Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Snacka med Leman

IFK och Frölunda har båda något att bevisa i dag

Stans två stora lag lirar hemma i dag.
Båda har något att bevisa.
… och tack för starttiderna 15 respektive 17 så jag hinner se båda.
Först IFK Göteborg–Norrköping, den tar jag del av via sonens C Sports-abonnemang, på plats i Scandinaviums webbradiohytt.
Sedan Frölunda–Linköping, live i nämnda hytt.
Släng in en fika med en vass fotbollsmålvakt och ni har min söndag i ett paket.
Nå, att bevisa, var det.

Blåvitt:
Vill och bör absolut avsluta med seger (därmed grejad tredjeplats) för att känna att man verkligen fått ut något av den här säsongen.
Cupguld + trea = mycket bra, inte minst sett till fjolåret.
Cupguld + soppatorsk, knappt en poäng på fem sista matcherna = en känsla av viss oro inför vintern.
Jag säger inte att seger eller förlust i dag är avgörande inför 2014, form och självförtroende är färskvara och allt det där, men jag hävdar med bestämdhet att det har viss mental betydelse.
Det tycker IFK Göteborg också. Varför tror ni annars Tobias Hysén gör tidig comeback? Det säger det mesta.
Och det är klart: ska IFK knyta till sig fler lirare än Martin Smedberg Dalence kan nog ”spel i Europa” vara en tunga på någon våg.
Efter megasuperdupersoppastorsk i de senaste matcherna hoppas jag IFK Göteborg hittat en tapp och fyllt på tanken.
Hannes Stiller (min respekt är stor!) ska tackas av, folket lär sluta upp, då måste Philip Haglund och de andra klara av att tömma sig maximalt i säsongens sista seriematch.
Det krävs rörelse, det krävs löpvilja, det krävs engagemang – inte minst om man ska få ut något av att Pontus Farneruds fina fötter nu startar i en central position (Jakob Johansson avstängd).
Det finns en vacker blåvit framtid, det såg vi inte minst (grattis!) när U19-gänget på lördagen tog SM-guld.
Den blir ännu en smula vackrare om IFK Göteborg lyckas avsluta allsvenskan 2013 på ett bra sätt.
Och så en sak till: om Tobias Hysén spelar, må de vara från start eller som inhoppare – måtte han inte gå sönder, måtte det där låret hålla.
För Tobias skull. För IFK:s skull. För landslagets skull.

Frölunda:
Behöver en seger för att snabbt komma upp på banan igen. Inte så att förlusten mot Modo och enpoängaren i Leksand är massivt illavarslande, men när nybygget Frölunda gör många saker rätt, då handlar det också om att få ut något av det.
Och då är det reda poäng som räknas.
Jag köper absolut – det hävdar jag fortfarande – att i enstaka matcher kan man göra det mesta rätt, det är bara det är att puckjäkeln inte vill in, men i det långa perspektivet duger inte den ursäkten.
Därför: mot Linköping hoppas jag Frölunda inte bara lovar utan även levererar gott.
Det skulle skapa en bra känsla inför landslagsuppehållet när halva laget ska iväg.
Glädjande att Joel Lundqvists käke verkar okej; Joel och Dick Axelsson har ju, lyfta av Alex Wennberg, säsongsbästa prestationer att luta sig mot sedan i fredags.
Ser vi något liknande i eftermiddag, och om även Magnus Kahnberg, Evan McGrath och Sebastian Collberg fortsätter på det inslagna spåret, då kanske drivlinan kan ta ledigt och Frölunda ändå ta tre poäng?
Det hade varit ett viktigt besked, menar jag.