Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Snacka med Leman

Sverige skulle vara bättre än Irland – och var det

Efter att ha kikat på Irland–Sverige på lördagsförmiddagen i lugn och ro har jag några korta noteringar:
## Bortsett från första 20-25 minuterna var Irland inte bra.
Och när Mikael Lustig utgick försvann irländarnas främsta anfallsvapen.
Så lugnt var det faktiskt sedan Sverige gjort 2–1.
Det kan man glädjas åt, att inte bara vände Sverige 0–1 och vann, man var det bättre laget.
Det kan väl ge lite framtidshopp?
Är man mer kritiskt lagd säger man: ”Det är väl självklart att Sverige ska vara bättre än detta svaga Irland om man vill till Brasilien nästa sommar?”
Jag säger inte emot där.
## Johan Elmanders 1–1 var ett klassmål – och det var brutalt viktigt. Oron efter megasjabblet vid 0–1 blev inte så långvarig.
## För en gångs skull höll jag inte med Pelle Blohm. Jag tyckte inte alls Sveriges start var bra, man lät sig stressas av irländska pressen, hade ett alldeles för dåligt passningsspel för att spela sig ur den. Men efter 1–1 fick svenskarna ett annat lugn, detta i kombination med att Irland backade en smula gav Anders Svensson & Co mer tid att behandla bollen. Allt eftersom kom också djupledslöpningarna (Sebastian Larsson, Alexander Kacaniklic, Svensson), det fick Irland att falla ännu mer, och när Zlatan Ibrahimovic fick nummer tio-ytor att operera i var Irland så gott som slaget.
## Micke Lustigs hemåtnick vid 0–1 var hemsk, han hade en annan passning som gav irländsk målchans. Det är säkert en snäll pôjk, men han ger blågula supportrar magsår. Visst, inlägget till Elmanders 1–1 var utmärkt, på så sätt spelade väl Lustig 1–1 med sig själv, men … ska det vara så här? Verkligen?
## Det kändes tryggare med Mikael Antonsson/Per Nilsson än med Andreas Granqvist/Jonas Olsson – men det säger ju inte så mycket. Varken Antonsson eller Nilsson imponerade så som jag hoppades, tyvärr. Serie A- och Bundesligaspelare borde vara bättre, i alla fall är det min känsla. Är det något i landslagets spel som skapar svårigheter för mittbackar?
Mattias Bjärsmyr kan inte vara långt från en landslagstrupp, känner jag. Och Loret Sadiku borde förstås redan ha varit där.
## När Anders Svensson fick den där bollen av Zlatan Ibrahimovic sa jag för mig själv: ”Vänd in och dra direkt, vänd in och dra direkt.” Just vad Anders gjorde. Och han som inte är en startspelare enligt Erik Hamrén, han som hånats av agenter, fans och Gud vet vilka, han som tydligen ska kallas ”Taco” i all evighet, han visade än en gång att han är en tillgång i ett svenskt landslag.
Med Anders på planen har Sverige alltid större chans att vinna.
Ja, jag fortsätter tjata om detta. Det tycks behövas.
Anders må inte ha haft bollen konstant i Dublin, han var inte fantastisk. Men bortsett från det högklassiga målet är han en ansvarstagande ledarfigur på mitten, han skapar ett lugn, han ligger rätt i position, och han har fötter och huvud som kan göra skillnad.
Jag är oerhört glad att just Anders fick bli hjälte.
***
Mina betyg (1-5): Isaksson 2; Lustig 1 (A Johansson 2), Nilsson 2, Antonsson 2, Olsson 3; Larsson 3, Svensson 3 (Wernbloom 2), Ekdal 2, Kacaniklic 3; Elmander 3, Ibrahimovic 3.