Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Scenbloggen

Sex kulturråd på Scenkonstbiennalen

18620055_10211627780983248_3822249381540351694_n-1

Här står jag och modererar! Scenkonstbiennalen är proppad av seminarier, workshops och samtal; detta var ett av dem som hölls igår. Sex svenska kulturråd berättade vad de gör: (från vänster) Mathias Lafolie, Beijing, Ellen Wettmark, London, Linda Zachrisson, Washington, Stefan Ingvarsson, Moskva, Nina Röhlke, Berlin, Suzi Ersahin, Istanbul. Och jag längst till höger inför drygt 80 personer som lyssnade intensivt.

Förutsättningarna är olika där de kulturråden verkar – från censur och krav på tillstånd i Kina till Ryssland, där det inte finns formell censur men lagar som tolkas på olika intrikata vis. Samt Turkiet som befinner sig mitt i en process där journalister och konstnärer kan fängslas till synes nyckfullt.

Kanske arbetet i London eller Washington är en räkmacka? föreslog jag. Mackan blev snart en brandfackla – även i Washington ska troll bekämpas. Och i London är det ekonomiskt knepigt för kulturen.

Men vad åhörarna mest ville veta var hur man som svensk konstnär eller scenkonstproducent gör för att komma ut i världen, se och bli sedd. Kulturråden förklarade att det har inte mycket pengar, men att de arbetar långsiktigt med kontakter och nätverk, knyta ihop folk, klistra samman konstnärer, institutioner. Hemma vid Stefan Ingvarssons matbord i Moskva, till exempel, bedrivs kurs i översättning! Alldeles för lite svensk dramatik möter världen. Man berättade om att ett kulturråd också måste streta emot ett bullerby-glatt sverigefrämjande – vi måste visa strupen, menade Linda zachrisson. Visa problem och konflikter och hur vi ser på dem.

Det blev en intensiv förmiddag med nästan två timmars sjudande samtal. Och efteråt bikupa kring kulturråden. Se oss som en stor klisterburk, manade Linda så pedagogiskt.