Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Snacka med Leman

Häcken saknade Big Mak och hans inställning

Givet Häckens förmåga att vara totalt upp och ner den här säsongen ska man kanske inte räkna bort chanserna att avancera i Europa League, trots 1–2 hemma mot Thun.
Det finns ju stora offensiva kvalitéer i Häcken.
Vem vet vad som händer nere i Schweiz om Moestafa El Kabir har bättre ordning på fötterna och sätter ett tidigt mål.
Nå – det är förstås jättefördel Thun.
Häcken gjorde ingen bra match, saknade tempo, rörelse och passningsspel före paus, det blev lite bättre i andra halvlek, men totalt sett var det för många som inte riktigt fick till det, vare sig individuellt eller som delar av ett kollektiv.
Men det var än en gång defensiven som Häcken föll på.
Både vid 0–1 och 0–2 var det tokpassivt inne i eget straffområde.
Det får inte se ut så.
”Det hade det inte gjort om du spelat”, sa jag till Mohammed Ali Khan när jag träffade honom efter matchen.
Big Mak skakade på huvudet och sa: ”Nej, det hade gått ett ben, på motståndaren eller mig.”
Just den attityden saknade Häcken.
Även framåt.
Det blev för duttigt, för smått, det skulle lite för ofta rullas för snyggt, och även om unge Carlos Strandberg imponerade stundtals i sitt halvlekslånga inhopp så skapades efter Martin Ericssons 1–2-kanon bara en riktigt fet chans – då sköt Björn Anklev högt över.
Häcken borde förstås pumpat in lite fler chansbollar i straffområdet sista tio, när liret inte gav resultat, men det klarade inte Häcken.
För att det inte finns i DNA:t, kanske?
Nu måste Häcken göra två mål (minst) i Schweiz.
Det kan gå.
Problemet är att Häcken helst bör hålla tätt bakåt.
Det är jag mer tveksam till.
***
Vi var drygt 2800 på Gamla Ullevi.  Hemma på Rambergsvallen drog Häcken nästan lika många åskådare mot profillösa (förlåt, Nicklas Bärkroth) BP.
Återigen undrar jag:
Är det bara klubbledningarna som tycker det är kul att ”komma ut i Europa”?
***
Malmös 0–4 i Swansea ser inte bra ut, men tydligen skulle skåningarna haft en straff vid läge 0–1. Det förändrar dock knappast det faktum att det var lite skilda världar som möttes.
Jag trodde på Malmö som allsvensk segrare i år.
Mer tveksam nu.
Helsingborg vinner, om man kan ersätta May Mahlangu och inte tappar någon av (eller båda) Peter Larsson och Loret Sadiku.
Då kan AIK vinna istället. Även om jag har svårt att förstå hur det ska gå till.
Knappast ett kvalitetsbevis för allsvenskan.