Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nej, UG höll inte på med sensationsjournalistik

”Sensationsjournalistik”, tyckte AIK:s ordförande Johan Segui om Uppdrag Granskning.
Kan jag inte hålla med om.
Han sa också att det inte går att infiltrera AIK.
Håller jag inte heller med om.
Det som UG fick fram var ju att Firman Boys faktiskt lyckats rösta in en person i styrelsen som sedan rapporterade direkt tillbaka på sverigescenen.se.
Naturligtvis är det ett sätt för våldsbenägna supportrar att om inte styra klubben så i alla fall skaffa sig inflytande.
Att så sker, och det har det alltså gjort i AIK enligt UG, är förstås anmärkningsvärt, och något vi verkligen bör prata om.
Så till vida var UG-programmet verkligen bra.
Och frågan är intressant att ställa: ska man bjuda in till samtal med människor som hyllar våld, som sparkar andra (mest likasinnade, bör påpekas) i skallen och som rör sig i samma kretsar som, eller till och med tillhör, de kriminella MC-gängen?
Inte helt lätt.
Jag är ju en av dem som tror på demokrati fullt ut, det betyder att vi ska ta debatten, inte sätta oss på höga hästar och förklara att den och den debatterar jag inte med på grund av den och dens aparta åsikter, för man landar alltid i följande frågeställning:
Vem avgör vad som är apart?
I dag kan frågan vara enkel.
I morgon, i ett annat samhällsklimat, mycket svårare.
Åsikts- och yttrandefrihet betyder att sådana vi ogillar kan komma till tals, men åtta dagar i veckan tror jag på att debattera med dem snarare än att försöka sopa dem och deras åsikter och idéer under mattan.
Detta skrivet för att demokrati inte är lätt.
Snackar man med Firman Boys kan det upplevas som att man ger dessa våldsbenägna män ett slags legitimitet.
Låter man samma män vara medlemmar och rösta på årsmöten riskerar man att ”fel” personer röstas in i styrelsen.
Men det är baksidan av demokratin.
Lösningen är att de goda krafterna mobiliserar, att de överväger och utnumrerar de onda, om man nu får använda sådana banala termer som ”ont” och ”gott” i sammanhanget.
AIK har valt att ha en dialog med Firman Boys.
Kanske för att man verkligen vill omvända killarna, få dem att stå upp för AIK med schysta medel, utan att slåss.
Kanske för att det finns en rädsla för vad killarna annars kan göra.
Det sistnämnda kan jag lätt förstå, för som UG visade (vilket inte kom som någon överraskning) – här finns en historia som skrämmer.
Det, Johan Segui, är knappast sensationsjournalistik.
Snarare något värt att snacka mer om.
***
Man måste ju undra varför Björn Wesström tycker det är så givet att han ska lämna ut information om en pågående spelarförhandling när en kille med Firman-koppling ringer, bara för att AIK är en så ”transparent” förening.
Håkan Mild, berättar du om Mikael Dyrestam när Wisemen ringer?
***
Som alla andra redan har skrivit: programmets starkaste scen är ju när den här kvinnan i Stockholm går ut i gatan och räddar den nedsparkade mannen.
Samtidigt är det väl så att just det faktum att hon är kvinna gjorde hela aktionen möjlig.
Om en man gjort samma sak hade han sannolikt blivit nedsparkad.
***
Till sist: jag hoppas inte UG med sina inledande filmklipp från firmauppgörelser skrämde folk från att gå på fotboll.
Vi kan tycka det är hur galet, hur vidrigt, hur obegripligt som helst att män vill slåss och sparkas, men för gemene man och kvinna är det fortfarande långt farligare att gå på krogen en fredagkväll, eller hem genom mörka parken senare på natten, än att gå på fotboll.
Det bör vi ha i åtanke, utan att för de sakens skull negligera de viktiga saker som UG tog upp.