Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Utvisningen berövade mig på Öisbesked

Utvisningar i fotboll är ett otyg.
Man kommer inte ifrån det.
Matcherna blir förryckta, det är inte lätt alltid att spela elva mot tio, ett lag står mest och försvarar sig, och underhållningsvärdet för de som betalar spelarnas löner (åskådarna!) blir ofta klart försämrat.
Jag tycker man borde se över detta.
Den här kvällen, när Öis-målvakten Peter Abrahamsson fick ett hjärnsläpp, tajmade fel och tog med händerna utanför straffområdet redan efter 50 sekunder (!), hade det varit bättre om Hammarby fått straff istället.
Då hade drygt 4000 åskådare kanske fått njuta av en vettig match.
Nu blev det en rätt trist elva mot tio-historia där Hammarby först efter en knapp timme kunde bryta ner Öis och sedan vinna 3–0.
Okej, tre mål, kul – men jag står fast vid att jag gärna sett att fotbollen hittat ett bättre bestraffningssystem.
Straff vid rött kort direkt?
Varför inte?
Straff även efter två gula?
Kanske, kanske inte.
Jag lägger mest upp bollen för diskussion, men det här med elva mot tio-spel i fotboll … nej, jag gillar det inte.
Visst, den här gången fick Hammarby utdelning till slut, men det var mer på grund av att öisarna David Leinar och Jonathan Azulay gjorde bort sig (0–1) än av egen styrka.
Hammarby är inget stort fotbollslag.
Det hade varit jättekul att se vad Öis kunnat göra med lika många spelare på planen.
Nu får vi vänta till mötet med Falkenberg för att få något slags besked.
Jag tyckte Jacob Eriksson såg spännande ut som vänsterback, Johan Lundgren var duktig på mitten, och både Sebastian Ohlsson och nye Abdel Bouraima hade intressanta saker för sig. Inte minst Häckenlånet Bouraima tände ett framtidshopp, kändes det som.
Emil Karlsson skapade några halvchanser på egen hand, men inte ens han kunde rå på två-tre motståndare.
Däremot undrar jag hur nye tränaren Marcus Lantz tänkte när han valde Azulay som mittback före Adam Rosén.
För att matcha Erik Sundins snabbhet, sa sportchefen Kent Carlzon.
Men både 1–0 och 2–0 kom efter inläggsspel där Öisförsvaret var tokborta; först missförstod Leinar och Azulay varandra, sedan utnyttjade Mattias Adelstam hålet mellan Azulay och Jacob Eriksson.
Store Rosén har sin styrka inte bara i luftspelet, han tajmar bra och läser situationerna rätt.
Inte minst inne i den så kallade boxen.
Jag saknade Rosén den här kvällen.
Mot Erik Sundin och superträffen á la Robin Söder vid 3–0 fanns dock inget att göra.
Tack för den pärlan, Erik!
***
Hade ett trevligt snack med sparkade Öistränaren Hans Prytz före matchen, och ett med Gaistränaren Thomas Askebrand i paus.
Det var nog roligare än själva spelet.
Det blir gärna så när det röda kortet halas upp …
***
Nye Hammarbytränaren Thomas Dennerby fick en drömstart. Han brann verkligen längs med sidlinjen, skrek ut sin besvikelse över en missad passning vid ställningen 3–0. Häftigt.
***
Till sist, ett vänligt menat tips till Öisspeakern:
1. Om ett mål görs efter 58 minuter och X antal sekunder kommer det i 59:e minuten.
2. Man kan omöjligt ta ledningen med 0–1, oavsett var matchen spelas. Ställningen kan vara 0–1, men man kan aldrig ta ledningen med 0–1. Om det inte är något slags handikappsystem, förstås.