Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Snacka med Leman

Ett pinsamt slut, men allt var inte dåligt i Wien

Fotboll var riktigt pinsamt i slutet av VM-kvalmatchen på Ernst Happel-stadion i går.
Svenskarna sprang och kastade sig, skrek efter en straff som kunde räddat en poäng, skällde ut domaren som gjorde sitt jobb.
Alltså inte blåste.
Usch, det var trist, det var sorgligt, det var … inte att stå upp för sina tillkortakommanden.
Det, däremot, visade (läser jag) Jonas Olsson prov på när han utan knussel kom ut som en man, erkände sig skyldig till sitt misstag vid 0–1, utan att försöka snacka bort det.
Så här lätt kan man ju analysera Österrike–Sverige 2–1:
Erik Hamréns spelare föll på sina egna misstag.
Jonas Olssons och Andreas Granqvists på egen planhalva, Johan Elmanders, Alexander Kacaniklics och Zlatan Ibrahimovics (bland andra) på offensiv planhalva.
Misstag som gav motståndaren mål.
Misstag som berövade Sverige på mål.
Det gulblåa laget var därmed sämre än det rödvita, och den som på fullt allvar snackar om att ”vi var egentligen bättre” borde gå en kurs i självrannsakan.
***
Detta sagt så var allt inte mörker. Vi får inte förledas att tro det.
Fram till att 0–1 och 0-2 drog ner rullgardinen (mål i fel bur tenderar ju att göra det) såg jag en hel del av den där fantasin och spring i benen-känslan som visades upp mot Makedonien.
Sverige skapade chanser tidigt.
Sverige såg ut att kunna göra mål.
Sverige kom också, det ska vi inte glömma, tillbaka på ett helt okej sätt efter paus, gjorde sina försök, reducerade och hade faktiskt ett offensivt spel som med lite flyt (en ”rätt” studs kan räcka långt) eller större individuell skicklighet hade kunnat räcka till 2–2.
Det var därvidlag inget spelmässigt haveri.
Det var däremot individer som fallerade.
Att Andreas Granqvist inte räcker till har jag skrivit (inget skryt, men den trogne läsaren vet) i många år, och på något sätt är det som jag såg att även Expressens Daniel Kristoffersson var inne på, att Jonas Olsson – till vardags trygg i West Bromwich – dras med i skiten, så att säga.
Vårt mittbackspar är otryggt tillsammans.
…och med en virrig Oscar Wendt till vänster blev det förstås inte bättre.
Granqvist/Olsson var inte dåliga rakt igenom, det vore en klar överdrift, men de gjorde avgörande misstag, och jag känner fortfarande att Erik Hamrén måste hitta något bättre.
I det här VM-kvalet ligger väl Per Nilsson bäst till, kanske Mikael Antonsson när/om denne någonsin får vara frisk.
I nästa kval – Loret Sadiku i Helsingborg, Pontus Jansson och Filip Helander i Malmö. Där finns att bygga en framtid av.
***
Nå, VM-chansen är inte borta, även om det gick precis som jag trodde nere i Wien.
Faktiskt tycker jag Sverige stundtals spelade bättre än jag trodde.
Delar inte Ralf Edströms uppfattning att Zlatan Ibrahimovic gick och drog benen efter sig; Big Z försökte ta ansvar, ville vara delaktig, lyckades inte med allt, men det beror mer på att vi svenskar alltid velat måla upp en bild av att han är bättre än han är (patriotism, någon?) än att han ”svek”.
Zlatan förspelade snyggt till Johan Elmanders 1–2, han gjorde det han skulle, och det enda minus jag har är att den långe svensken inte sköt direkt när han fick det där läget i straffområdet i slutminuterna.
Det kunde ha gett 2–2.
Det kunde också en straff om Andreas Granqvist fått som han velat.
Men herregud, alla såg väl att Granqvist sprang ner österrikaren först?
Domargnället var ett trist slut.
Filmningarna – från båda lagen – var fotboll när den är som sämst.
***
Kim Källström gjorde ett habilt jobb, Rasmus Elm var något mindre kvävd den här gången, men det säger ju inte mycket, och problemet där kvarstår.
Att det blev bättre med Anders Svensson på planen behöver man nog vara släkt med Rasmus eller jobba för honom för att inte se… Det betyder inte att Anders var fantastisk. Men det blev bättre. Föga förvånande.
***
Mina betyg (1–10):
Isaksson 5; Lustig 5, Granqvist 4, Olsson 3, Wendt 4; Källström 6, Elm 4; Larsson 4, Ibrahimovic 6, Kacaniklic 5; Elmander 5.
***
Till sist: hoppet om andraplatsen är inte ute, men det krävs ett tryggare försvarsspel och bättre skärpa i avslutningarna. Om jag tror på det? Nej. Men hoppet finns. Och det räcker ett tag.