Snacka med Leman

Frölunda vann dubbelt, publiken älskade kampen

Det var precis det här Frölunda behövde.
Vinsten (2-0) mot Luleå.
Och sättet.
Vinsten har sitt givna värde, för utan den hade kvartsfinalserien mer eller mindre känts körd.
Men sättet, alltså via ett stenhårt kampande framför burarna (Christoffer Persson var en nödvändig bjässe), ett stridande om varje meter på isen, det var precis vad det här ibland utskällda 031-laget behövde visa upp inför sin hemmapublik.
Drygt 11 000 såg att Luleå, det spelmässigt bättre laget, stundtals hade ett massivt tryck, att det inte minst i andra perioden var som Luleå spelade power play även när det var fem mot fem på isen.
Men till skillnad från i onsdags hade Frölundas spelare bestämt sig.
Mantrat: ”Vi ger oss aldrig.”
När målvakten Julius Hudacek var så bra som han brukar, och Luleå prickade stolpar och sköt just utanför, då räckte det för att Frölunda skulle hålla undan, kvittera och hålla liv i kvartsfinalserien.
Publiken älskade det.
Oavsett hur det går på söndag tror jag den kommer tillbaka på tisdag.
Det var också en seger.
***
En gång blev Mats Rosseli Olsen tjurig och crosscheckade Joonas Vihko.
Annars tyckte jag Frölundas spelare ganska bra klarade att hålla skallarna någorlunda kyliga.
…fast Anton Axelssons utvisning med mindre än två minuter kvar kunde blivit kostsam.
En och annan i Scandinavium med hjärtat i halsgropen då, va?
***
Jari Tolsa vill jag berömma i Frölunda. Vilken fajter, det var som han skruvat tillbaka klockan tio år.
Jag gillade även att Sebastian Collberg nu ser mer företagsam ut än tidigare, han var med i förspelet till matchen fräckaste anfall, när Brendan Bell brände (flåt) öppet mål sedan Mathis Olimb passat.
Olimb har mycket kvar, tyvärr. Men landsmannen Mats Rosseli Olsen fortsätter imponera.
Tänk om Olimb kunde få det att lossna. Det kan vara det som krävs för att Frölunda ska kunna störa Luleå på allvar.
Än så länge känns det mest som Kenta Johanssons boys håller liv i matchserien.
***
Farten i Luleås spel, intensiteten, aggressiviteten…hur någon människa kan kalla detta lag tråkigt övergår mitt förstånd.
Mycket gjordes rätt, men avslutningarna svek.
På söndag?
***
Magnus Kahnbergs 1-0 var ett läckert skott i power play, Fabian Brunnströms 2-0 kom sedan Sebastian Collberg agerat vaket och passat.
Men båda var gåvor. Robin Jonsson bjöd på PP:t med en puck out, och vid 0-2 slarvade Pavel Skrbek brutalt. Skrbek som sedan såg ut att ha spelat klart efter en otäck smäll mot sargen, men knäet höll, tydligen.
Skönt. Det är en trevlig prick.
***
Linköping utan Calle Söderberg slog tydligen HV 71 stort. Ska läsa i kapp mig där.
Nu tar jag ledig lördag, läser vad GT-Kai skriver om Öis nere i Halmstad, och så ses vi på söndag.
Luleå-Frölunda, och den här gången kanske Joel Lundqvist & Co är berett från start?