Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Scenbloggen

Selma Lagerlöf-priset till Lars Norén

xG9v7t6Nu9MWZqF5uaXuEW6V7P4

Just nu läser jag del tre av Lars Noréns ”En dramatikers dagbok”. Samtidigt som jag skriver om Dramatens uppsättning av ”Stilla liv” för en internationell tidskrift – en pjäs utan ord. Märkligt. Tänkte att dagboken skulle ge mig uppslag, ingångar, men jag bara flyter omkring i den tickande tiden, åldrandet, levandet. Läsandet är som att guppa på ett hav av små och stora iakttagelser, så kommer en flodvåg med filosofiska frågor och komplicerade referenser att drunkna i. Virvlar till tillbaka till vardagens prinskorv och äggröra, biobesöken med lilla dottern (Paddington!), bråk om galonkläder, de många samtalen med förlagets redaktörer och andra kolleger, vänner. Grus och lavendelplantor på Gotland, städning och stopp i tvättmaskinen, hälsan. ”Jag är varken sjuk eller frisk. Ganska sjuk, lite frisk.”Idéer till pjäser som dyker upp, ”fick en stark bild av…..”.  Kärleken till döttrarna är en tråd så innerligt röd genom de många, tunna sidorna. Och hur sårbar blir inte den som älskar?

Lars Norén får Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris för att ”han genom mer än ett halvt sekel, i fri rörelse mellan litterära genrer, har tecknat närgångna, angelägna och banbrytande bilder av Sverige och Europa, och med de tre volymerna av ”En dramatikers dagbok” även i prosans form har trätt fram som en genuint nyskapande livsbetraktare.”

Livsbetraktare. Sällan har det varit möjligt att stiga in i en annan människas tanke och liv på det sätt som Norén bjuder in till i dagböckerna. Omständligt? Ja. Men något välgörande med att det får ta den tid den behöver ta. De vuxnas beroende av barnen; att leka, att somna, att finnas tillsammans.