Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Alex Schulman - Expressen

Hej, vänner!

Här kommer ingen programförklaring, men kanske en bakgrund. Jag skulle sätta upp en pjäs på Dramaten under våren, men det blev ju inget med det. Sverige är givmilda med hur vi får umgås med varandra, men någon måtta fick det vara, så Dramaten bommade igen. Och jag hade ingenting att göra, och jag bara gick runt oduschad om dagarna och var otäck mot barnen. Satt och uppdaterade nyhetsflödet, lättantändlig och skum, ville vara ensam med datorn, grävde mig djupare och djupare in i galenskapen.

Jag har sett kurvor. Hur många, jag vet inte, tusen? Tvåtusen? Alltså, jag har dels sett mainstream-medias kurvor, men jag har grävt mig djupare än så. Jag har sett kurvor ni inte visste fanns.

Och till slut, igår, kände jag: jag måste ut ur detta! Jag måste göra nåt. Så jag ringde Expressens redaktionschef, som var skyldig mig en tjänst, och bad att få publicera mig i denna blogg, som härmed får anses vara startad och hur länge jag håller på, det får vi se. Jag är bra på att starta saker, men rätt dålig på att härda ut under lång tid – vilket gör att karantän passar mig illa.

Det är alltså ingen programförklaring, men jag kan väl kort säga att här kommer jag skriva om allt möjligt, men ni får aldrig läsa mig gissa om Folkhälsomyndigheten gör rätt eller fel. För medicinska, epidemiologiska expertanalyser hänvisar jag till Peter Wolodarski.

Men jag tänkte helt kort att jag skriver för att få dagarna att gå och om ni vill kan ni följa med, så kanske dagarna går för er också.