Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Snacka med Leman

Skön söndag för Göteborg – Simon är Årets Nykomling

Fotbollssöndagen 15 september tillhörde Göteborg.
Först sänkte Blåvitt Halmstad med ett Sam Larsson-mål på övertid.
## Bra för Blåvitt i guldstriden. Bra för Häcken i botten.
Sedan vände Häcken 1-2 till seger 3-2 i en sprudlande fotbollsfest mot Helsingborg – som prickade ribban på övertid”
## Bra för Blåvitt i guldstriden. Bra för Häcken i botten.
Undrar förresten vilka som jublade mest? Häcken fans, eller IFK Göteborgs och Malmös?
De två sistnämnda klubbarna har i alla fall flest fans …
Blåvitts seger kan ni läsa mer om här (eller scrolla bara längre ner), och den borgar ju för en stekhet match mot AIK 23 september, än mer så om Malmö på måndagskvällen skulle tappa poäng mot Djurgården.
Då är AIK verkligen med i guldjakten fortfarande.
Men varför vann Häcken mot Helsingborg då?
Tja, en anledning är att HIF tappar massor i slagstyrka när man tvingas använda superbe mittbacken Loret Sadiku som central mittfältare (May Mahlangus skada), men HIF var inte för delen dåligt – däremot gjorde Häcken en av sina bättre insatser.
Jag ska ge er en förklaring.
Dominic Chatto, som jag tycker mest stoppar upp spelet, satt på bänken, trots att han är en Peter Gerhardsson-favorit. Istället ställde Häcken upp på det sätt jag länge förordat, med Oscar Lewicki som ensamt ansvarig för balansen, och Simon Gustafson och Martin Ericsson framför i ett slags 4-1-4-1.
Såg du hur bra det gick då, Jonas Henriksson …?
Simon gjorde både 1-0 och 2-2, spelade fram till René Makondeles 3–2, och han hyllades av C Mores Jens Fjellström (och Hasse Backe) som nog inte riktigt hade koll på Simon.
Nog för att han är ung, men Simon är 18, inte 17 …
Vi som sett honom under 2013 såg inte söndagens match som ett genombrott, och att killen från Fässberg påminner om Kim Källström – det såg vi redan i vintras.
Skämt åsido, det var förstås en helt korrekt analys av C More-Jens.
Simon har likheter med Kim.
Simon är mycket bra.
Och, twittrade jag, nog måste han bli Årets Nykomling på Fotbollsgalan i höst.
***
Häcken hade  lite flyt som vann den här matchen, Mattias Lindström prickade alltså ribban i slutet, och jag tror HIF brände tre öppna lägen genom att skjuta en kilometer över.
Samtidigt borde nog Häcken haft straff i läge 1–0 (mer nedan), och just före 1-1 kunde HIF-målskytten Peter Larsson ha fått sin andra varning.
Sådan är idrotten, det är många ”om” och ”om inte”.
Häcken hade stundtals den löpvilja som karaktäriserade förra säsongen.
Plus en stark moral, en tro på det man gjorde, något som ledde till att snabba 1–1 och 1–2 inte blev en knäck utan istället ledde fram till lika snabba 2–2 och 3–2.
Släng in ”rätt” laguppställning på det, att en spelare som Björn Anklev var bättre än jag sett på … tja, evigheter – då kan det gå så här.
***
Underhållningsmässigt höll Häcken–HIF högsta klass. Stefan Lundin twittrade klokt:
”HIF vänder till 2-1 i en match som, om inramningen varit bättre, kommer att värderas som en av årets bättre matcher.”
Helt rätt av Sef-Lundin. Ofta avgör antalet åskådare och ljudvolymen hur underhållningsvärdet bedöms.
***
Till sist: Björn Anklev kunde ha lagt sig när Christoffer Andersson missade bollen och högg på Anklevs ben inne i straffområdet. Häckenspelaren chockade en hel fotbollsvärld genom att bara stappla till, komma ur vinkel men få iväg ett avslut – som Pär Hansson räddade.
Om Anklev fallit hade det garanterats blåsts straff.
Jag är medveten om att domare har ett sjuhelsikes svårt jobb – men det får inte vara så att straff bara utdöms när en spelare ramlar.
Nå, alldeles oavsett: på Fotbollsgalan i höst borde Björn Anklev få ett ett stort, jäkla pris – för etik och moral.
På lördagen gav David Moyes mig hopp om att alla fotbollsspelare och tränare inte fuskar (jag orkar inte förklara, googla Moyes + Young).
På söndagen förstärkte Anklev den bilden.
Jag somnar lycklig.