Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Stahre del I – IFK blir ett 4-4-2-lag utan vingar

Mitt första samtal med Blåvitts Micke Stahre var precis lika intressant som jag hade hoppats.
Hans första fråga: ”Varför har vi inte träffats förr?”
Sedan hade vi en trekvart ungefär där jag fick nörda ner mig i olika spelare, var Stahre ser dem, jämföra med mina tankar, vi diskuterade spelsystem, för- och nackdelar, bristen på ledare, hur man kan komma runt det, oförmågan att försvara på fast och hur det ska lösas – och en massa annat.
Kort sagt: det här var intressant. Och det var så mycket vi pratade om att jag nog gör bäst i att dela upp snacket.
I dag, här och nu, börjar vi med detta:
## Blåvitt ska spela 4-4-2. Två renodlade anfallare.
## Mycket talar för att Blåvitt blir lite som Häcken, med yttermittfältare som inte är renodlade yttrar och där framför allt ytterbackana tar hand om korridorerna.
## Därmed är Nordin Gerzic och Daniel Sobralense tänkta på kanterna – som alltså inte är några kanter.
***
Låt oss börja med spelsystemet. Micke Stahres ord:
– Vi utgår från 4-4-2. Sedan kan det ju i försvar bli 4-4-1-1, men vi kommer spela med två längst fram. Man ser hur pendeln går; nu vann Elfsborg, två forwards, före det vann HIF, två forwards.
Därför du ändrat dig?
– Nja…4-4-2 var nog känslan jag gick in med i fjol också. Men det handlar om prestation, och vilka som finns tillgängliga. Två forwards vållar motståndarna mycket problem, du måste inte alltid göra en perfekt match, inte alltid ett perfekt anfall. Det är argumentet för två forwards. För att spela 4-2-3-1, eller kalla det för 4-3-3, då behöver du rena vingar på ett tydligare sätt, och det är egenskaper vi saknas.
Jag gillar det resonemanget. Det krävs mer av ett 4-2-3-1-lag för att prestera, även om den individuella skickligheten finns så är det svårare att hålla en hög lägstanivå, och risken är att det blir mycket gullande och duttande och rätt lite verkstad.
Det är bara att titta på hur lagen som vunnit allsvenskan de senaste åren ställt upp.
Så – väl tänkt, Stahre – tror jag.
Men det intressanta: hur ska detta 4-4-2 balanseras? En eller två ”sittande”?
– Jag vill ha en kvar. Ofta två…., ler Stahre.
– Ambitionen med en kvar hade vi i fjol också, för att kunna gå iväg med en ytterback. Men det är bara att konstatera – vi fick bättre balans med Jakob (Johansson) på hösten.
Okej, så här är läget centralt på mitten:
Stahre vill ha en och en halv ”sittande”. En mer stationär, det är Jakob, och en mer tvåvägs – och det är Pontus Farnerud (när han är frisk).
Skåningen får alltså en delvis ny roll i år, mer offensiv, mer av en allroundmittfältare, och det tror jag är bra, för att utnyttja PF som en bollvinnande, passa-enmetersbollar-i-sidleds-gubbe ser jag inte poängen med.
Stahre om Farnerud:
– Han har unika egenskaper, en spelare med stor speluppfattning, spring så hittar han dig. Som en quarterback. Jag vill påstå att han har få övermän i Sverige.
Johansson, Farnerud och Philip Haglund, de tre  konkurrerar om två platser centralt.
Sedan finns två kanter att besätta, och känslan är att dessa inte är vingar utan positioner för spelskickliga lirare med hjärna och fötter goda nog att – i bästa fall – ställa till ett helvete för motståndarna; bryta in, platsväxla snarare än klassiska ”komma runt på kanten”.
Här snackar vi namn som Nordin Gerzic, Daniel Sobralense, Joel Allansson, Sam Larsson, och kanske Pål André Helland om nu Håkan Mild ger Hödd ett bud man inte kan säga nej till.
Ett IFK utan Tobias Sana (Ajax) och Stefan Selakovic blir mer som Häcken, alltså – med ytterbackar som de riktiga kantspelarna.
Stahre:
– Klart det är så, just nu har vi inte de där jättevingarna. Har man då snabba forwards som kan gå i djupled, då är det inte otänkbart att det blir så. Och se på våra ytterbackar, Emil (Salomonsson) är väldigt offensiv, (Mikael) Dyrestam och Ludwig (Augustinsson) också.
Det betyder ju inte att Nordin Gerzic aldrig kan spela centralt, både han och Daniel Sobralense kan ju agera andreforward, och en del har med motstånd att göra också.
Men resonemanget ovan är ett slags utgångsposition för IFK 2013; det var i alla fall en tes jag drev, som jag gärna skulle vilja se bli verklighet, och jag kände att den överensstämde ganska bra med vad Stahre tycker.
Bra.
***
Okej, mer orkar ni inte nu, va? Låt mig, efter detta snack om mittfält och spelsystem, återkomma till hur Micke Stahre ser på vissa spelare, vad han tar lärdom av från i fjol, och hur han besvarar de fansfrågor jag fått av er.
Håll utkik. Snart är det dags.
***
För övrigt, så här skriver vi Blåvitts första Copa del Sol-motståndare på svenska: Sjachtar Donetsk.