Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Scenbloggen

Biennalen, kritiken, valen

ankomsten

Så här skrev jag i min recension av Teater Teateris Ankomsten som valts ut till Scenkonstbiennalen. Det är biennalens enda uppsättning som vänder sig till barn. Deppigt – en av svensk teaters bästa sidor är bortvald.

”Språket är okänt. Maten är konstig. Människorna hälsar, skrattar och umgås på nya sätt. Shaun Tans ordlösa bok ”Ankomsten” har blivit träffande talför teater på ett nytt låtsasspråk när gruppen Teateri, med bas i Jönköping, turnerar med en liten scen, rund som jorden.

Den amerikanske regissören Thaddeus Philips låter ensemblen bygga fina bilder av att fly, invandra, längta och integreras. Samt fatta noll! Teateri har en säker blick också för kulturkraschernas komik och återseendets lycka. … all ny och spännande teater för de minsta går världens ögon förbi denna gång.”

”Min” internationella styrelse av teaterkritiker brukar alltid vara mest imponerade av just teatern för barn och unga, och de av dem som ser Ankomsten kommer lyckliga ut från föreställningen.

Mera kritik: Konstkritik och scenkonstkritik möttes i ett samtal som jag modererade i går. Vi var självkritiska: kritiken är för mallad! Vi borde pröva nya former och det är konstigt och i otakt med tiden att inte dans, bild, konst OCH dramatik kan råkas i recensionernas värld. Särskilt dansen behandlas konstigt – efter decennier av stora framgångar och, enligt min mening, djupt inflytande på annan scenkonst.

På avslutningsfesten på lördagen delades Svenska teaterkritikers priser för 2016 ut till cirkus, dockteater och dans, denna gång. Fantastiskt. Kanske man kan flytta jordklotet några millimeter trots allt.

Nu till avslutande samtalet. Många är kritiska till urvalet. Få se vad det kan bli för fajt.