Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Snacka med Leman

Hur tänkte Blåvitt med Haglund?

En viktig sak i samband med Djurgården–IFK Göteborg i går:
Philip Haglund nickade ihop med Martin Broberg.
Diagnosen efter matchen: hjärnskakning.
Trots det spelade Haglund vidare ett tag, ända till dess att han fick problem med synen.
Varför?
För att han själv ville det.
Det är ett stort, fett underbetyg till IFK:s ledning att Philip själv fick bestämma.
Här kan fotbollen lära mycket av hockeyn som numera är mycket försiktig så fort spelare får en smäll mot huvudet.
Varje smäll mot huvudet är farlig.
Varje gång man misstänker hjärnskakning ska spelaren tas av.
”Lindrig hjärnskakning”, löd Philip Haglunds dom.
Fråga Sanny Lindström om det finns några sådana.
Färjestadlegendaren (som tvingats ge upp karriären) vet att varje hjärnskakning riskerar stoppa en karriär.
Man vet aldrig i förväg hur allvarlig den är.
Därför, att låta en spelare fortsätta bara för att han själv vill, det förvånar mig mycket att IFK Göteborgs läkare tillät det.
För mig är det att leka en smula med spelarens hälsa.
Som tur är verkar Philip Haglund må förhållandevis bra i dag. Skönt att läsa. Lik förbaskat var det en onödig risk att ta när mittfältaren inte togs av planen direkt.
***
Om det varit samma krav på tränare i damallsvenskan som i herrallsvenskan så hade Torbjörn Nilsson nog tvingats lämna för länge sedan.
Kopparbergs/Göteborg har aldrig riktigt lyckats nå upp till de förväntningar folk runt omkring haft på laget.
Nu säger Torbjörn adjö.
Spännande att se vart han tar vägen.
Han är ett stort namn, men också en man som går egna vägar. Vem vet om han ens fortsätter som tränare?
***
När Loret Sadiku greppade David Accams fejs så att ghananen blev riktigt förbannad var det, slog Sadiku sedan fast, ”medias fel” att det blev en snackis.
När Rasmus Elm nu är tillbaka i landslaget efter blodproppen är det, just det, media som ”målat upp det mer dramatiskt än det är”.
Lustigt nog var Rasmus sedan snabb med att medge ”Givetvis kan det bli dramatiskt”, men förmodligen var det ändå ”medias fel”.
Skönt att media finns ibland, va?