Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nicolas Le Riche, Operan och framtiden

När Nicolas Le Riche, utnämndes till konstnärlig ledare för Kungliga Baletten i början av juli kommenterade jg det pronto.  En utsökt dansare, skrev jag, men nästan utan erfarenhet av att leda en verksamhet. (3 juli på Scenbloggen):

”Spännande är kanske inte ordet för Nicolas Le Riche som ny chef. Han är oprövad för att leda en verksamhet av denna typ, men alltigenom kunnig och insatt i dansens alla krav på utveckling och uppdatering. Det finns inget operahus (med en balettkår) i världen som inte försöker navigera sig fram genom svåra vatten av krav på klassicism, populäritet och utvecklingspotential.”

Idag kommenterar Örjan Abrahmsson i DN utnämningen, men framförallt ett inslag på SVT:s kulturnyheter som enligt honom ”okritiskt och uppenbart ignorant återger” anonyma källor som är missnöjda med den klassiska baletten på Stockholmsoperan och att ”en del dansare tvingas gå sysslolösa långa perioder”. Det ger en bild av att Johannes Öhmans chefsår varit en olycka där den klassiska baletten kommit på undantag.

Motsättningarna, slitningarna inom balettvärlden vid Stockholmsoperan har en mycket lång historia. Omsättningen på balettchefer i modern tid är för hög för att verka riktigt bra. Att letandet efter ny chef tog så extremt lång tid är heller inget hälsotecken – jag anar kattrakandet utan att vilja ägna mig åt dans-kremlologi.

Johannes Öhman, som efter att ha lett Göteborgsoperans danskompani med glans, kom ”hem” till det operahus där han varit dansare sedan tonåren, har lyckats uppdatera och lotsa Kungliga Baletten under sex år i en riktning som sett lovande ut. Att han fått ett nytt chefsjobb hos Staatsbalett Berlin är ett kvitto på detta.

Alla operahus i världen med en balettkår försöker finna en balans mellan tradition och förnyelse. Inget operahus, INGET, kan vila i famnen på det lilla antal klassiska verk som finns. Örjan Abrahamsson har fullständigt rätt i att den moderna dansen har existerat dubbelt så länge som den klassiska baletten, om man räknar dess guldålder från 1830-tal till 1890-tal.

Det är, förstås, för tidigt att säga hur detta kan gå för Nicolas Le Riche – kanske han lyckas med denna dansens tulipanaros. Som dansare är Nicola Le Riche pensionär från den högsta nivån för dansare vid Parisoperan; ètoile, stjärna –  måtte han också vara rustad för att ta sig fram i ett kallt klimat med många  lågtryck i Stockholm.