händerna på David Mitov Nilsson.
2–0-löpningen när han lekte Kurre Hamrin, kroppsfintade bort Peking-försvaret och sedan gav Lasse Vibe det öppnaste mål dansken sett i år.
Wow!
Det var vackert. Det var roligt. Och det var väldigt, väldigt lovande och passande.
Pontus Farnerud, mästaren, gick ut; tårar trillade ner för kinderna, och även om han inte officiellt lämnat besked måste vi nog tolka det vi såg som att Farnerud bestämt sig för att karriären är över.
Darijan Bojanic, lärjungen, var kvar på planen; han hade hunnit visa att han är redo för att ta över.
Det var en sådan blåvit söndag, alltså. En där elände förbyttes i glädje, en där framtiden presenterade sig och där seger och medföljande ”Europaplats” skapade en vinter som nu känns något mindre råkall och jävlig för alla änglafans.
Jag vet, det finns en del som tycker IFK Göteborg inte ska nöja sig med annat än guld.
Men kom igen, man får se till verkligheten.
IFK 2012 var ett fiasko, det handlade om att bygga om, Micke Stahres främsta uppgift var att få till en defensiv grund, samtidigt som han skapade förtroende hos såväl spelare som supportrar.
Han kom ut ur tunneln med cupguld och en tredjeplats i allsvenskan.
För mig är det succé.
Men så är jag realist också.
***
Nu handlar det om att addera byggstenar för att 2014 ska bli ännu bättre, och jag var inne på det häromdagen.
Rörelsen, bolltryggheten, modet att spela boll måste utvecklas och bli mycket bättre, utan att de defensiva kvalitéerna försämras.
Spelet får inte gå ut på att spela långa på Tobias Hysén, denne ska användas som ett sylvasst vapen – men inte det enda.
Jag hoppas Darijan Bojanic och Sam Larsson (så bra han var i går!) kan slå igenom som ledare och vägvisare för ett mer spelglatt lag, uppbackade av Lasse Vibe, Robin Söder med flera, samtidigt som Jakob Johansson, Philip Haglund och Mattias Bjärsmyr agerar garanter för att det även tänks klokt på egen sida planen.
Dessutom kommer IFK Göteborg per automatik bli ett lag med ytterligare anfallsvapen när Ludwig Augustinsson är tillbaka. Och Martin Smedberg Dalences inläggs- och frisparksfot bidrar också.
Jag hoppas …
## … att Mikael Dyrestam förstår att hans karriär skulle kunna må bra av ännu ett år i IFK Göteborg, men jag är rädd för att jag är fel ute där.
## … att Gustav Engvall får A-lagskontrakt och är med och konkurrerar om speltid 2014.
## … att Pontus Farnerud tänker om, skulle hans kropp hålla för regelbundet spel, men det är med all sannolikhet en fåfäng förhoppning.
Jag funderar på …
## … hur tanken är med Martin Smedberg Dalence. Om MSD han är en startspelare, om Micke Stahre vill ha två sittande, centrala mittfältare, om han vill ha Tobias Hysén/Robin Söder på topp, då finns bara en plats öppen för Lasse Vibe, Sam Larsson och Darijan Bojanic (förutsatt skadefritt).
Så kan det väl inte vara?
Hm, vintern är spekulationernas tid.
Va? Supercupmatch innan det är dags att gå i ide? Okej då. Då får jag chans att återkomma med blåvita spelarbetyg i veckan. Och dito för Häcken.
***
Just, ja – mina sista allsvenska matchbetyg på IFK: Alvbåge 4; Salomonsson 2, Bjärsmyr 3, Waehler 2, Johansson 2; Vibe 3, Farnerud 3, Haglund 2, Larsson 4; Hysén 2 (Bojanic 37, 4), Söder 2.